I förra veckan var jag på Skutehagen och pratade inför två årskurs 6-klasser. Eleverna ska göra egna tidningar i skolan under våren. Jag var inbjuden för att prata lite om mina erfarenheter av journalistik och av att arbeta på Torslanda-Öckerötidningen.
Jag har varit på Skutehagen och på många andra skolor i Torslanda och Öckerö för att göra reportage av olika slag flera gånger tidigare. Jag har pratat med elever och personal, eller snarare intervjuat dem för olika artiklar. Men jag har aldrig varit på någon skola för att prata om mina erfarenheter – om mitt jobb. Jag var lite nervös innan jag klev in i klassrummet. Jag fick en flashback till ett av mina första jobb – då jag i 20-årsåldern var lärarvikarie på en mellan- och högstadieskola i en annan del av Göteborg. Det var inte helt angenäma minnen som kom tillbaka. Innan min första lektion på den skolan sa en luttrad kollega i lärarrummet: ”Se bara till att väggarna står kvar när lektionen är slut.” Halvt på skämt, halvt på allvar, skulle det visa sig. Jag hade inte verktygen att hålla ordning i klasserna som jag var vikarie för på den skolan – under några månader – alls.
Jag berättar det här för att man ibland föreställer sig att allt har blivit värre. Episoden med mitt misslyckade lärarvikariat utspelade sig för knappt 25 år sedan. När jag kom in i klassrummet och något nervöst började prata med de två klasserna på Skutehagen i förra veckan möttes jag av något helt annat… ja, jag vet inte om respekt är rätt ord, men det var elever som lyssnade, ställde relevanta frågor, var nyfikna och alerta. Det var tyst i klassrummet, när det skulle tyst. Det var helt enkelt en bra arbetssituation. Det var roligt.
Så hatten av till alla lärare på alla skolor som oförtrutet gör sitt allra bästa för att nästa generation vuxna ska ha rätt bagage med sig in i vuxenvärlden. Kunskap och förmågan till abstrakt tänkande är nog de viktigaste verktygen man kan utrusta sig med i den snabbt snurrande och på många sätt märkliga värld vi lever i. Och hatten av till de eleverna på Skutehagen som lyssnade på vad jag hade att säga.
”Hatten av” förresten, jag insåg när jag pratat färdigt inför klasserna på Skutehagen att jag hade glömt att ta av mig kepsen. Får man ha keps på lektionerna nu för tiden? Det var ingen som sa till mig i alla fall. Hoppas inte att jag bröt mot någon ordningsregel.
