Basket är knappast någon svensk nationalsport. Ändå är det den sportens ”Zlatan” som får topplocket att gå på mig på självaste nationaldagen.
Jag kan ingenting om basket. Det närmaste jag har kommit att uppskatta sporten var ett par superfräna Air Jordan som jag som storögd liten turist blev insåld av ett streetsmart affärsbiträde i en Foot Locker-butik i Chicago 1986.
”Vill du bli coolast i skolan ska du ha de här”, sa killen och pekade på ett par höga basketskor. De var egentligen alldeles för dyra.
Vem vill inte vara coolast i skolan? Tyvärr fungerade de inte. Jag blev aldrig coolast någonstans.
Jag hade faktiskt en mycket kort karriär som basketspelare i Lundby basket vid ungefär samma tidpunkt som skoinköpet, slår det mig nu. Jag var kanske på fyra träningar. Men det blev mycket snabbt uppenbart att den mikroskopiska bollkänsla som jag besatt var belägen i fötterna och inte i handlederna. Dessutom är jag legendariskt usel på att hoppa högt, eller för den delen långt.
Det är alltså inte med någon sportslig konnässörs insikt jag på nationaldagen möts av nyheten att Sveriges största basketstjärna genom tiderna, Jonas Jerebko, känner sig svartlistad av det svenska basketförbundet, ”efter allt han har gjort för landet”.
Ni kanske känner till bakgrunden. Jerebko, med en historia i flera NBA-lag som exempelvis Detroit Pistons och Golden State Warriors, har i decennier varit den stora stjärnan inom svensk herrlandslagsbasket. En månad efter att Rysslands invasionskrig mot Ukraina inleddes valde Jerbko att skriva på för CSKA Moskva. En klubb som ofta beskrivs som den ryska militärens lag och som har nära band till Kreml.
Kritiken kom direkt och var kraftfull. Svenska basketförbundet stängde av sin ”Zlatan” på obestämd framtid.
Sedan dess har det varit ganska tyst om Jerebko. Åtminstone om man likt jag inte följer basketsporten väl. Han har väl som det brukar heta skrattat hela vägen till banken.
Så kommer då det där uttalandet på Twitter den 6 juni. Översatt från engelska skriver han: ”Det som startade som en avstängning har nu blivit en svartlistning […] Inga svar från förbundets pampar, man skulle kunna tycka att efter allt jag har gjort för landet så vore det rimligt med några svar.”
Efter allt som Jonas Jerbeko ”har gjort för landet”?
Vad syftar han på? Att han dragit sitt lands basketförbund i smutsen? Att han visar att svenska professionella idrottsutövare inte behöver ha någon moralisk kompass så länge lönekuvertet är tillräckligt fett?
Vad är hans förklaring till att han vid 35-års ålder valde att skriva på för en klubb som ofta manifesterar för den ryska armén och därmed dess krig i Ukraina?
Svenska basketförbundet är åtminstone tydliga med vad som gäller. All heder till dem. Till Aftonbladet har generalsekreteraren Fredrik Joulamo sagt:
– Nästa steg skulle vara att han på något sätt åtminstone förklarar varför han skrev på för CSKA mitt under brinnande anfallskrig och om han fortfarande tycker att det var ett korrekt beslut, något han står upp för. Jag har fortfarande inte sett att han uttryckt att det var ett felaktigt beslut. Och situationen har ju inte förändrats sedan dess.
