På ett berg mellan Lilleby och Syrhåla finns resterna av en flygledfyr som var aktiv under mitten av 1900-talet. Förra helgen besöktes den av Svenska Fyrsällskapet.
Fyrsällskapets programkommitté för västkustgruppen hade inbjudit till en vandring till före detta flygfyren mellan Lilleby och Bulycke, cirka 3 kilometer nordost om gamla flygfältet.
Denna flygfyr byggdes för att postflyget skulle kunna flyga nattetid. Man flög visuellt efter dessa fyrar på natten. Fyrarna stod med 20-30 km mellanrum. Flygfyren i Torslanda var en av de fyrar som planerades gå från Malmö via Göteborg till Oslo. Bygget av ledfyrar startade efter att ett riksdagsbeslut togs 1932. Den anlades 1942 i slutet av denna utbyggnad. När fyren blev klar var det krig och fyren användes en kort tid innan radiofyrar tog över. 1948-50 lades flygfyrar ner och en del fortsatte som radiofyrar.
Marie Tilosius ledde vandringen denna sköna höstdag med klart väder och ingen vind. De gick från Lilleby pendelparkering via Nya Älvegårdsvägen mot Bylycke. När de kommit till den högsta punkten på vägen följde de snitslarna en bit upp i terrängen till fyren på en enkel stig. Väl framme såg man att bara betongfundamentet var kvar. Fyrljuset och all elförsörjning var sedan länge bortplockad.
Kjell Weber och Lasse Andersson från Björlanda-Torslanda hembygdsförening har satt upp en QR-kod så att man på plats kan bli informerad om flygfyren. QR-koden leder till information om fyren på fyrsällskapets hemsida. Kjell och Lasse har även snitslat stigen upp till flygfyren.
Lasse Andersson minns när fyren var i bruk.
– Mitt första minne av fyren var när pappa tog med mig dit upp, jag var väl 7 år kanske, omkring 1966. Vi startade en liten tradition att på pappas första semesterdag så blev det en promenad först upp till flygfyren, det var det namnet som alla sa och så satt vi på berget och bara väntade på planen, de gick riktigt lågt. Efter det så promenerade vi till Syrhåla och tog buss till flygplatsen för att sitta på berget där flygtornet ligger. Där satt vi och åt mackor som vi hade med oss och tittade på starter och landningar. Sedan tog vi bussen till Lilleby. Det var en stående grej i många år…”en pappa och jag grej”.
Lasses familj hade en sommarstuga cirka 300 meter från fyren som farmorn och farfadern hade köpt i början på 40-talet.
– Pappa berättade för mig att när de hade gått och lagt sig (detta var nog i slutet av 40- och början av 50-talet) så vid 22-tiden tändes fyren och det starka skenet svepte in och lyste upp sovrummet i stugan.
/Håkan Magnusson, Pia Magnusson
