Idag den 27 januari är Förintelsens minnesdag. Datumet 27 januari beror på att det var då 1945 som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades av allierade soldater.
Det är alltså 78 år sedan. En sanning som återupprepas med ökad frekvens är att det av naturliga skäl blir färre och färre överlevare kvar. En annan sanning är att de som inte lär sig av historien, eller ännu värre aktivt försöker att begrava den, är dömda att göra om misstag.
När man är ung framstår 80 år som hur lång tid som helst. Och det är klart, det är i många fall längre än vad många människor lever. Men sett till hela människans historia, till vår civilisations historia, är 80 år naturligtvis ingenting.
För 30 år sedan, våren 1993, var jag och min gymnasieklass på skolresa till Prag. Vi besökte även Theresienstadt i staden Terezin norr om huvudstaden.
Theresienstadt var ett läger för judar som närmast kan beskrivas som en blandning av koncentrationsläger och ghetto. Nazisterna ville att Theresienstadt skulle vara ett ”mönsterläger”, så det var det som visades upp när till exempel Röda Korset gjorde inspektioner.
Nazisterna använde också Theresienstadt till propagandafilmer. Man byggde upp kulisser med affärer med varor i skyltfönstren och en skola. Man målade fasader och anlade parker för att omvärlden skulle se hur väl nazisterna behandlade judarna. Naturligtvis såg man till att skicka i väg 17 000 svaga, sjuka och utmärglade judar till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau innan man spelade in den kändaste propagandafilmen, som hette just Theresienstadt, i juni 1944.
Till Theresienstadt skickades många konstnärer, författare, musiker och andra som var verksamma inom kultursfären. Fångarna slapp att bära fångkläder och att raka sina huvuden, men omständigheterna i detta, det till synes ”minst brutala” av alla koncentrationsläger, var ändå fasansfulla. Lägret var byggt för 10 000 fångar men som mest satt där över 53 000 människor. Sjukdomar, svält och avrättningar var legio även om avrättningarna inte skedde lika metodiskt som i exempelvis Auschwitz-Birkenau eller Treblinka.
De flesta fångarna slussades med tiden vidare till förintelseläger där de avrättades. Mellan 1941 och maj 1945 skickades 141 000 judar till Theresienstadt. 33 500 av dem dog av svält och sjukdomar i lägret. 88 000 deporterades vidare till ghetton i Östeuropa och till förintelselägren, varav endast 3 500 överlevde. Totalt överlevde bara 23 000, eller 16 procent, av alla judar som passerade Theresienstadt, enligt Forum för levande historia.
Att de här händelserna och många fler hände i vår geografiska närhet under de senaste 100 åren känns svindlade. För egen del känns det märkligt nog ännu mer svindlande nu när det gått 30 år sedan jag besökte platsen. Hade jag varit född i lägret hade jag varit lika gammal vid mitt besök 1993 som jag är idag.
Theresienstadts siste kommendant, Karl Rahm, flydde från lägret 48 år innan mitt besök 1993. I maj 1945 fångades han in av amerikanska soldater och överlämnades till tjeckiska myndigheter. Rahm ställdes inför rätta för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han avrättades genom hängning 1947.
Som människor har vi ett ansvar att säga ifrån när förintelseförnekare eller förintelseapologeter sprider sina toxiska lögner. För snart finns det inga överlevare kvar.
