På ett bord strax innanför entrén ligger ett antal sällskapsspel och i ett ställ står olika slags ungdomsböcker. Någonstans i bakgrunden hörs pingpongandet från det intilliggande rummet där ett bordtennisbord är i full användning. Öckerö fritidsgård är en typisk fritidsgård. Fast kanske ändå inte. Det är torsdag förmiddag och just vid den där tiden är fritidsgården fylld av något äldre besökare än vanligt. Idag träffas nämligen Ö-seniorerna.
Det började med att Öckerö kommun fick en förfrågan från Västra Götalands idrottsförbund Sisu att starta projektet Senior sport school. Tanken var att pensionärer vid tolv tillfällen skulle få chans att prova på olika sporter och andra aktiviteter och även få möjlighet att umgås. Men tolv tillfällen var inte nog för deltagarna.
– Redan efter tre, fyra gånger började de säga: ”Vi kan inte sluta efter tolv veckor. Vi måste få fortsätta”, säger Ewa Widell, fritidssamordnare i Öckerö kommun.
Hennes råd till dem blev därför att starta en förening och det är vad de nu har gjort. Efter massor av pappersarbete har föreningen Ö-seniorerna bildats. Föreningen består av ett antal pensionärer som varje torsdag träffas för att ägna sig åt olika aktiviteter och inte minst att umgås.
– Om jag aktiverar mig och jag ser en som sitter bredvid, så ser jag helst att han också går med ut och cyklar en sväng. Går han med då, känner jag att det gjorde jag bra, för nu sitter han inte stilla längre, säger föreningens ordförande Kenneth Ahlbaum.
Aktivitet i fokus
Kenneth Ahlbaum har alltid sysslat idrott och varit en aktiv person. Det var delvis därför han ville få andra att aktivera sig – för att han brinner för att även äldre ska ha en aktiv fritid. Att medlemmarna i Ö-seniorerna verkligen gör något när de träffas ser han som det som gör föreningen unik.
– Här är det aktivitet hela tiden. Vi har en dam som är 84–85 ifrån Kalvsund. Hon är med och spelar gåfotboll. Vem gör det vid 85 års ålder? säger han.
Just den här torsdagen träffas de på Öckerö fritidsgård, där de har möjlighet att till exempel spela sällskapsspel, bordtennis eller biljard eller gå ut och promenera med stavar. Andra torsdagar har de däremot varit iväg på alla möjliga håll inom och utanför kommunen och provat på aktiviteter som tennis och taekwondo. Enligt Kenneth Ahlbaum har föreningarna, ibland efter viss övertalning, varit villiga att hjälpa till.
– Vårt motto är prova-på och då får man vara lite sådär tjuvaktig. Till exempel om man ringer till tennisförbundet på öarna och de säger ”Vi har en avgift på det och det och det”. Då säger jag att vi har inga pengar till det, men vi vill prova på. Och alla härute i skärgården öppnar sig för oss, säger han.
Fungerande grupp-dynamik
För en icke-insatt kan det te sig som att verksamheten har pågått i åratal med tanke på hur många aktiviteter de har hunnit prova på. Men faktum är att det var så sent som förra våren den första klassen började i Senior sport school och det var alldeles nyligen föreningen Ö-seniorerna bildades. Gruppdynamiken och formen för träffarna fungerade helt enkelt så bra att deltagarna ville fortsätta träffas på det sättet.
– Det har varit så himla bra upplägg och vi trivdes så bra ihop, så vi ville fortsätta, säger Ingegerd Alderblad under en paus i bordtennismatchen, en match som hon understryker inte spelas om poäng.
Mer än bara sport
Men Ö-seniorerna har också fått prova på aktiviteter som inte har med idrott att göra. Eftersom det är medlemmarna själva som lämnar förslag på aktiviteter är det så gott som bara fantasin som sätter gränser. De har till exempel varit på matlagningskurs och tagit del av olika delar av kulturlivet, som museibesök och teater.
Just en sådan aktivitet, som inte har med idrott att göra, är även det som föreningens suppleant Erik Hermansson har fastnat allra mest för.
– Det roligaste tyckte jag var när vi bakade bagebröd. Vi eldade så svetten rann, men gott vart det, säger han.
Att just det sociala är viktigt är något som hela gruppen verkar vara överens om. Genom träffarna på torsdagarna vill föreningen motverka den ensamhet som många äldre riskerar att drabbas av.
– Det finns ju många ensamstående pensionärer idag. Hustrun eller mannen har gått bort och de sluter sig många gånger, stänger in sig. Och det är de också vi vill ha ut, säger Erik Hermansson.
Men ensamhet kan ha fler orsaker. Själv har Erik Hermansson rest mycket i sitt arbete och har därför inte fått något riktigt kontaktnät på öarna förrän nu. Och hans situation är inte unik. Enligt Ewa Widell är det många äldre som av olika orsaker behöver det sociala sammanhang de får i Ö-seniorerna.
– Man kan vara väldigt social i sin arbetssituation, men när man kommer hem är man väldigt ensam. Eller tvärtom. Eller den man upplever som väldigt stark kan också vara bekymrad, säger hon.
På vårens schema står något som kallas öklassikern. Det är ett upplägg som går ut på att deltagarna går en slinga på var och en av de tio öarna. Varje promenad avrundas med fika och den som har gått alla tio promenaderna belönas med en medalj. Tanken bakom det hela är att alla öarna ska utforskas, inte bara de större och mest besökta. Det ser Kenneth Ahlbaum som vårens tiofaldiga höjdpunkt och som en unik satsning.
– Jag har inte sett det någon annanstans, inte i någon kommun, säger han.
/Frida Andersson
