Biskop Susanne Rappmann besökte Öckerö församling för en så kallad biskopsvisitation. Syftet var i första hand att ge församlingen stöd och uppmuntran, råd och inspiration. Biskopen hade ett fullt program där hon mötte representanter från församlingen, andra kyrkor på öarna, kommunledningen och idrottsföreningarna.
Biskopsvisitationen inleddes tidigt på tisdagen den 6 februari med en morgonbön och avslutades med en ”högtidlig högmässa” förra söndagen. Däremellan besökte Susanne Rappmann olika kyrkliga verksamheter och hälsade på personalen.
En punkt i programmet var en föreläsning om biskop Susannes valspråk: Vår Gud bär sår. På nätet hittar man en koppling till en text med titeln: No other God has wounds, av diktaren Ylva Eggerhorn – på svenska blir det Ingen annan Gud har sår.
En av dem som blev intresserad och bestämde sig för att gå på föreläsningen i Öckerö kyrka, dit ett femtiotal intresserade hade kommit, var Hälsöbon Ronald Caous.
– Okunnig om vad en biskopsvisitation innebär fångade det mitt intresse när jag såg annonsen och programmet, säger han.
Kyrkorummet är inte en av de platser Ronald besöker särskilt ofta, eftersom han inte är medlem i Svenska kyrkan, eller någon annan kyrka.
– Men det här kändes som ett bra tillfälle att lära mig lite mer om biskopsämbetet och att få lyssna på en biskop hör inte precis till det vanliga, säger Ronald Caous vidare.
Biskopen inledde föreläsningen med att berätta lite om sina tidigare tjänstgöringar. Särskilt den i Guldheden, där hon hade mött många människor med olika funktionsvariationer. Efter ett par år där hade Susanne ett behov av distans och började då en forskarutbildning i Karlstad, där hon disputerade 2005. Efter det återvände hon till prästyrket och tjänstgöring i Göteborgs stift. När Susanne vigdes till biskop i mars 2018 blev hon därmed stiftets första kvinnliga biskop.
Biskop Susannes föreläsning handlade inte bara om valspråket, utan om vapenskölden i sin helhet. Därför fick åhörarna inledningsvis lyssna till hur processen hade sett ut, där statsheraldikern, som är ett ämbete under Riksarkivet, varit behjälplig med uppgifter om protokoll, det vill säga regler, färger med mera. Den bärande symboliken är en triangel omgiven av en solaura samt Biskop Susannes bidrag, axet. Axet är dels en hommage till biskopens hembygd i Skåne, dels en vanlig biblisk symbol. Övriga symboler är korset, kräklan och mitran.
– Från början hade jag tänkt att mitt valspråk skulle vara ”Ingen annan Gud bär sår”, men det ansågs för långt. Jag tog hjälp av min ledningsgrupp i Mölndal, där jag tjänstgjorde innan jag vigdes till biskop, och tillsammans arbetade vi fram det valspråk som står under skölden: ”Vår Gud bär sår”.
I ett uttalande, i samband med sin biskopsvigning, sa biskop Susanne att ”Tron på en Gud som bär egna och andras sår är det mest hoppfulla jag vet och hopp tror jag vår tid behöver”. ”Vi behöver hopp som människor, men också som kämpande kyrka.”
Efter att ha beskrivit vapensköldens delar och symboler, samt valspråket, kom biskop Susanne in på korset, som är en stor del av symboliken kring Jesus sår.
– Mysteriet ´korset´ har upptagit mycket tid och tankearbete och omfattande läsning – kanske inte en kilometer med böcker, men många meter, svarar Susanne Rappmann.
– Korset handlar också om försoning. Vi måste vara fredens budbärare, men det innebär inte att jag inte kan ta ställning för Ukraina. Vi arbetar för fred.
I sina studier inspirerades hon av Nancy L Eiesland, en teolog med funktionshinder som pekade på vår guds funktionshinder och de funktionshindrades historiska närvaro i kyrkan och samhället.
Efter föreläsningen fick Ronald Caous möjlighet att ställa några fler frågor om hennes avhandling. Inte minst undrade han om Susanne arbete med funktionsvarierade människor.
– Jag gjorde analysen utifrån hur funktionshinder grupperas i fyra områden och hur var och ett kunde studeras ur ett teologiskt perspektiv. Hur ser exempelvis tron ut, för en som har en intellektuell funktionsnedsättning?
Korset ses ofta som ett tecken för kristendomen och biskopen förde fram en tanke rörande symbolvärden.
– Kyrkan som symbol för Kristi kropp betyder att Gud har en avsikt med den här världen. ”Gud vill den här världen!”.
