– Häng med in på kiosken! Jag ska bara hämta ut paket, säger han när vi kommer på besök.
Det visar sig att han har beställt ett par pussel på nätet. Numera sitter nämligen Mattias i sitt hus ute i skogen och pusslar lugnt och stilla, långt ifrån det liv han nyss levde då han for fram som ett jehu i sin rallybil.
– Läkarna menar att det är ett bra sätt att träna upp balansen på, säger han.
Blödning i örat
Årets inledning såg bra ut. De båda bilverkstäderna han driver – en i Biskopsgården på Hisingen och en i Ekebäck i Göteborg – rullade på i rätt riktning och förutsättningarna inför rallysäsongen verkade lovande. Mattias hade vunnit det mesta som går att vinna här i landet genom åren och dessutom gått och blivit ”stor grabb” samt att han skulle få ratta en fyrhjulsdriven bil i högsta rallyklassen. Men så slog ödet till den 10:e mars. Mattias hade varit ute och frontat lite sportkläder tillsammans med en fotograf. I samband med uppdraget tog han i och gjorde lite gymövningar.
– Jag kände mig inte det minsta sjuk men plötsligt slog det lock för ena örat och jag märkte att jag började höra sämre. Jag gick in och satte mig i soffan och somnade. När jag sedan ställde mig upp för att gå in i sovrummet blev det värre – det snurrade och snurrade. Jag började spy och för varje gång jag spydde blev jag ännu sjukare. Jag spydde halva natten, började få näringsbrist och tempen var nere i 34 grader, berättar han.
I det läget ringde familjen vårdcentralen. Där sa de att Mattias måste till sjukhus. Väl där konstaterades att han fått en blödning i höger inneröra. Blödningen påverkade såväl hörsel som balans.
– I övrigt är jag kärnfrisk och läkarna säger att det var en ren slump det som hände. Men de gav mig inte mycket hopp om att hörseln ska komma tillbaka. Därtill har jag fått tinnitus i högerörat, alltså det jag inte hör på.
En skakande upplevelse
Mitt i livet, när allt snurrade på som mest, tog livet alltså en ny vändning. Mattias fick tillbringa fyra dagar på Sahlgrenska.
Direkt efter händelsen mådde han inte bra. Det var en chock att i början knappt kunna gå.
– Jag fick ångest när läkarna då pratade om att tillståndet eventuellt kunde komma sig av en tumör men så är det inte, det vet vi nu.
I dag, en dryg månad efter, känner han sig ständigt salongsberusad av blödningens påverkan på balansen.
– Livet hänger på en skör tråd, så är det bara, säger han.
Nu väntar en rehabtid bestående av träning och pusslande. Och om ni undrar vad är det för pussel han knåpar ihop så är det naturligtvis bilder på rallybilar! Förhoppningen är ju att en dag kunna fortsätta med sporten.
– Jag försöker helt enkelt att komma tillbaka till livet. Men inte katten sitter jag och deppar. Det får ta den tid det tar. Inte minst kämpar jag mot hjärntrötthet och att så mycket är oklart i dagsläget.
Omskakad
Upplevelsen har skakat om honom i grunden.
– Man inser verkligen värdet av ”den vanliga vardagen”… behovet av att ta vara på den och att strunta i småsaker. Det är bara att skratta åt livets små förtretligheter, det allra mesta är ingenting att tjafsa om.
– Men jag tror att man kanske måste vara med om något liknande, som det här, för att få insikten av att ta vara på varandra och att ta vara på vardagen. Att leva livet som om varje dag var den sista, då tjafsar man inte om småsaker.
