För några år sedan träffade jag Marc då han var köpare av ett mysigt litet kolonihus i Torslanda. Han och familjen ville finna en fridfull plats nära havet i vår vackra stadsdel. Då visste jag inte vad han arbetade med eller gjorde för andra människor – nu vet jag så mycket mer…
Bakgrund
Marc är i 70-årsåldern men ser mer ut som 50. Han berättar att han haft ett ”intensivt liv”. Han föddes i Tyskland och av olika skäl valde han att lämna föräldrarna redan vid 12 års ålder. Jag frågar såklart varför man lämnar sitt hem så tidigt?
– Jag var tvungen, kunde inte stanna kvar, svarar han.
Via internatskolor som inte var en bra tid i livet, tog han sig vid 15 års ålder ut på sjön som sjöman.
– På en av sjöresorna träffade jag en svensk tjej när jag var ungefär 19 år. Jag följde med henne till Sverige på ”semester”, och den semestern har inte slutat än, säger han leende.
I Sverige kände han att det fanns möjligheter och han var fast besluten göra något med sitt liv. Indirekt handlade det nog mycket om att visa föräldrarna att han kunde. Driven att göra karriär läste han in två ingenjörsexamen och hamnade efter avslutade studier på Volvo för IBM som Account manager och dataingenjör.
– Jag gillade människorna och ville göra så man trivdes, jag var nog bättre chef än tekniker, berättar Marc.
Sade upp sig, bytte riktning
Efter några år på IBM sade han upp sig för att fullfölja drömmen att vara sin egen.
– Jag ville jobba med människor och med något nytt, berättar han.
Lotten föll på ett café i Göteborg city. Senare köpte Bagatelle, ett lite konditori som han gjorde om till café. Det blev en fin verksamhet och just känslan att få direkt respons av kunderna var viktig
– Om en kund käkar en macka och gillar den får du beröm, om han inte gillar den får du också reda på det, skrattar han.
Samtidigt som han iscensatte planerna med att vara egen hade han gått kurser och utbildat sig till mental tränare och stresscoach. Jag frågar varför han kom in på detta?
– Jo det var nog att jag alltid letat efter ett sammanhang i livet. Jag har alltid stöttat olika organisationer som Amnesty, Greenpeace, Fadderbarn e.t.c och detta var mitt sätt att göra skillnad här och nu.
Caférörelsen växte och Marc fick erbjudande att åka runt i världen med sitt goda kaffe på olika mässor och event som barista.
– Jag har alltid gillat och prata och därför gillade folk just mitt kaffe extra mycket för man fick även en liten pratstund med glimt i ögat och gärna ett gott skratt.
När det var som mest levererade de 24.000 Kaffe Latte på tre dagar med tre dubbla espressomaskiner och fem personal.
Mind självmordslinjen – att lyssna
Utöver sin verksamhet arbetar Marc som volontär med utsatta människor, i organisationen MIND självmordslinjen och tar samtal med människor som inte mår bra. Jag undrar hur detta går till och han berättar att man får gå en tvådagars kurs, sedan fortbildning och man behöver visa att man klarar av samtalen både mentalt och för den som ringer in.
– Det är väldigt viktigt att ha den ödmjukheten att kunna lyssna. Man leder samtalet och har en viss struktur men man måste förstå att alla är olika. Till Mind ringer det både unga och äldre.
Drivkraft
Jag frågar Marc vad som driver honom? Han svarar lite annorlunda:
– Jag kan naturligtvis säga att det är för att hjälpa andra så som man brukar säga men det är inte hela sanningen. Man gör det också för att må bra själv, för att få ett sammanhang med andra människor som inga pengar, karriärer, framgångar e.t.c kan ge. Det handlar nog om min barndom där jag upplevde saker som inte var bra och vill nu göra en förändring för andra att inte hamna där.
– Jag är väldig orolig och rädd av mig. Till alla som känner samma oro har jag ett råd som hjälpt mig framåt.. ”var rädd men gör det ändå”. Låt inte rädsla hindra dig från att växa.
Du jobbar ju även som extralärare/vikarie på skolorna här i Torslanda, hur kommer det sig?
– Jo, det är samma sak igen. Viljan att göra skillnad, mötet med människor och ungdomar. Du vet, när man är vikarie kommer man in till en klass som inte känner dig, som kanske inte alltid är glada att få vikarie. Då brukar jag engagera dem, t.ex när man startar lektionen och man skall räkna upp namnen, då brukar jag säga: ”Kan de som inte är här räcka upp handen…” då blir det skratt och fniss och så lättar stämningen. Ungdomarna är helt fantastiska och skolorna mycket bra här i Torslanda över lag.
Framtid / Råd
Vad vill du säga till de ungdomar eller vuxna som läser detta?
– Var nyfiken, ta för dig! Du kan förändra, testa att göra det du verkligen brinner för. Alla kan lika mycket, vi har samma redskap men inom olika områden, det handlar om att finna just ditt område och göra det som känns rätt. Du kommer märka om det är bra för en harmoni infinner sig och det är äkta liv. Ta vara på varandra tillsammans, prata med varandra, hjälp varandra. Se möjligheter!
Nästa intervju
Nästa gång kommer jag intervjua en kvinna som jobbar inom skolan. Läs vår intervju inom kort i Torslanda-Öckerötidningen.
