Initiativet till mötet hade tagits av Eva Andersson som har en facebookgrupp vid namn ”Minnen ifrån Syrhåla”.
Det var en äldre grupp som möttes upp, de flesta med kartor, tavlor och foton i händerna, för att visa var just de hade bott. De hade antingen bott själva på någon av gårdarna eller hade släkt där.
Då det finns få lämningar kvar av husgrunder var det svårt att orientera sig var bostäderna legat.En av deltagarna hjälpte på sin tid att hässja hö för Berntssons och fick 1.25 kr. Inkomsten gick till en storstrut i kiosken i närheten, som låg utefter Torslandavägen. Flera hade gått i Härröds skola, som låg nära Sörredsmotet, och hade flera minnen därifrån.
Skolan var två hus med tre klassrum, två halvklasser årskurs 1-2, 3-4 och 5-6.
Kurt Arvidsson som deltog i vandringen berättade att han blev klassföreträdare, som höll klassens talan. En fin dag när de hade välskrivning gick han fram till läraren och höll en utläggning om att när det var så fint väder bör man vara ute. Efter omröstning i klassen fick alla gå ut. Det blev en bra utbildning i retorik för honom.
Även Eva berättade att efter första maj när de hade gjort klart studiekursen var de ute och hade basket och brännboll hela dagarna.
Ingela Nordanstig hade morföräldrarnas gård nära sjön, vid brytningen mellan hav och älv. Där bäcken rann ut i viken, som kallades för Klövekilen, kunde man lätt gå ned och bada vid en brygga. Där fanns flera badvikar längre bort med bättre badplatser.
– På somrarna rodde morfar ut med fåren och korna till holmarna för sommarbete, berättade Ingela.
Dessa holmar är numera en del av Torsvikens östra strand.
I många år åkte Ingelas familj ut till denna idyll för att besöka där huset låg, men inte så ofta numera.
Thore Olofsson visar på en karta var hans föräldrar hade ett större jordbruk – Syrhåla Uppegård. Gården blev brandstation efter kommunens inköp, men numera finns inget synligt kvar. Augustipäron växte bakom ladugården och gav bra frukt, men grannarnas pojkar var där och pallade.
På vintern frös vattenledningen som gick från dammen till huset. Då högg de hål i isen från en liten brygga, så att de kunde ta upp vatten. Några kamrater till Thore var ute och lekte på isen och Thore ville vara med. Han tog sats för att kana ut på isen men ramlade i det upphuggna hålet. Kompisarna blev rädda men kunde dra upp honom som tur var. Dammen är numera igenvuxen så den är svår att hitta.
/Håkan Magnusson
