För nästan två år sedan frågade journalisten och fotografen Conny Nylén styrelsen för Equmeniakyrkan på Björkö om han skulle kunna få göra en bok. En intervjubok med Björköbor. Responsen var positiv.
– Där stod jag plötsligt med ett ja i bagaget och visste inte vad jag skulle göra av det hela, säger han och skrattar åt minnet.
Tanken han då fick kom från en teaterpjäs som Conny hade sett för länge sedan på Angeredsteatern. Den utspelade sig i ett klassrum där eleverna satt och väntade på sin lärare. Så blev det mer och mer stökigt i rummet, till dess det var någon som började gråta. Sedan började den personen att berätta om sitt liv, hur hon hade det hemma och …
– Kanske kommer jag inte exakt ihåg vad, men jag kan tänka mig att det var något i stil med att pappan söp, mamman gick på nervtabletter och brorsan sålde knark eller någonting. Och så kom det den ena efter den andra berättelsen från de här eleverna i klassrummet. Samtidigt som läraren aldrig dök upp, säger han.
– De hade kunskap om dem själva, hur man lever. Man behöver ingen lärare som kommer och berättar hur man ska leva. Själva grundtanken i den här berättelsen … i den här boken … är att vi också äger våra berättelser här på Björkö.
Conny Nylén menar att man kan dela personskildringar och tankar med varandra och att de berättelserna kan betyda någonting också för andra människor. Ja, och det är själva grundtesen i detta och att man tillåter att människor är olika på något sätt. Man är mångfald, ingen enfald.
– Vi tycker att det är generösa berättelser. Jag har verkligen tagit mig tid att göra det här projektet och lagt ner mycket engagemang i det. De 17 personer som porträtteras i boken är väldigt vänliga och delar med sig av sina liv och det tror vi kan uppmuntra och skapa nyfikenhet hos människor att läsa.
En erfaren man
Conny presenterade alltså bokprojektet för styrelsen då för två år sedan och fick ett positivt gensvar. Emma Rudäng, som är pastor i Equmeniakyrkan på Björkö, var med när beslutet togs.
– Conny har ju varit ansvarig för vår församlings tidning i många år och gjort väldigt många intervjuer och personporträtt. Så det fanns ett stort förtroende i grunden för honom som person men också att vi tyckte att det skulle vara väldigt spännande att få sammanställa en skrift i samband vårt jubileum. Att det just kommer nu, människors berättelser, skapar mångfalden, skapar erfarenheter. Livet och tron tar sig olika uttryck och de konkurrerar inte med varandra, säger hon om bokprojektet.
Rötter i rörelsen
Conny har sina rötter i den i Equmeniarörelsen sedan flera generationer tillbaka och har jobbat som kyrkvaktmästare i Öckeröförsamling. Dessutom frilansar han och har jobbat som både fotograf och skribent under många år. Bland annat har han arbetat mycket för Göteborgs stift och gjorde dessutom en hel del jobb för Lokalbladet på den tiden det begav sig.
– Sedan kom detta projektet så rätt i tid, att vi har det här jubileumsåret som vi har firat hela 2023, säger Emma.
När nu Equmeniakyrkan är 140 år så blickar församlingsmedlemmarna både bakåt och framåt. Man har tidigare haft en jubileumsfest och konsert och församlingen har sjungit sig igenom 140 år av historia och så går de i mål med denna bok.
– Vår församling har som vision att vara en kyrka för hela livet. Där möten med Jesus förvandlar dig, mig, Björkö och världen, påpekar Emma.
Unika möten
De 17 berättelserna är unika möten med människor som Conny har träffat och som han tror har någonting att säga. Personer som han gärna ville ta reda på mer om, precis som i teaterpjäsens klassrum då för länge sedan, och att de ska få berätta sin historia.
Hur valdes den här personerna ut?
– Efter lust kan man säga. Jag visste att jag hade gott om tid på mig och jag var ganska noga med att inte ha för många intervjupersoner på gång samtidigt. Du vet ju själv hur det är när man ska intervjua någon, att man kanske behöver tid om denne inte är mediavan. Man behöver förbereda sig lite grann – dels behövde jag det, dels behövde personen det. Och precis som det är här nu, så har vi förberett oss lite grann och när du startar oss så kan vi hålla på att prata hur länge som helst och så var det ofta med dem jag träffade också. Alltså, om man kommer över den första tröskeln så börjar de att berätta.
Hade ni några tankar om det här med att bara använda svartvita bilder, eller?
– Ja, jag var ganska klar över att jag ville ha svartvita bilder, alltså valde vi det. En del av bilderna är tagna i färg och sedan är konstnären Göran Sveningzons bilder också i färg och det kanske kunde ha gjorts annorlunda. Men det här är ett tidsdokument och ska inte andas att den kom 2023. Fonden på omslaget är svagt tonad och den färgen är lite retro liksom.
Conny har också varit noga med att fotografera sig och den han intervjuar tillsammans för att det ska vara som ett bevis på att de har träffats och så har han bilden som en slutpunkt av varje kapitel.
En salig skara är ett gediget verk som Conny lämnar vidare till såväl samtiden som framtiden. Och ur en bok som handlar så mycket om det hinsides väljer vi Helena Larssons ord om hur hon uppfattar livet:
”… det kanske var himlen redan här på jorden …”
