Familjen Nilssons son, Tommy, dog av en överdos och fallet fick konsekvenser av oanat slag. Han fick en lag uppkallad efter sig, en lag som som räddat många liv.
Tiden läker kanske inte alla sår. Tommy Nilsson dog av en överdos 2004 och när jag ringer upp och frågar hans far, Ulf, om han skulle kunna ställa upp på en intervju ger han sitt bifall.
– Jag blir väl ledsen en stund men det går över.
Hade ett fungerande liv
Hur allt började en gång i tiden är osäkert. Familjen flyttade från Biskopsgården till Torslanda, när Tommy var 6 år gammal. De flesta kompisar han fick här behöll han hela livet
– Tyvärr verkar det som om drogerna kom in i deras liv under tonåren. Det var inget vi var medvetna om då. Nu vet vi ju att fler än Tommy fick problem, säger Ulf.
Tyvärr verkar det som om drogerna kom in i deras liv under tonåren.
Ulf Nilsson
Tommy utbildade sig till elektriker, hade jobb, egen lägenhet, flickvän och ett fungerande liv. Hösten 2003 drabbades den unge mannen av sjukdom och arbetslöshet. Kanske var det här allt började gå överstyr, kanske innan. Det som ändå var speciellt var att han var inne i vårdsystemet för sina problem, när han ett år senare dog.
– Tommy var villig att inrätta sig i våra och vårdens krav, åtminstone gav han det intrycket, säger pappan när vi träffas.
En ny värld
För Ulf och hans fru innebar de olika vårdinstanserna en helt ny värld. De förvånades över den frivillighetsinställning som fanns gentemot drogmissbrukarna.
– Tommy skrevs in i öppenvård och det var en del av det limbo han och vi hamnade i, i brist på verkliga insatser.
Efter flera överdoser, som Tommy trots allt överlevde och hämtade sig ifrån, gjorde Ulf utom sig av oro en LVM-anmälan.
Enhetschefen på socialtjänsten underlät att agera på denna anmälan. Även när det vid ett senare skede dessutom fanns två LVM-anmälningar från två läkare valde chefen att inte göra något. Då hade dels en läkare på Lillhagen och en på missbruksenheten slagit larm. Två dagar efter den senaste anmälan var Tommy död, 24 år gammal.
– Förutsättningarna att bryta den onda cirkeln fanns. Jag tror att när man är fast i missbruk måste man få hjälp att sätta stopp.
Händelsen polisanmäldes och enhetschefen dömdes sent omsider till dagsböter för tjänstefel men då hade många år gått. Det gick till och med så långt att polisen JO-anmäldes för långsam handläggning.
Dog inte förgäves
Nyligen fick Ulf Nilsson ett oväntat meddelande på Messenger från en kvinnlig socionom, som gjorde en utredning rörande LVM-frågor. När hon höll på med den frågade hon sig varför det var fyra gånger vanligare med LVM-ingripande i Göteborg än i Stockholm. Ingen visste. Men på en fest kom kvinnan att samtala med en forskare från universitetet, som gissade att det kunde handla om den unge mannen som…
– Då förstod hon att det var Tommy och oss det rörde sig om. Hon kontaktade mig och sa ”Det ni gjorde, att ni gjorde en polisanmälan och att detta ledde till Lex Tommy, har räddat många liv”.
Att leva med sorgen
Läker då tiden alla sår?
– Nej, men jag tänker ofta på hur det blev så här.
Tommy hade fyllt 40 nästa år…
Lex Tommy är föreslaget namn på de delar i LVM, Lagen om Vård av Missbrukare, som handlar om socialtjänstens skyldigheter att starta en utredning om tvångsomhändertagande och om omedelbart tvångsomhändertagande.
Namnet Lex Tommy kommer från Tommy Nilsson, som dog av en överdos i december 2004. Hans föräldrar hade då förgäves kämpat i flera månader för att socialtjänsten skulle göra ett tvångsingripande för att bryta Tommys destruktiva missbruk.
I en dom fälld av Göteborgs tingsrätt den 17 november 2009 fastslås myndigheternas ansvar för att LVM ska tillämpas och enhetschefen dömdes till dagsböter för tjänstefel, då han ”genom att inte inleda en utredning enligt 7 § efter Tommy Nilssons återfall i missbruk september 2004 och sedan denne lämnat urinprov som var positiva åsidosatt vad som gällt för hans uppgift.”
