Christer föddes i Bagglebo. Fyra år gammal miste han sin 30-åriga mamma Gerd.
– Eftersom min pappa Leif var fiskare fick jag bo mycket hos farmor och farfar, Rut och Gustav Olsson, som byggde huset här på Udden 1927. De var så fattiga att de inte hade råd att bygga uppe på ön där det var lä och odlingsbar mark. De fick hålla till godo med ”skräpmark” nere vid havet. När pappa var hemma var jag alltid med honom överallt. Han visade hur viktig jag var. Jag kände en otrolig närhet och tillit till honom.
Christer bodde på Udden tills hans pappa Leif senare gifte om sig med Margaretha, som blev som en mamma för Christer. Han fick bröderna Lars och Samuel.
Högstadiet var ingen höjdare för Christer.
– Jag var ordblind och hade myror i rumpan. Idag kallas det dyslexi och bokstavskombinationer. Jag hade svårt att sitta still och hade låg impulskontroll – det har jag fortfarande, eftersom jag är en aktivitetsmänniska som gör saker här och nu. Jag hamnade i OBS-klass.
Fick uppleva öbornas omsorg
Samma år som han skulle fylla 15 år dog hans pappa vid 46 års ålder.
– Jag var fruktansvärt ledsen och saknade honom. Jag minns hur alla brydde sig om mig och ville mig väl. Jag har sett öbornas bästa sidor med omsorg och kärlek. Grannfrun Wally hade alltid barkis och prickigkorv ifall jag skulle komma. Om jag varit ute och festat och körde moppe så blev jag stoppad av öbor som brydde sig och sa: ”Nu går du hem och ställer mopeden. Det här skulle Leif aldrig acceptera.” Det var tuff kärlek som gjorde mig gott.
Christer skulle ha börjat fordonsteknisk linje, men var tvungen att i stället börja arbeta direkt för att familjen skulle kunna bo kvar i huset. Margareta hade ju varit hemma med pojkarna och behövde skola om sig för att kunna börja jobba.
– Jag började på Volvo, fick goda råd om hur jag skulle ta mig fram, engagerade mig i facket och erbjöds att gå arbetsledarutbildning. Jag jobbade och fick plugga ingenjörsexamen på kvällar och helger och viss arbetstid.
Finanskarriär och avhopp
Christer lämnade Volvo, läste högre ekonomisk specialkurs och gjorde finanskarriär som säljare och i finansbolag. Bara 30 år gammal var han personal-, informations- och förhandlingsdirektör med jättehög lön.
– Min grundidentitet var fortfarande ”en 15-årig krullig kille med mockajacka och gula träskor på en gul Zündapp på Öckerö”. När den killen läste om sig själv i Affärsvärlden som väldigt framgångsrik, undrade han vem de skrev om. Till det yttre trodde nog många att jag var säker på mig själv, men det var jag inte.
– Jag fick hjälp av en psykolog som frågade: ”Vad är det du försöker bevisa och för vem?” Jag frågade mig själv: ”Lever jag det livet jag vill ha levt, eller lever jag ett liv för att tillgodose andra, att andra ska vara imponerade av mig av olika skäl?”
Då insåg Christer fakta och hoppade av hela finanskarriären. Han började utbilda sig inom psykologi, läste ”human management” och forskade på ”bluffsyndromet”.
– Det var en stor artikel om mig i Affärsvärlden där jag berättade om den fruktansvärt obehagliga känslan jag levt med i finansbranschen: ”När ska de komma på att jag inte är så duktig som de tror?” Efter artikeln hörde många i höga positioner av sig till mig och berättade hur väl de kände igen sig. Jag blev ombedd att komma och prata, men tyckte inte direkt att jag hade något att prata om. Jag ställde upp på intervju i alla fall och erbjöds arvode. ”Va, skulle jag få betalt för att bara prata?” Då insåg jag: det här är ju ett jobb, en bransch. Jag började skapa en form av föreläsning.
