Just som Mark Isitt flyttat till Köpenhamn ringde tv-produktionsbolaget Fremantle och erbjöd honom arbete som programledare i den svenska versionen av den brittiska serien Grand Designs.
Genom sina skriverier i bland annat Göteborgs-Posten samt medverkan i radio- och tv-program har journalisten Mark Isitt bidragit till att ”sätta arkitekturen på kartan”. Just nu går den tredje säsongen av Grand Designs Sverige, som han är programledare för på TV4, och inspelningen av säsong fyra är i gång. Mark tror rentav att det kan bli ytterligare säsonger.
– Serien har gått 22 år i England och är en långkörare där så …
Är det svårt att få folk att medverka?
– Jättesvårt! För att få en enda att ställa upp krävs kanske hundra förfrågningar. I Sverige vill ingen skryta med att de har pengar, sticka ut eller visa upp sig i känsliga lägen. Men det är fantastiskt roligt när någon väljer att vara med.
Hur har ni hittat objekten?
– Genom produktionsbolagets castingavdelning och mina gamla kontakter med olika arkitektkontor. En vansinnig massa arbete!
Har ni fått någon respons på programmen?
– Ja, två nomineringar till Kristallen av två möjliga! Bra tittarsiffror säger också något.
Hur kom du in i det hela?
– Genom min medverkan i radio och tv samt att jag figurerar i många olika sammanhang där jag skriver och pratar arkitektur. Tv-produktionsbolaget Fremantle hörde av sig till mig och jag fick göra ett castingtest.
Hur skapar ni dramatiken som alltid finns i programmen? Jag tänker på budgetar som ska hållas, tidsplaner som ska gå i lås … Blir det alltid strul när man bygger?
– I nio fall av tio stöter man på problem, inte minst med budgeten. Nuförtiden ställer ökade priser till problem, att bygga i Sverige är väldigt dyrt. Därtill kommer hantverkare som inte håller vad de lovar eller inte håller den kvalitet som krävs. Så… Nej, dramatiken är inte fingerad.
Vad är det med arkitektur som väcker så starka känslor?
– Ja, gör den verkligen det? Ibland ser man inte skogen för alla träden! Men det är klart… Hus står där de står, de är robusta, de står där länge, de går inte så lätt att flytta… de påverkar därmed under lång tid.
Har du någon roll i Arkitekturupprorets tillkomst?
– Nej, men det har bidragit till att det är roligare att vara arkitekturkritiker än på länge. De är lite bakåtsträvare, men jag ser själv gärna ett mer skulpturalt tänkande inom arkitekturen och ett roligare byggande.
Har arkitekter ingen humor? Jag tänker väl närmast på hur Kasper Kalkon-priset har mottagits i kåren?
– Jo då, men Arkitekturupprorets jargong är ju bitvis rå, arkitekterna retirerar. Men arkitekturupproret vill ha mera arkitektur och det vill ju även arkitekterna så diskussionerna borde tina upp, det skulle alla tjäna på.
Nämn något eller några exempel på dina favoriter. Byggnader du gillar extra mycket eller hus som du skulle vilja göra program om.
– Finns många. Tusentals! En dröm vore att resa runt i världen och visa upp exempel på mästerarkitektur. Ska jag lyfta fram någon enskild byggnad får det i så fall bli Stockholms stadshus med dess arkitektur – en stil som står sig gott, även med internationella mått mätt.
Vad har du att säga om huset i Torslanda?
– Ett alldeles underbart hus. Kanske det bästa Grand Designs-huset hittills!
