Det började med polisförhör om misstänkt miljöbrott, sedan blev ägarna tillfrågade att fortsätta tillåta eldandet på toppen av berget – trots gift i marken. Senaste åren har markägarna kämpat för att stoppa Öckerös största påskfyr – men ändå pågår det år efter år. Nu hoppas de på att det äntligen blir annorlunda.
Norgårdsbergens påskfyr på Öckerö är, enligt de flesta på i alla fall Öckerö, påskens största fyr. Åtminstone är just den fyren i fokus för att ta hem priset som öarnas största. Många är det som samlas där – år ut och år in – dels för att samla, bygga och tända fyren. Och dels för att inte minst titta på spektaklet och se lågorna resa sig upp mot himlen och känna hettan från elden värma kinderna i den kalla vårluften.
En gråmulen vårdag med några veckor kvar till påsken är dock stämningen en annan. Berget som använts år efter år för Öckerös största fyr är kolsvart. En tjock asfaltliknande sörja smetar sig längst berghällen och letar sig ner i sprickor. Att marken är förorenad behöver knappast poängteras – det är tydligt.
På toppen av berget står jag med en del av de 12 personer som tillsammans äger den mark som används vid påskfirandet för fyren på Öckerö. Ingen av dem vill att jag skriver deras namn. Ingen vill att jag ska ta några bilder på dem. Ingen av dem besöker fyren på påskafton.
Men alla vill de en enda sak: Få slut på påskfyren på Norgårdsberget.
– De finns nog de som vet vilka vi är ändå. Men ämnet är så laddat här ute och många av oss har barn, eller barnbarn, som fortfarande deltar i grankriget. Det kanske inte alltid ses så positivt att man vill få stopp på fyren, säger en av dem som följt med upp på toppen av berget.
Anledningen till att de som äger platsen fyren byggs på inte vill ha en brasa där är i grund och botten på grund av något som uppmärksammades för tio år sedan. En dag i augusti 2015 kallades de tolv markägarna till polisförhör. Eldningen på påskafton skulle undersökas som miljöbrott, alternativt grovt miljöbrott och i centrum hamnade markägarna själva.
Utredningen lades ner ungefär ett år senare, men då hade kommunen redan, med ett föreläggande, krävt av ägarna att sanera och ta miljöprover på eldningsplatsen. Även detta föreläggande återkallades dock senare. Kvar stod då markägarna och bestämde sig för att påsken 2016 skulle bli utan en påskbrasa på marken de äger.
Men då vände sig Öckerö kommun på nytt till markägarna med en ny förfrågan: I ett brev från februari 2016 efterfrågar en tjänsteman, på ”uppdrag av Kommunstyrelsen” att Norgårdsfyren ska få brinna åter igen. ”Kommunen har en förfrågan till er fastighetsägare om att kunna elda på Norgårdberget i år” inleds brevet. Det tecknas då ett treårigt avtal mellan markägarna och Öckerö kommun om att fortsätta med påskfyren.
Andemeningen, enligt vad markägarna hävdar idag, var att kommunen under de tre åren skulle se till att ordna en annan – ej förorenad – plats för framtida påskbrasor. Men det antecknades aldrig ner.
Tre år senare fanns det ingen ny plats – i stället har Norgårdfyren brunnit varje år sedan avtalet löpt ut – trots gifter i marken. Nu hoppas dock markägarna att det får ett slut. Men är samtidigt skeptiska till polisens uttalande om att påskefyren kommer pågå som normalt i år.
– Påsktraditionen 2024 kommer inte se annorlunda ut, men kanske 2027. Detta är ett långsiktigt arbete och vi behöver jobba med kulturen här ute. sa lokalpolisområdeschef Daniel Norlander på kommunfullmäktige i Öckerö kommun, vilket Torslanda-Öckerötidningen rapporterade om i januari i år.
– En påskbrasa här är inte laglig. Och då är det jättekonstigt, tycker jag, att man säger: Vi kommer inte kunna stoppa det i år – utan vi räknar med att göra det först i framtiden. Varför kan man inte stoppa en olaglig verksamhet? frågar sig en av markägarna.
På samma föredrag sa även kommunpolis Martin Kallas att: ”Om man bryter mot och anordnar en offentlig tillställning som är tillståndspliktig, eller anmälningspliktig, så kan man dömas till böter eller fängelse i högst 6 månader”. Men budskapet är för otydligt enligt de markägare vi träffar vid Norgårdsberget.
– Vi har skrivit till polis och kommun varje år sedan polisförhören om att det pågår en olaglig verksamhet på vår mark och att vi inte klarar av att hantera det. Vi ber om hjälp, men ändå är det ingen som stoppar det. Vi är maktlösa mot de som bygger och drar hit grejerna.
När jag ställer frågan vad markägarna vill ska hända med påskfyren är det en bred enighet och en rungande tydlighet i svaret:
– Vi vill att fyren ska anordnas någon annanstans. Inte här. Det är tydligt: Denna mark är kontaminerad, vilket innebär att om man eldar på den, även om det sker med en, så att säga, ”ren eld” så frigörs det giftiga ämnen.
– Om kommunen har en positiv grundinställning till påskefyrar – då borde de också se till att det kan finnas mark att elda på som kommunen råder över.
Tror ni att det går att stoppa de här påskbrasorna?
– Ja, det tror vi. Annars hade vi inte kämpat på. Det ideala hade varit att kommunen adresserar en ny plats, som är helt ren och där det eldas rent. Då kommer det inte var något problem, på kommunal mark.
– Nu närmar sig påsken och man känner sig då som markägare helt uppgiven. Som att det inte finns något vi kan göra. Våra händer är bakbundna. Herregud, det här är ju min mark: Varför kan jag inte få bestämma över den?