”Sohan har också varit här!”
Det var den bästa ursäkt Henrik Alexandersson kunde komma på när han som ung tonåring hade passat sin lille systerson, och ett antal liter mjölk i kylskåpet hade tagit slut under kvällen.
Den nu 52-årige Henrik har sedan barnsben älskat både mjölk och fotboll. Han är ett välkänt ansikte i Öckerö IF där han började spela redan som liten. Som 10-åring blev han målvakt och fyra år senare började han träna med Öckerö IF:s A-lag, för att längre fram bli deras förstamålvakt.
– När jag var 21 år vann vi Skärgårdsserien på Heinövallen. Det var nog min största bedrift. Jag har spelat division fyra och fem med Öckerö IF. Division 6 med Hälsö BK och division 7 med Fotö och Göteborgs Räddningstjänst.
När han som 37-åring blev målvakt i Hälsö BK vann laget division 6 obesegrade.
– Egentligen var det för att få träning inför Nordiska Mästerskapen i brandkårsfotboll. Jag var med och vann i Oslo och Köpenhamn ett antal gånger med Göteborgs räddningstjänst.
I unga år fick Henrik av okänd anledning smeknamnet ”Hedda”.
– Jag har aldrig gillat det. Det klingar ju inte häftigt direkt. Sen kom också smeknamnet ”Mjölk”. Jag dricker mycket mjölk, så jag fattar att jag blir kallad ”Mjölk”, och det köper jag (i dubbel bemärkelse), säger Henrik med ett leende.
När han för 29 år sedan skulle gifta sig med Nina, blev det inte helt oväntat mjölktema på svensexan. Gänget tog med honom till en bondgård där han fick mjölka en ko och sedan dricka en liter av den spenvarma mjölken.
– Det var ingen kulinarisk höjdpunkt. Sedan var vi på Liseberg där folk fick utmana mig i mjölkhävartävling. Jag vann varenda omgång men mådde inte så bra efteråt, minns Henrik.
Marcus ärvde smeknamnet
Precis som sin far har Marcus alltid älskat mjölk.
– I högstadiet och på gymnasiet kunde jag lätt dricka tre liter på en dag. Det kunde gå åt drygt 30 liter i veckan hemma, när pappa, storebror Jonathan och jag drack som mest, berättar Marcus.
När hustrun och modern Nina inte längre orkade kånka hem all mjölk från affären, sa hon följande till maken och sönerna: ”Antingen får ni skaffa en ko och ha den i trädgården, eller så får ni bära hem mjölken själva.”
När Marcus var runt 13 år fick han smeknamnet ”Mjölk” av sina bästa kompisar.
– De visste att pappa kallades ”Hedda Mjölk”, och när de såg hur mycket mjölk även jag drack började de kalla mig ”Mjölk”. Det var naturligt att få ett sådant smeknamn och det har aldrig känts jobbigt. I gymnasiet kände alla klasskompisar mig som ”Mjölk”. När jag tog studenten bjöd jag in till ”Mjölks student”. Jag kallas ”Mackan” också, säger Marcus.
Henriks tre barn fick både fotbollen och skickligheten i blodet. Jonathan, född 1996, gick Blåvitts fotbollsgymnasium och gjorde fem år i Blåvitts akademi. Han skulle bli ungdomsproffs och var på gränsen till A-laget när han bröt fotleden. Efter en rad skador tappade han sugen och började satsa på domarkarriär i stället. Nu ska han döma linjen division 3, och vara huvuddomare i division 4 och 5.
Marcus, född 1998, började spela som målvakt i Öckerös A-lag redan som 14-åring och har sedan dess gjort spikrak karriär. Efter fyra år i Qvidings FIF skrev han nyligen på ett 4-årskontrakt med Norrby IF i Borås, och spelar nu i Sveriges näst högsta liga.
Antingen får ni skaffa en ko och ha den i trädgården, eller så får ni bära hem mjölken själva.
Hustrun och modern Nina
Ida föddes 2002. Som 14-åring kom hon med i Öckerös damlag.
– Öckerö IF är väldigt jämlikt när det gäller damfotboll och herrfotboll. Det kan föreningen vara stolt över. Ida gick Aspero fotbollsgymnasium. Qviding värvade henne från Öckerö. Nu spelar hon på kontrakt. Jag är stolt över mina barn, säger Henrik.
Hittade hem yrkesmässigt
Henrik är den sortens människa som är lite överallt och ger mycket från sitt stora hjärta – både i yrkeslivet och privat. På sin 30-årsdag började han arbeta som heltidsbrandman i Göteborg, och har jobbat på stationerna Kortedala, Angered och Torslanda. Sedan 2008 är han på Lundby station.
– I och med att jag alltid gillat att träffa människor och velat hjälpa till så passade detta yrke mig. Jag tyckte det var spännande med vård och utbildade mig senare även till sjuksköterska. Efter tre års studier hamnade jag 2005 på ambulans i Torslanda och körde där som ambulansbrandsyster.
Under sina 22 år som brandman har Henrik fått uppleva mycket. Svåra villabränder, trasiga och döda människor i trafikolyckor. Men också lyckliga slut när liv har räddats. Vid tre tillfällen har han förlöst barn.
– En gång när vi larmades till en akut födsel i en villa rusade jag in i badrummet där kvinnan stod med särade ben. Jag såg att barnets huvud var på väg ut och fick göra en ”beachvolley-slängning” på golvet för att fånga barnet innan huvudet hamnade i kaklet. Både barnet och mamman mådde bra.
Henriks arbetspass på brandstationen är långa, men däremellan finns en hel del ledig tid. Då jobbar Henrik som timvikarie på ambulansen och i hemsjukvården både på öarna och i stan. Sång och musik har alltid varit en stor del av hans liv.
– Jag tror att det finns en sång för alla stunder. De gamla tycker om när jag sjunger för dem. När någon mår dåligt, är ledsen eller har ont kan man ibland avdramatisera genom att berätta något roligt eller kanske sjunga, så mår de bättre och känner sig kanske lite lugnare.
Stark förespråkare för HLR
Henrik känner starkt för att rädda liv. Han gör det inte bara på jobbet, utan också på fritiden som ”sms-livräddare”.
– Denna funktion innebär att SOS med hjälp av en app (applikation) i en mobiltelefon kan lokalisera och aktivera frivilliga livräddare som befinner sig i närheten av någon som fått ett hjärtstopp. Minuterna och sekunderna är så viktiga för att överleva ett hjärtstopp. I många år har jag jobbat med att lära ut hjärt-lung-räddning (HLR) till förskolor, skolor, företag och pensionärer. Jag vill verkligen uppmuntra så många som möjligt att lära sig HLR och bli frivilliga livräddare.
För att avsluta på mjölktemat berättar Henrik om när familjen var på semester i Skåne:
– Jag skickade Marcus till affären för att köpa ”röd mjölk”. Det är ju så vi säger här om 3-procentig mjölk med rött på förpackningen. Marcus kom hem med ett rött mjölkpaket, men den var 0,5-procentig. Det geck inte å drecka! En kunne inte ens ha’t i kaffet!
Nu för tiden dricker varken Henrik eller Marcus lika mycket mjölk längre. Men smeknamnen hänger definitivt kvar.
/En artikelserie av Lilian Andersson.
