Eller… det finns ju ett körläge på bilen som kallas ”untamed” där högtalarsystemet från Bang & Olufsen gör sitt bästa försök att ge en känsla av bensinproducerade hästkrafter när man trycker på gasen. Men det faller ganska platt.
Det går absolut inte att förneka att Mach-e levererar en fantastisk körupplevelse för den som sätter sig bakom ratten. Men att det sitter en häst framme i grillen som lockar tankarna till just den status och symbol som den bensindrivna Mustangen levererar är missvisande. Det här är inte bilen som kommer få en biltokig 60-plusare att börja köra elbil. Det är däremot bilen som får mig att bli övertygad om att alla kommer köra elbil i framtiden – så länge man har råd.
540 km på en laddning
”Här har du nycklarna, det är ju en testbil, så den har kanske körts lite hårdare än andra bilar”, säger försäljaren när jag åkt till Ford-center i Sisjön för att låna bilen över en helg. Modellen jag får köra är en fyrhjulsdriven long range med extra teknikpaket, dyrare lack och flest hästkrafter (351 stycken) av alla de varianter som idag finns på marknaden och utlovar 540 km på en laddning. Min resa tar mig från Göteborg till Småland, med en hel del omvägar för att prova landsväg, krypkörning i små bostadsområden och motorvägar. I den vackra höstsolen kryssar jag på landsvägar längst de halländska åkrarna och småländska skogarna. Skogen målar upp sig i underbart vackra gula, röda och gröna färger.
Och precis som försäljaren hintade om så är det inte realistiskt med 54 mil på en laddning. När jag kommer fram har jag tagit mig ganska exakt 20 mil och tagit slut på 48 procent av batteriet. Majoriteten av den sträckan har jag självklart kört ekonomiskt, men där produktbladet utlovar en förbrukning på ca 19kWh per 100km, ligger jag snarare på 22 (testbilens färddator, som inkluderar data från tidigare testförare skvallrar om en total förbrukning på 24 kWh per 100 km). Kan det vara så att en bil som har Mustang inte körs lika ekonomiskt som något annat märke?
Bekväm bil med stora utrymmen
Min över två meter långa vän ger baksätet ett mer än väl godkänt – vilket vittnar om hur pass rymlig bilen faktiskt är. Och för mig i förarsätet sitter jag otroligt skönt. Det är en bekväm bil, med stora utrymmen i bagaget bak samt tillräckligt med utrymme under motorhuven, eller ”frunken” som det kallas, för att få plats med laddkablar och annat praktiskt man behöver. Nu hade jag själv turen att min småländska vän äger en egen elbil, vilket gjorde att jag kunde ladda hemma hos honom och ta mig både fram och tillbaka – genom omvägar och genvägar på totalt 50 mil utan att behöva besöka en laddstation.
Underhållningssystemet sitter på en gigantisk skärm med en märkligt stor rund volymknapp som jag aldrig riktigt använder eftersom jag styr volymen på ratten. På skärmen styrs alla inställningar, profiler och där delas all information om resan, navigation eller däcktryck som trängs med de digitala knapparna för stolsvärme och fläktsystemet. Skärmen är snabb, användargränssnittet praktiskt och enkelt att förstå, men hakar upp sig en del – framför allt när jag ska avsluta telefonsamtal som jag tar i bilen. Jag kan inte heller undgå att störa mig på att styra klimatet i bilen digitalt. Jag vill ha en fysisk knapp.
Så hur avslutar jag den här recensionen då? Är Ford Mustang Mach-e en bra bil? Ja! Är den för vem som helst? Nej! Det är en lyxbil, som på pappret levererar mer lyx än ännu dyrare bilar. Djävulen sitter ju i detaljerna. Och Fords första helt elektriska SUV är en bil fylld med detaljer som slår det mesta. Den viktigaste detaljen för mig är dock det faktum att jag tagit mig mina 50 mil fram och tillbaka utan en enda droppe bensin. Så om det är något Ford ska ha en eloge för är att de nu tagit steget in i den fossilfria världen. Prickar de helt rätt med en Mustang? Kanske. Oavsett så var det väl på tiden.
