En vävstol är stor och därför håller Öckerö hemslöjdsrote till i ett gammalt ålderdomshem kallat Almelunden. Där träffar vi några damer som brinner för att väva in historia och kultur i sina alster, samtidigt som de återvinner gammalt material. Men trots att de sysslar med något så viktigt som friskvård, kulturvård och att lära upp en yngre generation har de svårt att få ihop medel till föreningens omkostnader, framförallt hyran. Men de kämpar på och de är tacksamma för den sponsorshjälp de fått i form av såväl reda pengar som tyger. I dagsläget har Öckerö hemslöjdsrote cirka 35 aktiva och ungefär 15 passiva medlemmar och nu i pandemitider råder stort tryck på lokalen, då många vill komma till Almelunden för att väva.
Medlemmar berättar
Gunilla Börjesson har varit här i ett år och vävt. Hon kom in verksamheten genom en nybörjarkurs, som var ett samarbete med Öckerö Hemslöjdsrote och studieförbundet Vuxenskolan.
– Jag vävde som ung och det var en gammal dröm att få lära sig alla moment, alltså inte bara väva utan det är även viktigt att kunna teorin, säger hon.
Anita Karlsson började väva i Öckerö hemslöjdsrotes lokaler 2004, även om hon hade en privat vävstol hemma. Hon gillar att det syns att man har gjort något av sin fritid.
– Vävstugan här är mitt andra hem. Bland annat har jag vävt gardiner och tänk vad jag tycker att det är kul att jag har gjort dem, att ha skapat något.
Sekreteraren i föreningen, Myrna Jacobsson, gick en vävkurs som ung, något som väckte ett intresse. Myrna tycker om att leka med färg och mönster men framförallt är hon en föreningsmänniska som gillar att komma till vävstugan och träffa likasinnade. Hon gick med i föreningen 2008 och har kommit in i styrelsen på senare tid.
– Jag tycker det är viktigt att hålla på med detta för att föra traditionen vidare till kommande generationer – vävningen är ett kulturarv vi inte får mista.
Inga Börjesson anser att vävningen är både rolig och kreativ. Hon har hållit till i Almelunden de senaste fyra åren.
– Jag väver trasmattor. Ja, någon löpare också men mest trasmattor. (En kort intervju med Inga finns här)
Elisabeth Torgerson började väva på 60-talet och har därefter hållit på från och till. Elisabeth framhåller att själva skapandet, gemenskapen och återvinning av tyg är några av de saker hon uppskattar med sin hobby. När vi träffar henne sitter hon och väver en trasmatta av sin fars och svärfars gamla bomullsskjortor.
– Svärfar var född 1902, så att återbruka hans skjortor är en tradition från den gamla tiden, då när vi var tvingade att ta vara på allt.
Vävt ett halvsekel
Öckerö Hemslöjdsrotes medlemmar väver in lokal historia samt kultur i sina alster. Och Almelunden är en oas för de kreativa vävarna. I 50 år har flitiga fingrar vävt badlakan, disktrasor, gardiner, handdukar, löpare… Må de få nya medlemmar så att föreningen kan existera ytterligare ett halvsekel.
