Min älskade farmor

Jag älskar barn, det gjorde även min pappa – det var arvet efter hans mor, min farmor. Farmor var även annorlunda och hon vågade vara annorlunda. Farmor gillade nämligen att leka och detta barnsliga drag gick igen i hennes son och återfinns även i mina gener.

Märkligt hur tankar och minnen kan triggas i gång av olika saker. I samband med julmarknaden på Hönö hembygdsgård gjorde jag en rundvandring i husen. I ett av dem fick jag se en liten leksakspistol och kom till att tänka på min farmor. Hon var en krutgumma, i ordets sanna bemärkelse. Hon hade nämligen pistol, eller rättare sagt en revolver. Pistol är en sån där som polisen har, med magasinet i kolven, medan revolver har ett roterande magasin à la vilda västerns cowboys. Men mer om farmors revolver lite senare.

Jag växte upp med en sjuklig mor och tillbringade därför mycket tid tillsammans med min farmor. Farmor hade fått absolut rätt namn. Hon hette Hulda och hon var verkligen huld. Tanten var liten och tunn. Förmodligen var hon väl inte mer än 1,55 meter och vägde säkert inte mycket mer än 45 kilo. Men jag tror också att hon i själva verket var en pojkflicka. Hon var nämligen så unik att hon lekte med mig och var själv road av att leka. Det behöver väl knappast påpekas att på den tiden lekte inga kvinnor med barn, de bara såg till ungarna. Men inte farmor inte! Vintertid åkte vi kälke nedför den största backen som fanns i det lilla samhället där hon bodde. Jag satt fram och farmor bak. Vi kälkade tills vi var alldeles slut och genomblöta – då gick vi hem och drack varm choklad. Jag minns att hon tyckte det var oerhört roligt att åka kälke och hon lärde mig att man skulle skrika: ”Se upp i backen annars får ni två hål i nacken.” Vad det egentligen betydde förstod jag inte då men kanske åsyftade hon att om någon var i vägen skulle hon minsann ta fram revolvern! 

Farmor var visserligen liten men hon var tuff, inte i bemärkelsen kaxig utan modig. När det var islägg på vintrarna satte farmor mig på sparken och så sparkade vi i väg till hennes halvsyster Annie som bodde på Bohus-Malmön. På vägen dit kunde vi möta isfiskare som borrat hål i isen och satt och pimplade. Med dem skulle farmor prata så då pausade vi. En del av männen hade automatisk fiskeutrustning som var försedd knallkorkar. När en fisk nappade på kroken small det och då visste fiskaren att det var dags att dra upp reven.

På kvällarna spelade vi Fia med knuff, la pussel, spelade loppspel eller så gick farmor ner i sjöboden som hon ärvt efter sin pappa och hämtade det stora Coronaspelet. Vi bakade bröd och till jul blev det pepparkaksbak. Mandelkubb blev det dock aldrig, trots att både jag och hon älskade dem. I stället fick jag en slant att gå i väg till bagaren och köpa mandelkubb till trekaffet på eftermiddagen.

I ett skåp i köket hade farmor en låda med massa spännande grejer. I skåpet fanns också revolvern. Om jag frågade snällt och det var länge sedan sist tog hon fram den. Den gick att plocka isär och det var ju spännande att skruva loss magasinstrumman och allt vad det var. Däremot såg jag aldrig några patroner.

Ibland var farmor tvingad att arbeta några timmar på dagen i ortens konservindustri. Då fick jag klara mig själv så liten jag var och jag brukade cykla runt med min trehjuling kors och tvärs i samhället. 

Farmor var verkligen världens snällaste och väldigt påhittig. Pappa berättade emellertid vid ett tillfälle för mig att han var livrädd för henne. Jag har alltid trott att det berodde på att hon höll koll på honom och att han kände att han måste sköta sig. Men vid närmare eftertanke berodde det kanske på att hon hade revolver, vad vet jag?

När farmor hade fyllt 73 tyckte hon det var trist att bo ensam hemma, farfar hade dött tidigt. Så hon beslutade sig för att flytta in på ålderdomshemmet – ja, det gick då! På den tiden hade jag en Harley-Davidson med sidovagn, som jag försökte få med farmor i, men hon skrattade bara när jag förde saken på tal så det blev aldrig av. När farmor var i nittioårsåldern tog jag hit min A-Ford från 1928 som hela tiden hade stått hos mina svärföräldrar i Norrland. Den skulle hon ha gillat att åka i – hon pratade nämligen alltid om första gången hon som liten hade fått åka bil. Den sista tiden var hon emellertid för gammal för att komma in i en veteranbil men mina barn och jag åkte till hennes begravning i en bil som byggdes när hon var 20 år gammal. I backspegeln hängde en liten ängel som jag fått av farmor – så på något sätt var hon med oss på den sista färden. 

