Det är läslov för barn och ungdomar just nu. Det är vad höstlovet numera kallas.
När jag var strax över 20 år gammal var jag lärarvikarie på en mellanstadie- och högtstadieskola i Göteborg. Det var inte på Hisingen. Det är det svåraste och mest besvärliga jobbet jag någonsin har haft. Jag ska inte gå in på varför, utan nöjer mig med att konstatera att jag fick vara nöjd om väggarna stod kvar efter avslutad lektion.
Erfarenheterna från den skolan gör att jag har ännu större respekt för lärare och pedagoger än vad jag hade innan.
Det finns ett raljant citat som tillskrivs den irländske författaren och nobelpristagaren i litteratur George Bernard Shaw: “Those who can, do; those who can’t, teach.” Fritt översatt och något utvecklat torde det betyda: ”De som verkligen kan något, gör något av det. De som inte är särskilt framstående inom sitt fält, lär ut.”
Det här påståendet har rört upp känslorna hos pedagoger i stort sett sedan det myntades i Shaws drama Man and Superman från 1903.
Det är ett komiskt citat. Ett citat som känns modernt eftersom det under de senaste fem-tio åren tycks ha varit högsta mode att sätta andra människor på plats, i synnerhet lärda människor. Akademiker, forskare och experter.
”Min arrogans är lika mycket värd som din bildning”, har varit ledord för olika politiska rörelser.
På engelska pratar man om Brandolinis lag. En princip som innebär att det tar mycket längre tid att avslöja och överbevisa konspirationsteorier och vetenskapsföraktande utsagor, än vad det tar att hitta på dem. Utan källkritiskt kunnande och förmågan till abstrakt tänkande framstår ofta konspirationsteorierna som ”steget före” och inbjudande eftersom de så snabbt tar form.
Att lära barn läsa och behärska det skrivna språket är i min bok (pun not intended) bland de viktigaste uppgifterna som finns i samhället. Läsförståelse och källkritik ingår naturligtvis här, men även läslusten är viktig. Och där har vi föräldrar ett stort ansvar. Att läsa kan vara traggligt jämfört med att kolla korta klipp på Tiktok.
Att läsa kan och ska vara lustfyllt. Inte alltid, men ibland. Läsning av skönlitteratur eller prosa berikar ordförråd och intellekt. Men framför allt kan det innebära drömsk njutning.
Så George Bernard Shaw hade inte fel, han använde språket på ett kittlande, humoristiskt och tankeväckande sätt när han skrev den kontroversiella och spekulativa tesen att om att ”lärare inte kan”.
Däremot verkar Shaw haft fel om en hel del annat. Hans vurmande för auktoritära ledare och ideologier får det att vända sig i magen på mig.
Här vore det förstås klädsamt om jag hade ett handfast tips om hur man får sina barn att känna läslust. Mitt bästa tips är att som förälder engagera sig i vad de läser, oavsett vad de väljer att läsa, och att försöka diskutera vad de läst med dem.
