En del irriterar sig på allt och alla men att kverulera är inte min grej. Mest irriterad blir jag på mig själv när jag stör mig på andra. Men! Här ska jag ta upp några saker på temat: ”Vad är det för fel på folk egentligen?”
Jo, jag vet! Att knorra är mänskligt, men ändå. Här några exempel på onödigt ”dumgnäll”.
På nätets fria ”kunskapskanal” om allt mellan himmel och jord, YouTube, kan man se det mesta, men: Hur bra ska man vara för att få tummen upp? Eller hur sur kan man va? Ja, det undra både jag och en del andra när vi tittar på ”tuben”.
På YouTube kan alla med en uppkopplad dator se de största stjärnorna uppträda, höra världsledande föreläsare tala, se komplicerade processer enkelt förklarade och så vidare. Men hur bra någon än är så nog f-n är någon annan bättre, åtminstone enligt egen utsago.
Några exempel kommer här:
Fransyskan Marie-Clair Alain var under ett halvt århundrade under 1900-talet världens mest välkända organist. Madam Alain reste jorden kring, gav konserter samt spelade in skivor och hon var världens mest inspelade klassiska organist med 260 skivor bakom sig. Därtill hade hon en rad elever, varav flera nådde världsrykte. När hon framför det svårspelade huvudstycket ur Bachs kantat 140, Wachet auf ruft uns die Stimme, lyssnar många entusiastiskt. Men en surmupp gör tummen ner, vilken får en anhängare till Madam Alain att undra om den negative kunde spela stycket bättre. Till svar får han:
”Jag skulle göra det mycket bättre!”
Ja, man kan onekligen undra: Hur bra ska man vara egentligen för att få tummen upp på YouTube?
Om den betydligt mindre kända, men framgångsrika, organisten Iveta Apkalna kan man läsa: ”She has given concerts in the biggest and most famous churches and cathedrals of Europe and North America, taken part in the leading organ festivals and received numerous prizes in organ competitions.” Lika förbenat är detta inte tillräckligt bra för en del. Av 140 000 tittare gör 60 tummen ner när hon framför ett stycke av Poulenc.
Hur bra ska man va?
Kiri Te Kanawa var sin tids högst betalda operasångerska. Lönen säger något om den uppskattning hon rönte av alla. Av alla? Nej, inte på YouTube naturligtvis! Där finns alltid någon som kan bättre, är vackrare, vet mer, sjunger skönare… och så vidare i all evighet. När Dame Kiri sjunger Mozart lyssnar en kvarts miljon, 1500 gör tummen upp medan 65 ”experter” gör tummen ner!
Hur bra ska man va?
Jag tänker då att vår nationella sångarstolthet, Jussi Björling, kan väl ändå ingen klanka ner på. ”En sådan röst föds bara en gång per sekel”, är ju det allmänna omdömet om honom. Men, inte katten räcker det till för alla skönsjungande besserwissrar på nätet. Jussis version av O helga natt kollas in av 1,7 miljoner men över 200 personer gillar inte vad de hör.
Hur bra ska man va?
När Eric Clapton, en världsledande gitarrist, framför sin egen låt Tears in heaven skulle man anta att han reservationslöst skulle få motta nätpublikens jubel. Det där imponerar dock inte på alla, trots att Eric ju rimligtvis själv borde veta hur hans eget verk ska låta. Men nej då! Av 910 000 lyssnare får han underkänt av 161.
Hur bra ska man va?
Andres Segovia då, honom slår väl ingen på fingrarna vad gäller gitarrspel? Denne spanske ikon får 2,4 miljoner att titta och lyssna när han tar sig an Bach, varav gott och väl 200 inte låter sig imponeras.
Hur bra ska man va?
Men Stephen Hawking då? Eller Albert Einstein? Nej, nej, nej… till och med dessa tungviktare väger lätt på YouTube.
För: Hur bra ska man va, för att få tummen upp?
