När Roberto Savianos första bok om den italienska maffian kom läste jag den och förfärades. Jag minns att jag tänkte: Måtte detta gissel aldrig komma hit. Knappt två decennier senare, är vi på god väg.
Nu kommer larmen om hur domstolspersonal läcker känslig information till gängen, om hur kriminalvården infiltreras och hur poliser räknar med risken att kollegor jobbar för gängen. Tillståndet är ”systemhotande”, som det heter. Om statens myndigheter inte längre kan fungera som de ska, förvandlas Sverige från en rättsstat till en anarki.
På 20 år har Sverige gått från botten till toppen på EU:s lista över dödligt våld. På 10 år har antalet skjutningar i landet tredubblas, men våldet är bara toppen på ett isberg. Under ytan tränger den organiserade brottsligheten allt längre ner i själva samhällskroppen.
Boken Klanerna, med underrubriken Den systemhotande brottsligheten, är skriven av säkerhetsexperten och den tidigare polisen Jan Persson samt journalisten och statsvetaren Johannes Wahlström. De tar fram berättelserna om det som händer bakom rubrikerna. Om bankinfiltration och korruption, om bedrägerier och utpressning. Och om en organisationsform som visar sig vara extremt livskraftig i den kriminella miljön: klanen.
I bokens förord slås fast: ”Att de kriminella gängen i Sverige har blivit allt fler och våldsammare kan knappast ha gått någon förbi. Kriminaliteten är heller inte längre bara ett storstadsproblem. Den finns mitt ibland oss och den minskar inte. Den växer. Och har i dag nått sådana nivåer att den måste betraktas som systemhotande.”
Författarna berättar att de har kartlagt huvuddelen av alla grova brott med bäring på narkotika, mord, sprängningar och utpressningar i Sverige som har gått till åtal under de senaste fem åren. De har tagit del av hundratusentals dokument som inbegriper alltifrån banktransaktioner till förhör och avlyssningar. Fram träder då en aldrig tidigare berättad bild av samtiden.
Bakom den komplexa väven av grova brott finns ett antal familjebaserade nätverk som har etablerat sig på olika orter i vårt land. I boken beskrivs hur de finansierar sin verksamhet genom narkotikahandel, prostitution och vapenhandel; hur de bedriver utpressning och hur de genom bedrägerier samt penningtvätt säkrar sina tillgångar genom låneupplägg och krediter. För att möjliggöra den kriminella verksamheten rekryteras medhjälpare i näringslivet, i bankväsendet och tjänstemän i den offentliga sektorn samtidigt som klanerna införlivar sig själva i tillståndsgivande myndigheter ända upp i de högsta skikten av den politiska makten.
Enligt en uppgift omsätter den kriminella verksamheten i Sverige årligen 10 procent av landets BNP. Denna ekonomiska nisch är så stor att den är omöjlig att upprätthålla utan en mycket komplicerad organisation, som dessutom behöver förlita sig på lagliga strukturer och banker för att kunna fungera. Bland de organiserade kriminella strukturerna har klanernas både hierarkiskt och auktoritära struktur, visat sig högst konkurrenskraftig i sin organisatoriska förmåga. Detta gäller i Europa såväl som i Sverige.
Förordet orovarslande slutmening lyder: ”Och kanske är det bara en tidsfråga innan det som i dagsläget identifieras som klanernas systemhotande verksamhet växer sig tillräckligt stark för att göra anspråk på själva systemet.”