Kommentarer

Kommentera artikeln!

Tyck till! Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver logga in med bank-id för att kommentera. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och Torslanda-Öckerötidningen förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

Mer från ledare/krönika

Du-reformen

Den alltid lika intressante Fredrik Lindströms populärhistoriska tv-serie Tänk om, som…

När hjärtat hittat hem

För några veckor sedan fick ett klipp stor spridning på…

Vatten, vatten… bara vanligt vatten

Vi som växte upp i 50- och 60-talets Sverige minns…

Nog var det en blöt brittisk sommar som precis passerade förbi

Jag har använt begreppet brittsommar helt fel under hela mitt…

Senaste nytt

Björkös räddningstjänst kämpar för att lyckas rekrytera

En regnig förmiddag med bara några dagar kvar till hummerpremiären…

Öckerös företagsklimat tappar

Svenskt näringsliv presenterar varje år Sveriges samtliga kommuners lokala företagsklimat.…

Passagerarfärja tappade styrförmågan

Med avgångstid 11.49 från Kalvsunds färjeläge och ankomsttid 11.50 på…

Torslandaskolan svenska pionjärer inom AI i undervisningen

I november förra året, när AI-verktyget ChatGPT gjordes tillgängligt för…

Du-reformen

Den alltid lika intressante Fredrik Lindströms populärhistoriska tv-serie Tänk om, som…

1 780 000 kronor till Världens Barn på en enda kväll

Roger stod själv i dörren och hälsade alla gäster välkomna…

Ett liv bland palmer

Nej, man behöver inte ta sig till Rivieran för att…

Nu är bygget av batterifabriken i gång

Nu startar formellt byggandet av den batterifabrik som ska leda…

Avstängd fotbollsplan skapar missnöje

Under ett vårdnadshavarmöte på skolan i förra veckan diskuterades frågan…

Ny deckare i vår närmiljö

Efter golfrundan på Vinga golfklubb i Torslanda saknar Örjan Lundberg…

Hundmat på musslor på väg mot draknästet

Alexander Evjenth och Johan Cederloo står bakom företaget Glufs som…

Mattias vinner Rally-SM

Rallyföraren Mattias Adielsson säkrade förra lördagen SM-guld i rally tillsammans…

Försvunnen kvinna funnen i Hjuvik

En kvinna i 76-årsåldern som tillfälligt var på besök i…

Pendlare lämnas kvar på hållplatsen

På Facebooksidan Grannar i Torslanda vittnar många Torslandabor om överfulla…

Arkitekten som har satt sin prägel på samhället

Vi tar en tur från Bengts hem på Hönö Klåva…

Volvomotet klart den 27 september

Trafikverket bygger om den södra delen av Hisingsleden, på sträckan…

Akelius dubblar Öckerös insamling till Världens Barn

 – ”Öckerö ger mer” är en dubbelbottnad slogan jag gillar…

När hjärtat hittat hem

För några veckor sedan fick ett klipp stor spridning på…

Passagerarfärjan Polstjernan driver utanför Björkö – motorhaveri

Vid lunchtid råkade passagerarfärjan Polstjernan ut för motorhaveri när den…

Extra polisbevakning efter mopedrån

I veckan meddelande Hisingspolisen att det skett en ökning av…

Så mycket fick grannen för sin bostad

Torslanda Södra Fyrljusvägen 32 19 500 000 Klippfyrsvägen 9A 19…

Gapet mellan grannar växer

En rapport från Svensk Fastighetsförmedling, som baseras på en undersökning…

Höstfest på Björlandaskolan

I förra veckan bjöd Björlandaskolans föräldraförening (B-FF) tillsammans med Björlandaskolan…

Second hand – populärare än någonsin

Båda butikerna sysslar med win-win åt alla håll. Klåva second…

Budget för 2024 klubbad i Öckerö kommun

Förra veckan klubbade kommunfullmäktige i Öckerö kommun budget för år…