Tidningen träffar fyra av de sju traskande tanterna i caféet på Vingen – Britt Appelblom, Siv Persson, Ingegerd Larsson och Sol-Britt Sandström. Gunilla, Marianne och Ingelöv är bortresta.
Det hela började för tjugo år sedan med ett projekt för de som var 60-64 år som de tror hette Liv & Lust vilket hölls av en som hette Gertrud. De bildade ett stavgångsgäng men fortsatte snart själva utanför projektet.
– Vi fortsatte själva då Gertrud bytte dag, berättar de.
Från början gick de slingan vid Torslandavallen en gång i veckan.
– Då sprang vi uppför backen, minns de med ett leende.
De första åren gick de i stort sett bara på slingan, någon gång Zenithslingan. De senaste åren har de gått runt dammen i Amhult då de börjar mer och mer få ont i ben och fötter. Det är olika dagar hur mycket de orkar.
– Nu börjar man änna bli gammal, säger Sol-Britt.
– Man har inte samma entusiasm som tidigare, fortsätter Siv, men vi kämpar på.
– Vi är över 80 år allihop, tillägger Ingegerd. Det är ett under att vi blivit 80 år allihop.
– Kanske är det stavgången eller det sociala, inflikar Sol-Britt. Det är jätteviktigt. Det är vi duktiga på.
”Gott att ha varandra”
De träffas varje vecka men det blir mest prat och fika på Vingen.
– Vi går inte så mycket numera, det är mest munnen som går, skojar Britt.
– Det är ingen tyst minut, inflikar Siv.
– Vi har det mysigt och roligt, säger Britt. Gott att ha varandra.
– Vaknar jag och är grinig, lättar det alltid upp att prata med någon av de andra i telefonen, menar Siv.
– Har det hänt något sorgligt har vi alltid kunnat prata och stötta varandra, tillägger Britt.
Även om de inte går lika mycket tillsammans går de var och en för sig. Ingegerd tar hissen ner varje dag men går de 64 trappstegen upp till femte våningen där hon bor.
– Ibland blir det två gånger om dagen. Jag vill gärna ut och gå varje dag.
Sol-Britt tar ett morgondopp och simmar varje dag. Även Britt går ut varje morgon medan Siv gärna ligger lite längre på morgonen.
– Min dag har inte börjat om jag inte gått ut, tycker Britt.
Förutom promenaderna i Torslanda tar de ibland bussen till olika utflyktsmål såsom Mölndals museum, promenad på Rörö och Vinga.
– Vi hittar alltid på något slags utflyktsmål. Vi är inte stillsamma precis. Vi har väldigt roligt ihop, säger Britt.
Inga karlar får följa med förutom som chaufför någon gång om det vankas något starkt till maten.De uppvaktar varandra på födelsedagar, till och med under pandemin firades de som fyllde år på vintern.
– Vi satt i mitt garage med öppna dörrar, minns Britt.
Siv och Ingegerd som bor i samma område i Amhult träffas oftare. De har gångavstånd till det mesta. Britt och Sol-Britt bor kvar i sina villor och njuter av trädgård och avskildhet.
– Det är roligt att kunna umgås så här när vi inte har känt varandra innan, bara hejat på varandra som grannar, säger Britt.
Britt är glad för var dag som går.
– När jag vaknar tänker jag: ”Vad gott att jag finns idag också”.
