Trion Anna och Lasse Bertrandsson Littke och Thomas Andreasson, på RS Rörö, nomineras till utmärkelsen Årets Sjöräddare för sin insats utanför Göteborg den 18 januari i år då en person räddades från att drunkna, mycket tack vare en mobiltelefonlampa och sjöräddarnas stora lokalkännedom.
I sista stund
Kl. 18.54 får man på Rörö ett fåordigt larm ”Sjöräddning Nöd, Tar in vatten” utan position. Vid samtal till Sjö- och Flygräddningscentralen (JRCC) får de veta att det är en sjunkande båt vid Bockskärsbådan på Rivöfjorden. JRCC uppmanar Röröpersonalen att skynda på! Sjöräddarna avgår fem minuter efter larm med båten Rescue Mercedes Sanne Elisasson, direkt till angiven position. På väg till platsen informerar JRCC om att fritidsbåten redan har sjunkit och att personen ligger i vattnet. När de närmar sig platsen norr i från och slår av farten ser en besättningsman ett litet ljus på cirka 100 meters avstånd i vattnet om babord. Det är ljuset från den nödställdes mobiltelefon som han håller i handen. Positionen är ungefär 600 meter norr om den angivna. Personen kunde snabbt räddas ur vattnet och lämnas över till ambulansbåten utan ytterligare vård.
Drygt ettusen uppdrag
Varje år utser Sjöräddningssällskapet Årets Sjöräddare, en utmärkelse för en räddningsinsats som sticker ut lite extra. Av förra årets 1 191 räddningstjänstuppdrag nomineras fyra insatser som särskilt föredömliga. Vid en av dem överlevde en man mot alla odds i mörker och iskalla strömmar efter att hans båt sjunkit utanför Göteborg i januari.
Larmet går på Rörö räddningsstation strax före klockan sju denna januarikväll, och det tar de frivilliga sjöräddarna bara några minuter att komma i väg med Rescue Mercedes Sanne Eliasson. Informationen de fått är enbart ”Nöd, tar in vatten” och en positionsangivelse vid grundet Bockskärsbådan i inloppet mot Göteborg. De vet också att Sjöfartsverkets räddningshelikopter och en Stena Line-färja har involverats. När de närmar sig den givna positionen ser de ljusen från den pågående sökinsatsen. Men de väljer att sakta ned en bra bit ifrån, om utifall vindarna och den starka strömmen fört haveristen åt deras håll.
Thomas Andreasson är ute på sin allra första skarpa insats som sjöräddare.
– Jag kan sträckan eftersom jag kör den nästan varje dag. Nu ser jag ett litet ljusblänk på ett ställe kanske 100 meter bort där det brukar vara kolmörkt.
Det är ljuset från en mobiltelefon. Och den hålls av en genomfrusen haverist, som vid det här laget legat i vattnet alldeles för länge efter att hans motorbåt sprungit läck och hastigt sjunkit. Han har flytväst på, men ingen överlevnadsdräkt, och är på väg att förlora medvetandet.
Kunde ha slutat illa
Med gemensamma krafter får sjöräddarna mannen ombord och gör allt för att få upp hans kroppstemperatur. En ambulansbåt möter dem, och mannen har vid det här laget piggnat till och kan med lite hjälp själv gå över till den andra båten.
– Det kunde slutat riktigt illa, men tack vare omständigheterna gick allt bra. Vi samspelade fint ombord och hade nytta av att vi känner till området och förutsättningarna. Jag imponerades också av haveristens stora lugn i den farliga situationen, säger sjöräddaren Anna Bertrandsson Littke.
