Vi drömmer väl alla lite till mans då och då om hur det skulle vara att bo på lata latituder, kunna spela boule året runt och strosa runt bland palmer och andra exotiska växter. En sådan plats finns på närmare håll än du kan ana, nämligen Hönö!
Nej, man behöver inte ta sig till Rivieran för att kunna spela boule bland palmer året om. En tripp till Bovieran Hönö är tillräckligt! Här spelar ett gäng om 18–20 entusiastiska kvinnor och män boule tre dagar i veckan i den lagom tempererade innerträdgården. Sommartid är här 23 grader som mest och vintertid normalt 18 grader.
Boule är något av Bovierans signum. Alla hyresgäster fick en uppsättning bouleklot när de flyttade in och en gång om året anordnas en bouletävling mellan alla de 26 olika Bovieranboenden i landet.
– Innerträdgården förenar oss, säger Christina Quick innan spelet börjar.
– Boule har den fördelen att reglerna är enkla och därmed kan alla vara med, påpekar hennes man Kenneth.
Damerna sitter för sig själva på ena sidan och herrarna på den andra. Vi får reda på att det beror på att männen bara snackar fotboll medan kvinnorna har, enligt dem själva, viktigare saker att avhandla.
Båda sidorna om bouleplanen klarar dock av att både prata och ha full koll på spelet. Ett sus går genom luften när någon presterar väl, eller så utbryter spontana applåder. Och när undertecknad lyckas göra ett par bra kast i början så att laget vinner en omgång är domen hård men tyvärr sann!
– Nybörjartur! Hojtar damerna i kör.
Här på Bovieran bor drygt 60 personer i 48 lägenheter. Många är ensamstående kvinnor och genomsnittsåldern är hög, 78 år.
– Vi som bor här har det bra och vi är som en enda stor familj, säger en dam vi pratar med.
Här finns en rad möjligheter till social samvaro. En del umgås hemma hos vandra när det är för kallt att sitta ute trädgården, det är ju inte långt att gå!
Och aktiviteter är ingen bristvara. Ja, faktum är hela veckan är mer eller mindre intecknad av aktiviteter. Måndag, onsdag och fredag är bouledagar. Bridge spelas på torsdagar och V75-spel på hästar, för dem som vill, anordnas på lördagar. Och om inte allt detta räcker så kan man syssla med släktforskning, spela pingis, ha fredagsmys i gemensamhetslokalen, titta på film …
– En del är med på mycket, andra på inget, säger Christina Quick, som har bott här sedan starten 2014.
Tidningen blir inbjuden till Lis-Marie Gyllenglans för kaffe och bullar för att från henne och ett par väninnor få lite information om hur det har det.
Lis-Marie Gyllenglans flyttade hit hösten 2019, det vill säga för snart fem år sedan. Tidigare hade hon bott i närheten i en villa på Hönö med stor trädgård och nu har hon en trea på 83,4 kvadrat.
– Allt underhåll och trädgården … Jag orkade inte med det, trots att mycket var renoverat på huset. Jag var så tacksam när en lägenhet blev ledig här och har trivts i den sedan första dagen, menar Lis-Marie, som bor i söderläge och molnfria dagar får hon därför se solen från morgon till kväll.
– Nackdelen är att sommartid kan det bli varmt här.
Erika Silverfjäll hade i många år bott i egen villa på Åstol men så tog fisket slut och öns fasta befolkning minskade. Hon och hennes man, Ronald, var bland de första som skrev upp sig på en lägenhet på Bovieran. När det nybyggda Bovierahuset var klart för 9 år sedan flyttade de direkt in i en stor trea på 87 kvadrat. Erika var emellertid tveksam till en början. Hennes måg hade nämligen sagt till dem att de inte skulle trivas i en lägenhet, eftersom de hade bott i eget hus i så många år.
– Men min man var sjuklig och vi orkade inte hålla på att sköta hus och trädgård längre. Han sa att det var det bästa vi gjort när vi flyttade hit. Vi glasade in balkongen, som många andra också gjort, och fick ett underbart uterum mot den uppgående solen i öster, säger hon.
Ingrid Bryngelsson kommer ursprungligen från Hönö men har bott i hus på Fotö i 60 år. Hit till Bovieran flyttade hon för 5 år sedan.
– När jag blev ensam vill jag inte bo kvar. I samband med att jag träffade en släkting berättade hon att de bodde på Bovieran. Jag följde med henne hem och såg hur fint här var. När en lägenhet blev ledig köpte jag en liten lägenhet på 63,5 kvadrat.
– Jag är en ensamvarg men det fungerar att bo här. Jag stänger dörren efter mig och så är det bra med det.
Grete Veraas, som med sina 71 år, är inte bara en av de yngre på Bovieran utan även en av de senast inflyttade. Hon bodde på Eriksberg i ett kvarts sekel men kände sig mer och mer otrygg. En tidigare granne tipsade henne om boendet här och nu har hon en tvåa med inglasad balkong på 63,5 kvadrat.
– Här har man allt, rena paradiset! Och här är lätt att få kontakt med andra. Jag känner mig väl omhändertagen, säger hon.
Grete har inte bara funnit sig väl tillrätta med sitt nya boende, hon deltar dessutom flitigt i de olika aktiviteterna som anordnas här.
– Söndagen är den enda dagen jag är ledig, säger hon och skrattar.
