Elliot Gullberg, numera pensionär, kommer från Helsingborg men har bott på Öckerö i snart tjugo år. Med gul reflexväst, en lång plockpinne i ena handen och en säck i den andra, är han svår att missa.
Vad fick dig att börja med det här?
– Min kärlek till naturen. Under de år jag hållit på har jag sett att nedskräpningen ökat. Det blir alltmer upplyst om hur jorden mår och hur viktigt det är att värna om miljön, men ändå kastar folk mer och mer skräp i naturen. Det kan jag inte förstå.
Hans inställning till livet är att allt handlar om kärlek. Både till sin nästa och till naturen.
– Om du slår upp Bibelns första kapitel så talas det om att vi har ett ansvar för jorden. Om vi hade tagit det på allvar så hade vi haft en trevlig och fin natur, säger Elliot.
Han är ute och plockar skräp så ofta han kan. Den här dagens säck har redan blivit full och tung efter en tur längs vägarna. Det är plast, glasflaskor, godispåsar, aluminiumburkar och allt möjligt annat.
– Problemet med aluminiumburkar är att det inte är pant på alla, och då slänger folk dem i naturen i stället. Det är sorgligt.
Tuggummi, fimpar och snus
Elliots kärlek till naturen inbegriper också djuren, som drabbas svårt av miljöförstörelsen.
– Det finns mycket tuggummi överallt. Folk spottar ut dem när de cyklar på gångbanan. Fåglarna kvävs plågsamt till döds när de äter ett tuggummi. Jag plockar upp alla tuggummin jag ser om de inte sitter för fast. Fimpar och snus i portionspåsar på trottoarer och vägbanor har ökat markant. De är vita, så jag ser dem väldigt väl och kan plocka upp dem. Det är rent gift för fåglarna som hackar i sig detta, säger Elliot med medkänsla i rösten.
Udda fynd
Elliot är fascinerad över allt han finner under sina skräpsamlingsrundor längs vägar, diken och gångbanor: Bildelar, armeringsjärn, krossat glas, handskar. Fiskepilkar, golfbollar, puckar. Och han har en klar strategi.
– Jag försöker plocka upp det mesta glaset, men det tar lång tid. Handskar lägger jag synligt. Om de inte blivit upplockade på två veckor så slänger jag dem. Totalt har jag hittat över 30 golfbollar som jag gett till golfspelare som blivit väldigt glada. Förra året hittade jag femton puckar längs vägarna och i år har jag hittat sjutton som jag gett till ungdomar som spelar landhockey.
Han går inte bara längs vägarna, utan också i slingorna, på stränderna, i bergen och i närheten av soptippen.
– Jag är egentligen överallt. Emellanåt går jag till återvinningen vid Öckerö färjeläge och rensar, för det är så mycket som hamnar utanför. Runt ICA och vägarna i närheten är det mycket skräp, så där rensar jag ibland. En gång kom en kille i kassan ut med ett äpple och en banan, säger Elliot med ett leende.
Mycket kan enkelt förbättras
Elliots välgärning är känd av renhållningen som förser honom med stora blå skräp-påsar.
– När en säck blivit full knyter jag ihop den och ställer den synligt för renhållningen som kommer och hämtar den. Det ska de ha beröm för!
I sin ideella gärning har han lagt märke till saker som lätt skulle kunna förbättras:
– Det finns många skräpkorgar för hundbajs. Men ett stort problem är att många slänger annat skräp där. Det gör att dessa korgar blir så fulla ibland så att hundbajspåsarna inte får plats.
– Ett annat bekymmer är att flera busskurer saknar skräpkorg, till exempel den vid Intagsvägen där många ungdomar står och väntar på bussen. De har ingenstans att kasta skräpet och därför blir det mycket skräp där. Jag förstår dem, jag har ju själv varit ungdom, och hade själv inte velat stoppa ett kladdigt chokladpapper i min ficka. Det skulle hjälpa skolungdomarna om det fanns en skräpkorg där, säger den förstående Elliot, som hoppas att kommunen framöver kan sätta skräpkorgar i alla busskurer.
Vill uppmuntra och sporra
Med tanke på allt skräp som människor kastat som Elliot tar hand om, skulle det vara lätt att tänka sig honom som en grinig gubbe full av klander. Men icke sa nicke.
– Vi är bara människor. Ingen är felfri. Jag vill inte klaga och kritisera, för det går aldrig hem utan får ofta motsatt effekt. I stället vill jag uppmuntra och sporra till att slänga skräpet där det hör hemma och inte i naturen.
Det bästa skulle vara att ingen kastade skräp i naturen. Det näst bästa skulle vara att alla hjälpte till att plocka upp.
– Det är inte svårt att ta med en påse på promenaden och plocka upp det man ser. Jag önskar att folk i allmänhet hade en större kärlek till naturen och en djupare omsorg om den. Då skulle nedskräpningen upphöra och samhället bli renare och trevligare för oss alla, säger vardagshjälten Elliot – kommunens idogt arbetande och mest obetalde renhållningsarbetare.
/Lilian Andersson
