Få diktstrofer, från den nordiska litteraturen, har blivit så spridd som strof 77 ur Hávamál:
Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man.
Hávamál (Den höges sång, det vill säga Odens sång) ingår i Den poetiska Eddan eller Den äldre Eddan, och innehåller 164 strofer.
Hávamál kan ses som en samling levnadsregler och exempel på hur man ska hantera olika situationer. Men ordspråk är inte alltid sanningar och stroferna som citeras ovan bör inte slukas kritiklöst. Domen över en död man är inte alltid absolut. Tvärtom är det vanligt med omvärderingar av döda. En hjälte kan förvandlas till en skurk; ett förbisett geni kan upptäckas generationer efter sin bortgång. Här ett par exempel:
Jag bor ett stycke upp efter kusten och åker regelbundet förbi Bohus fästning. Här höll Magnus Eriksson (1316–1374) ofta till. Få svenska regenter har fått utstå lika mycket spott och spe som han. En av hans hårdaste vedersakare var heliga Birgitta som påstod att Sveriges kung älskade män mer än något annat. Därför måste han bort, ändå är han den som innehaft den svenska tronen näst längst, nämligen 44 år och 7 månader – vilket i sig är en prestation för en medeltida regent.
Magnus hade valts till kung 1319 efter långvariga politiska strider, vilka nådde sin kulmen med Nyköpings gästabud 1317. Magnus välde var det största i Europa och sträckte sig från Karelen till Island, Grönland, Färöarna, Shetlandsöarna och Orkneyöarna och skulle växa ytterligare. 19 år gammal gifte han sig med Blanka av Namur och fick med henne ett par söner och några döttrar. Erik, den äldre sonen, valdes till svensk tronföljare. Hans lillebror Håkan hyllades som norsk konung. Uppdelningen var inte okontroversiell och en som kritiserade beslutet var Birgitta Birgersdotter. Birgitta hade också synpunkter på kungaparets äktenskap. De sexuella anklagelserna var centrala i Birgittas argumentation och det påstods att kungen var sodomit. Efter nästan 45 år på tronen blev Magnus Eriksson avsatt och satt i fängelse till 1371 då han släpptes fri. Han dog under en seglats utanför Bergen år 1374. Som historisk person har Magnus Eriksson aldrig riktigt hämtade sig från anklagelserna även om historiker starkt ifrågasatt sanningshalten i Birgittas berättelser. Mycket talar för att det rörde sig om elaka rykten och ont förtal. Och hans tillnamn ”Smek” syftar inte på Magnus sexualitet utan på att han blivit smickrad av andra. Han hade alltså inte smekt någon utan blivit dupera av den danske kungen Valdemar Atterdag och på så sätt förlorat de skånska landskapen.
En annan kung som råkat illa ut är Rikard III. I ungdomsåren var jag ofta i Storbritannien eftersom min far var bosatt i norra England. Vid ett tillfälle råkade jag stanna till vid en slottsruin där Richard hade hållit hov en gång i tiden. Jag som var van vid Shakespeares syn på honom blev väldigt förvånad över vad som stod skrivet om kungen. Rikard styrde norra England fram till kung Edvards död. Här i de norra delarna av landet var han högt skattad. Han blev känd som en rättvis man som finansierade universitet och skänkte gåvor till kyrkan. Rikard upprättade ett råd för norra England som kraftigt förbättrade villkoren för hela regionen, som tidigare inte hade haft någon betydande ekonomisk aktivitet oberoende av London. Området blev därefter betydligt mer inflytelserikt.
Nutida historiker anser att hans rykte fläckades av den följande regimens historieskrivning och särskilt av Shakespeares berömda pjäs. Det har senare kunnat påvisas att kungen inte hade kunnat utföra de flesta av de brott som han anklagats för.
Enligt traditionen mördades några prinsar i Towern i slutet av 1400-talet av deras farbror Richard III och han har fått ta ansvaret för deras död sedan dess. Nästan 500 år senare skrev den engelska författarinnan Josephine Tey en deckare som friar Richard III från det blodiga dådet. Handlingen i boken En gammal skandal, som jag läste för många år sedan, är den att detektiven Alan Grant vid Scotland Yard har brutit benet. Han ligger i en sjukhussäng och är uttråkad, har ont och är rastlös. Av en tillfällighet hamnar ett porträtt av Richard III i hans hand och den bespottade engelske kungen fascinerar honom. Detektiven går till botten med den här historiska gåtan och finner en helt annan mördare. Sååå! Tvivla på det mesta.
