Med låten ”I’ll be free” vill Sandra Sol Isaksson från Torslanda att alla unga och vuxna med psykisk ohälsa ska få en trygg plats att vända sig till. ”Jag kände att min första låt skulle betyda något för mig och de som hör på den”, säger hon till tidningen.
Redan som tvååring började idag 18-åriga Sandra Sol Isaksson showa hemma med en mikrofon och en kareokemaskin. Så det är inte en slump att hon fortsatt på den banan och genom musiken har hon hittat en väg att få ut sina känslor.
– Så fort jag börjar sjunga så släpper allt, säger hon.
Nyss släppta singeln ”I’ll be free” handlar om att bryta sig fri från tankarna som ofta tynger den som lider av psykisk ohälsa, ett ämne som ligger Sandra tätt om hjärtat.
– Psykisk ohälsa bland barn är rekordhögt, så när jag skulle skriva min första låt ville jag göra något som betytt mycket för mig. Och för mig är känslor något som finns nära mig hela tiden. Därför ville jag skriva en låt som tydligt knyter an till känslor.
– Ofta när man mår dåligt så känner man sig så jäkla värdelös. Det känns som att man inte tillför något till världen eller att det inte finns någon mening med någonting. Men så är det inte.
Idag pluggar Sandra fordonsteknisk inriktning på Motorbranschens tekniska gymnasium. En väg hon aktivt valt, i stället för att plugga musik.
–Jag tänker att sina bästa intressen ska man hålla vid sidan om jobb och plugg.
Var kommer artistnamnet Sol Isaksson ifrån?
– Jag heter det! Min födsel var av det tuffare slaget, så mamma och pappa valde att ge mig namnet Sol i andranamn. Jag överlevde födseln och sken upp framför dem. Så där fick jag det namnet. Och därför har ju det också med en typ av känsla att göra, så det blir ett passande artistnamn för min musik.
Men det har inte alltid varit sol och gröna ängar. Under stora delar av uppväxten blev Sandra utfryst på skolan, vilket ledde till mycket negativa tankar, psykisk ohälsa och depression.
– Mobbningen började faktiskt redan när jag var liten. På lågstadiet blev jag utfryst av mina klasskompisar efter att lärare inte tagit min dyslexi på allvar. De sa att det var fel på mig. Och när en vuxen säger något sådant så tar ju barnen efter. Och det hängde med. Ända till 7an var jag väldigt ensam.
Men en resa i åttonde klass fick Sandra att släppa taget.
– Det var den resan som någonstans fick mig att se på mig själv med andra ögon. Jag vågade vara mig själv på ett helt annat sätt och kände mig inte lika värdelös. Någonstans då blev jag den Sandra bland andra som min familj kände mig.
Nu riktas planerna på att göra ny musik, men till dess vill Sandra att den låt hon släppt kan komma att stötta andra som kanske befinner sig någonstans där de känner att de inte mår på topp.
– Jag vill att min musik ska vara en trygg plats, någonstans man kan rymma till för att ha hopp när det är som mörkast. Det vill jag, avslutar Sandra Sol Isaksson.
