Han har sett stora delar av världen från turnébussar och hotellrumsfönster. Men hem – det är och förblir Grötö. Ön där han växte upp, hittade kärleken till musiken och som fortsätter att inspirera honom som musiker och låtskrivare.
Musikern Truls Mörck var med och bildade det kritikerhyllade hårdrocksbandet Graveyard 2006. Ett band som han hoppade av innan de fick sitt stora genombrott vilket bland annat renderade i P3-guld- och grammisstatyetter 2011-2012. 2015 återvände han till bandet, den här gången som basist (han började som gitarrist).
Men Graveyard är inte det enda prominenta bandet som Truls Mörck har spelat med. Han har även varit gitarrist i Slowgold och sångare, gitarrist och låtskrivare i Den Stora Vilan. Därtill har han till dags dato släppt två album i eget namn – den självbetitlade solodebuten (2015) och förra årets What a Time To Be Alive.
Som musiker i ovan nämnda konstellationer har Truls Mörck turnerat över stora delar av jordklotet. Men det han kallar hemma – på allvar – är lilla Grötö i Öckerö kommun.
– Jag har aldrig riktigt flyttat därifrån. Vi har kvar ett hus i familjen, där har jag kvar mitt rum. Jag har hela tiden bott där i perioder. Jag känner mig väl förankrad på Grötö, säger han.
Idyllisk uppväxt
Uppväxten på Grötö beskriver Truls Mörck som idyllisk och fantastisk. Han växte upp med ett gäng barn som alla var födda i mitten av 1980-talet. Deras föräldrar hade flyttat ut till ön ”som en del av den gröna vågen”. Det fanns ett dagis som drevs som kooperativ, men i övrigt fanns det inte så mycket på ön.
I tonåren, under andra halvan av 1990-talet, upplevde Truls Mörck Grötö som litet och en smula tråkigt. Men ett botemedel fanns ganska nära till hands.
– Jag älskade Öckerö bibliotek! De hade så himla bra skivsamling. Där hittade jag plattor med Dylan, Grateful Dead och Neil Young. Jag lånade hem plattor varje vecka.
Truls hade fått upp ögonen – och öronen – för 1960- och 1970-talets musik redan som ännu yngre. När han grävde i sina och kompisars föräldrars skivsamlingar hade han upptäckt musik som kändes som ”hans egen” och inte sådant som var populärt på 1980- och 1990-talen när han växte upp.
Musikaliskt hantverk från förr
I samtliga musikprojekt som Truls har varit involverad i hörs ekon från 1960- och 1970-talen. Inte minst i hans solokarriär.
– Jag tror att 90 procent av skivorna i min samling är inspelade mellan 1965-1975. Jag har alltid spelat gitarr och det känns som gitarrmusikens gyllene period.
I en nysläppt solosingel Running Man hörs ekon från bland annat från George Harrisons tidiga soloplattor efter Beatles uppbrott.
– Running Man handlar väl om drömmar vid horisonten. Men jag drömmer mig också tillbaka till ett 70-tal som jag aldrig upplevt. Det beror på kvaliteten på musiken från den tiden. Den är så otroligt välgjord. Det finns ett kunnande och ett hantverk hos musikerna som punken sedan kom och städade bort, på gott och ont. Jag gillar punk, men det gedigna hantverkskunnandet försvann från populärmusiken med den, säger han.
Förde oväsen i sjöbod
Truls Mörck kommer från en riktig konstnärsfamilj. Båda föräldrarna, samt farmodern och farfadern, är eller var konstnärer. Själv tog Truls sina första stapplande steg mot dagens musikkarriär på Grötö.
– Vi hade en replokal i en sjöbod dit vi gick och väsnades. Allt väcktes till liv där.
Men Grötö har fortsatt att spela en viktig roll i Truls låtskrivande och musicerande.
– Min första soloplatta från 2015 är delvis inspelad i huset på Grötö, inspirerad av naturen och somrarna därute. Folk tyckte att den plattan påminde om någon slags skärgårdsromantisk psykedelia.
Han fortsätter:
– Grötö är ett ställe jag kommer tillbaka till hela tiden. Det gäller även i låtskrivandet. Att vara i naturen på en lugn plats är att få tid att grunna och tänka ostört. Närheten till havet är inspirerande.
Att Truls valt att göra en solokarriär vid sidan av uppdraget att vara basist i Graveyard hänger ihop med att han tycker om att sjunga och få lov att utforska sin egen röst. På sina sololåtar spelar han också gitarr. Låtarna är i regel lugnare än de som han spelar med Graveyard.
Släpper singlar löpande
2021 släppte han sitt andra album som soloartist, ett album ”som försvann när Corona kom tillbaka” vilket gjorde att han inte lyckades turnera som det var tänkt. Skivan fick inte ens en ordentlig releasefest. Nu under våren turnerar han med den skivan fortfarande färsk i bagaget, men han har fortsatt att skriva och släppa enskilda låtar sedan dess.
– Det är lite av en ny strategi. Det tar så lång tid att göra en fullängdsplatta. Så nu släpper jag lite låtar på streamingtjänsterna alltefter som de blir klara, för att hålla mig aktuell. Sedan hoppas jag att det ska leda till en tredje soloplatta i slutändan. Den musiken jag gör funkar trots allt bäst i albumformatet. Det är ju något jag har med mig sedan jag var liten.
Innan samtalet med Truls rundas av passar han på att hylla sin uppväxtkommun ytterligare:
– Grötö och Öckerö är mina rötter. Öckerö bibliotek var så coolt. Det hade det varit sjukt kul att spela live på öarna någon gång. Det får jag försöka se till att det blir av!
