För tionde året ordnades en ”spökvandring” där pengarna går till Barncancerfonden.
– Det är för en go grej, berättade huvudansvarige Alex Karlsson. Det går till något bra.
På Öckerö fritidsgård var förvandlingen total inför kvällens begivenhet. I de olika rummen blinkade diskoljusen och det var skrikande ljud och läskig musik.
Första vandringen var för de yngre där de kunde gå runt och titta på alla läskiga saker som var utlagda eller hängde från taket. Sedan när de äldre och de yngre med vuxet sällskap anlände kom även de läskiga personerna fram bakom skärmar och under bord som skrek och bankade vilket kunde skrämma även den orädde.
– Folk har sagt att vi är värre än Liseberg, berättade Alex Karlsson. Det är ett bra tecken.
Det var tjugo utklädda och sminkade ungdomar som skrämdes. Under tre månader har de planerat i olika grupperingar. Ungdomarna hade byggt upp interiören efter sin egna klädsel. Bland annat var det clowntema på nedervåningen.
– Vi har roligt samtidigt och det är socialt, tyckte Andreas.
Det startades 2013 på Knippla av Oliver Sidelius som fick hjälp av mamma Nettan. Alex har varit med i fyra år och lett gruppen i tre år. Han stod med grismask och motorsåg i slutet av banan.
Alla pengar de får in går oavkortat till Barncancerfonden. Förutom inträde och godisförsäljning sålde de armband där det står fightcancer på.
– Förra året fick vi in 9 400 kronor som vi hoppas slå i år och överstiga 10 000, sa Alex.
Grannarna Hugo 7 år och Hulda 8 år tyckte det var roligt och lite läskigt att gå runt innan några läskiga figurer kom fram. Huldas lillebror Osvald 4 år tyckte det var allt för läskigt och fick efteråt vila ut lite och äta godis som tröst.
– Fantastiskt jobb de lagt ner, sa Hugos mormor, Beryl Sjöström.
Hugo och Hulda gick även på den andra omgången med clowner och zombier med mera.
– Det var läskigare, konstaterade Hugo. Den läskigaste var han med motorsågen och ful mask. Jag kommer inte att sova gott i natt.
Sjuåriga Bijoux och Inez tyckte också det var läskigt.
– Men jag skrek bara två gånger, sa Bijoux.
– Jag tittade hela tiden, sa Inez. Jag vågade inte blunda.