När jag vid något tillfälle gick igenom gamla fotografier och tidningsurklipp var det en bild som rörde mig till tårar, den av Maria Hillebrandt och hennes 14-årige son Heinrich. Bilden publicerades den 19 september 1958 i Göteborgs-Posten, med anledning av att de kom till Kvibergs kyrkogård för att bevista begravningen där.
Tidningen skriver: ”En tysk krigsänka och hennes son kommer att stå sörjande vid soldatgraven på Kvibergs kyrkogård i dag när offren från U843 förs till vila i vigd jord efter de tretton försvunna åren i havets djup. Fru Maria Hillebrandt och hennes pojke har rest den tunga resan från den lilla staden Dülken vid Niederrhein till Göteborg för att ta ett sista farväl till maken och fadern.”
Männen var borta
I slutet av 90-talet reste Sylke Sandberg och Dag Edvardsson, som representanter för Fiskemuseet i Hönö Klåva, till Tyskland och fick där träffa Heinrich Hillebrandt. Maria var då död men han fick frågan om mamman, som knappt hann bli mycket mer än vigd innan hennes man försvann i havets djup, någonsin gifte om sig.
”Nej, det fanns inga karlar kvar att gifta sig med”, fick de till svar.
