Han har bott hela sitt liv i Björlanda och är därmed förstås fotbollsfostrad i IK Zenith. Efter en sväng i Häckens akademi bär 20-årige Axel Henriksson nu klassiska Makrillarna tillbaka mot elitfotbollen.
Det återstår tre matcher av säsongen. GAIS leder division 1 med sex poäng före Falkenberg. Falkenberg, ja… Förra lördagen mötte GAIS just de gula hallänningarna i en seriefinal i tredjedivisionen som lockade 5 151 personer till Gamla Ullevi (Häcken som spelade samtidigt i Allsvenskan, och spelar för SM-guld, lockade ”bara” 4 730 personer till Bravida).
När bengalröken lagt sig och ramsorna abrupt tystnat skrevs slutresultatet till 2-2, sedan gästerna kvitterat i den 94:e minuten. (Det är la GAIS.) Axel Henriksson noterades för en assist till 1-1-målet.
– Först och främst var det riktigt kul att spela fotboll inför en såpass stor publik. I första halvlek gjorde vi väl ingen riktigt bra insats. Vi hamnade fel i pressen och de kunde göra ett mål. I andra halvlek kommer vi ut som ett helt annat lag. Vi spelar mycket bättre och kommer till tidiga inlägg. Det är väl så vi gör våra båda mål, sammanfattar Axel Henriksson.
Slutet av matchen blev som sagt inte vad någon med grönsvarta sympatier hade hoppats på, men med lite distans till poängtappet tycker Axel ändå att situationen ser bra ut inför säsongsavslutningen.
– Det var ju jäkligt snöpligt när det hände. Men om vi hade legat under och kvitterat i slutsekunderna hade man ändå tyckt att det var ett helt okej resultat.
Fansen vill se honom ha bollen
Nu väntar Åtvidaberg borta på lördag 22 oktober. En match där det förmodligen kommer att vara betydligt färre åskådare på plats, även om en hel del gaisare säkert kommer att ta sig till Kopparvallen för att stötta sitt lag.
Någon risk för att GAIS har tappat självförtroendet efter Falkenbergs sena kvittering, eller underskattar Åtvidaberg finns det inte, enligt Axel Henriksson.
–Vi kommer jobba till 100 procent. Det finns inget annat, säger han tvärsäkert.
Inställningen, viljan att jobba till 100 procent, är något som den riviga innermittfältaren har personifierat i GAIS under hela säsongen. Inställningen och löpstyrkan har gjort att GAIS-supportrarna döpt honom till Björlandaexpressen och på läktaren ekar allt som oftast ramsan ”Slösa inte bort din morgon, passa till Henriksson”, till tonerna av Abbas gamla hit Lay all your love on me.
För trots efterhängsna skador och sjukdomsproblematik har Axel Henriksson noterats för 11 mål på de 19 seriematcher han spelat i Grönsvart. Inte sällan efter att han har fyllt på in i offensivt straffområde i andravåg och krigat in bollen i mål. Det gör att han leder den interna skytteligan i klubben. Minst sagt imponerande för en mittfältare, som inför säsongen inte såg sig som någon särskilt prominent målskytt.
– Jag går bara in och gör min grej. Jag tillför det jag kan. I år har det blivit en hel del mål. Det är förstås kul och ganska oväntat. Jag har inte sett mig som någon målskytt tidigare. Jag är en spelare som alltid försöker tillföra energi och göra mina lagkamrater bättre.
Bäst när adrenalinet pumpar
Om det var en ung kille med ett något stukat självförtroende som anslöt till GAIS i våras, refuserad av Häcken, är det en kraftfull och bestämd spelare med tydlig vinnarskalle idag.
– Det låter klyschigt men jag har alltid älskat att vinna och avskytt att förlora. Jag lackar ur om någon i mitt lag inte ger 100 procent.
Axel beskriver sig som en spelare som är bättre när adrenalinet pumpar. Det kan betyda att han går in hårt i en duell tidigt i matchen, tar en ordentlig maxlöpning eller sätter pressen mot motståndarspelarna.
Vad är den största skillnaden mellan att spela i Häcken och i GAIS?
– Nu spelade jag ju inte i Häckens A-lag särskilt mycket, men jag måste säga att stödet och passionen är så mycket större i GAIS. Att GAIS hade över 5000 personer på läktaren i Division 1 samtidigt som Häcken hade färre på läktaren när de slåss om det allsvenska guldet säger väldigt mycket.
Hur känner du inför Häcken idag? Hoppas du att de tar allsvenskt guld?
– Det känns kluvet. Det finns människor i den klubben som jag tycker mycket om. Samtidigt blev jag bortvald. Det finns en liten tagg där. Jag är ganska neutral när det kommer till guldstriden i Allsvenskan.
Du har tidigare sagt att du med största sannolikhet blir kvar i GAIS nästa säsong ”om inte Chelsea eller Barcelona drar i dig”. Gäller det fortfarande?
– Ja, jag vill ta ett steg uppåt och GAIS kommer förhoppningsvis ta steget uppåt. Jag vill inte ta ett steg åt sidan i alla fall.
Löpstyrka, hundraprocentig inställning och pålitligt målskytte hamnar högt på pluskontot. Finns det något i ditt spel som du känner att du måste utveckla för att nå så högt som du vill?
– Det finns mycket såklart. Jag vill bli bättre på att värdera situationerna. När jag ska spela enkelt och när jag ska våga göra det lite svårare. Teknikdelen också, jag behöver bli noggrannare och mer spetsig när det kommer till tekniken offensivt.
Vilken är säsongens bästa stund hittills?
– Det måste bli något av målen. Det är alltid speciellt att göra mål. Det får nog bli segermålet borta mot IFK Malmö på övertid. Det betydde mycket. Jag spelade ut bollen till höger till Julle [Julius Lindberg] och tryckte sedan upp målvaktsreturen i nättaket.
Ett typiskt Axel Henriksson-mål skulle man kunna säga. Mycket viljestyrka, mycket kraft.
Viljan och inställningen har funnits där sedan Axel började med fotboll i IK Zenith. En klubb som har betytt mycket för honom och som han beskriver så här:
– Det är väl en breddklubb, en typisk kvartersklubb, men jag har väldigt starka band dit. Det var där jag träffade kompisar, hittade gemenskapen och utvecklade mitt intresse för fotboll. Jag tränades av Magnus Källander, en riktig uröisare. Vi hade ett riktigt bra gäng, säger Axel Henriksson.
1. Holmen ”Det är en halvprivat badplats nära där jag bor.”
2. Zenithgården ”Där har jag lagt mycket tid på att göra det jag älskar.”
3. Björlanda kile ”Det får väl bli det. Bad och restaurang. Det finns inte så mycket i Björlanda!” *skratt*