Under de 35 år som sedan gått har Christer motiverat och inspirerat hundratusentals människor – både genom ledarskapsutveckling, sina böcker och utbildningar, och som en av Nordens främsta föreläsare. Fyra böcker har han skrivit. Snart släpps den femte.
– 50 procent av min tid föreläser jag. 25 procent jobbar jag med personlig coachning och 25 procent med ledningsgrupper och styrelser.
Miste älskade livskamraten
Som ung mötte Christer sin Carina. De gifte sig 1982 och tillbringade ett antal år i stan. När sonen Gustav kom, flyttade de hem till Öckerö och fick även Victor och Ludvig.
– Jag har en positiv inställning till det lilla samhällets trygghet, och tycker det är bra att barnen är kända, att man vet ”vems pôjk du är”.
När Christer på 90-talet fick köpa Udden förverkligades en livsdröm. Udden är ju alls ingen skräptomt, utan ett paradis med stor tomt alldeles vid havet.
– Det var här jag fick mina rötter, så det var oslagbart att också mina pojkar fick växa upp här. Carina och jag älskade vårt liv, att få se våra söner träffa livskamrater och bilda familjer. Det var helt unikt och oerhört berörande att få bli farfar och vara engagerad i barnbarnen.
Allt var frid och fröjd fram till den 7 september 2021 då Carina gick bort i en olycka i hemmet.
– Hon fick en liten stroke, mitt i trappan, och föll så olyckligt att hon dog på ögonblicket. Det var fruktansvärt. Vi hade varit gifta i 39 år. Hon var min närmaste vän. Jag föll ner i ett svart hål. Än en gång fick jag uppleva öbornas otroliga omsorg i samband med en svår förlust. Människor kom med mat, kakor, blommor och erbjudande om hjälp av alla slag. Helt oväntade människor dök upp och brydde sig. Det var en väldigt berörande omfamning och kärlek.
Aktuell med ny bok
Hans nya bok bär titeln ”Bron mellan två liv”.
– Det blir två liv – ett före och ett efter det att Carina gick bort. Jag har en bro tillbaka till det livet i form av mina barn och barnbarn, och alla underbara minnen med Carina. Men jag har också en bro in i en framtid som är helt ny, som jag behöver lära mig att förhålla mig till. Och skapa ett nytt liv.
Eftersom Christer miste båda föräldrarna så tidigt trodde han aldrig att han själv skulle bli gammal. I hela sitt liv har han haft devisen ”lev livet levande”. Kanske är det just levnadskonst som är hans paradämne. Han har en förmåga att sätta tummen på sådant människor brottas med.
– Många kämpar med mindervärde och höga prestationskrav. Alldeles för många krånglar till alldeles för mycket alldeles för ofta alldeles i onödan. När vi inser att vi duger som vi är behöver vi inte låtsas eller spela roller.
Den bondförnuftige Christer är en passionerad föreläsare som älskar att så vägledande tankefrön i sina lyssnare.
– Du läcker vad du tänker. Du lever så länge du lär. Våga veckla ut dig! Jag tror på att vara en prövande, lärande och därigenom levande människa. Jag tror på att vara härvarande, närvarande och nuvarande. Det du fokuserar på växer. Fokuserar du på det som är bra med dig och ditt liv så växer det. Och tvärtom. Det gäller även i relationen till andra – om du fokuserar på det som är bra med en annan människa så växer den människan.
Christer är störtsäker på att lycka inte är en tillfällighet, utan en färdighet som utgår från vår förmåga att se det vi har och inte det vi inte har.
– Jag citerar ofta min farmor som sa: ”Fattigdom är inte att ha lite, utan att sakna mycket. Och jag saknar ingenting så jag är så rik.” Fast hon och farfar egentligen var fattiga hela livet, så tyckte hon själv inte det. Jag brukar säga att hela livet är ett tillsammansprojekt. Vi klarar allt tillsammans. Medmänsklighet i mina ögon är att bry sig om andra utan att ha något egenintresse. Att bry sig bara för att man bryr sig! Livet har lärt mig att det händer så mycket när man gör det.
/Lilian Andersson
