Strax före krigsutbrottet var det många som ställde sig frågan om hur Sverige skulle kunna påverkas vid händelse av krig, eller kris. Något som uppmärksammades var antalet skyddsrum. I Göteborg fanns skyddsrum för runt 89 procent av de boende i staden. I Öckerö kommun fanns ett skyddsrum med plats för 120 personer. Det betyder att det finns plats för färre än en procent av hela Öckerö kommuns befolkning.
”Det är problematiskt – vi vill ha skyddsrum för alla” sa representanter för Öckerö kommun då. Och kommunstyrelsens ordförande Jan Utbult (KD), såg även han problem med den nedmontering som lett till få platser. ”Det finns inga möjligheter för Öckerö kommun att bara ta fram medel för detta. Det får vara ett statligt ansvar helt enkelt”, sa han då.
Och precis som i fallet med Hesa Fredrik, så finns det inga ytterligare skyddsrum i Öckerö kommun, två år efter Rysslands anfallskrig inletts. När Torslanda-Öckerötidningen träffar Andréas Alderblad, säkerhetschef i Öckerö kommun är skyddsrum och bristen på dem en av punkterna som avhandlas.
– Självklart är vår ambition att det ska finnas skyddsrum för alla. Men vi är också långt ifrån den enda kommun som saknar tillräckligt med platser. Och det här är en diskussion som förs på nationell nivå. Men gemensamt för de kommuner som saknar skyddsrumsplatser är att det krävs någon form av statlig kostnad och ersättning.
Samtidigt är numera arbetet med skyddsrum inkluderat när det sker byggprojekt i kommunen.
– Vid samråd, eller när det ska planeras och byggas – då är skyddsrum något vi har med. Men det krävs statligt stöd.
Men skyddsrummen är inte det enda sätten att söka skydd vid fara om regeringen fattat beslut om höjd beredskap. Förstärkta byggnader eller källare är ger mer skydd än ingenting.
– Ett skyddsrum måste uppfylla vissa kriterier för att få kallas skyddsrum. Det handlar om att stå emot detonationer, skydda från nukleära ämnen, det ska finnas vatten i rummet med mera.
Men det handlar också om att se över sin hemberedskap, poängterar Andréas Alderblad.
– Broschyren från MSB är en bra start. Men det finns information både på MSB:s hemsida och på krisinformation.se. Stärker man sin egna hemberedskap, så hjälper man hela det civila försvaret.
Bildandet av frivilliga resursgrupper kommer stärka öarna och samhället som helhet. En kris – olycka, föroreningar, avbrott i någon form, både strömavbrott eller att färjorna inte går. Har vi bättre grundstruktur och samarbete i kommunen, bland kommunens invånare, så hjälper det oss alla, poängterar han.
– Det känns som att vi gör en tydlig förflyttning i kommunen för att bli mer robusta. Det tycker jag faktiskt att invånarna verkar göra också. Jag ser att folk blir mer medvetna. Sen tycker jag faktiskt, jämfört med andra kommuner, att vi har en bra grundläggande medvetenhet om beredskap hos våra invånare. Vi bor trots allt på öar utan någon fast landförbindelse. Det finns vatten mellan oss och fastlandet. På grund av det har man nog redan ett annat tänk på de här sakerna här ute, avslutar Andréas Alderblad.
