Björkö hembygdsförening fick idén att köpa ”boa” i hamnen för att där ha sina föremål som hade med fisket att göra.
– De hade gjort mycket arbete kring fisket och hade 1 200 fotografier på båtar, fiskare och arbetet ombord. När ordföranden Carina Larsson frågade om jag ville vara med och hjälpa till med detta, så ville jag absolut göra det, berättar den snickrande, händige Håkan Wennberg, som en gång i tiden själv var fiskare med båtarna Violet och Normy från Hälsö.
Arbetet inleddes i våras. När den lokala firman RM Bygg hade lagt nytt tegeltak, var det Håkans tur att med händighet och hängivenhet skrida till verket. Han började med att riva ut alltihop tills det var soprent.
– Sedan hade vi en effektiv arbetsdag här med föreningens medlemmar då vi strök taket med linoljefärg och väggarna med linolja, terpentin och trätjära. Jag byggde till ett pentry. Sedan var det dags att börja med inredningen och fylla med grejer. Förutom hembygdsföreningens föremål har björköborna bidragit med saker de haft i sina sjöbodar, säger Håkan.
Att kliva in i Hembygdsboa och ta del av redskap, fotografier, fakta och berättelser är att ta ett stort steg in i den fascinerande historien om våra fiskande förfäder och hur förfärligt de fick slita.
Väggarna pryds av intressanta berättelser, inte minst om vadfisket på Island som var en stor grej för öarnas fiskare som gjorde expeditioner dit och fick uppleva både det ena och det andra.
De äldsta bilderna är från 1800-talet. På en mycket gammal bild ser man sliperbryggan. Uppe på slipen ser man inte mindre än tre båtar som blir fixade och flera ligger och väntar på sin tur. Det fanns mängder av fiskebåtar och var full rusch på Björkö vid den tiden.
I boa finns en gammal skeppsklocka och en Bessman – gamla tidens våg. I taket hänger ett vackert, stämplat bomullssegel från 1952 som Håkan köpt på Skeppshandeln på Ringön.
– Landvaden fick jag av Lasse Alexandersson som har Is och Marin här på Björkö. När Björkö badhushotell fanns gjorde Dag Edvardsson trätavlor föreställande båtar från Björkö till dem. De hängde på dörrarna där, men nu finns de här.
– Barnen som kommer på besök går direkt till styrplatsen och tar tag i den gamla ratten för att ”köra”. Här finns också en gammal VHF, radar och ett skrivande ekolod från 50-talet, som var toppmodernt på den tiden. Någon skepparstol finns inte, för det fanns inte på den tiden. Man stod alltid och körde båten, förklarar Håkan.
På en skärm vid styrplatsen kommer det att visas film. Dels fiskarnas egna 8-millimeters filmer som har digitaliserats, och Håkans film ”Nära havet” som han gjorde på 80-talet om den båt han fiskade med.
Egentillverkade redskap
Med skicklighet tillverkade öborna redskapen med hjälp från både häst och ko. Här finns en hemmagjord ”bödenål” och välen av olika slag som folk gjorde av kork från korkek man köpte.
– För dörjefisket tillverkade man lina av tagel från hästens svans. Man tvinnade ihop 4-5 tagel, gjorde knutar och tvinnade nästa längd, tills man hade en 30-40 meter lång lina. För att det skarpa taglet inte skulle skära in i relingen behövde man något som linan lätt kunde glida på. Kohorn var perfekta för detta ändamål, inte minst för att de också gör en krök, säger Håkan.
Även på utsidan boa finns redskap, såsom en ”skäddesump”, en skottkärra helt i trä och en skalskrapa som användes för att ta upp musslor som blev agn för backefiske/långrev.
– De stora välena på utsidan har flaggor, men det är egentligen fusk. Förr använde fiskarna fotogenlyktor som man tände. Den stora garnrullen av ek är gjord för makrillfiske. Makrillfisket var väldigt hårt. Fiskarna hivade in allt för hand. Det var tungt som bly. Sen skulle fisken tas ur och garnen torkas. Här på piren finns torkställningar kvar än idag. Varje säsong skulle bomullsgarnen köras i renande lut och därefter bli tjärade. Annars ruttnade de. Det går inte att föreställa sig hur den tidens fiskare fick slita. Det är så viktigt att historien inte glöms bort, speciellt i dessa tider då fiskare som yrkesgrupp håller på att försvinna. Förhoppningen är att Hembygdsboas Fiskemuseum ska hjälpa till med detta. Till våren hoppas vi att allt ska stå helt klart och då blir det premiär på riktigt, säger Håkan.
/Lilian Andersson
