Julen står för dörren och med den en av årets största familje- och mathelger – en tid då det lätt blir lite för mycket av både det ena och det andra. Redan de gamla greke… eh, nordborna insåg problematiken med överkonsumtion av jästa drycker och i Havamal läser vi:
”Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.
Sämre vägkost
man ej släpar över fältet
än övermått utav öl.”
”ty mindre en man,
ju mera han dricker”
Människan har väl i alla tider älskat att äta och dricka gott, men kanske inte alltid med måtta. I romanen Röde Orm berättas om Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand, och där sparades inte på krut… eh, maten!
”Nu bars julfläsket in; och härmän och hövdingar tystnade när de sågo det komma och drogo andan djupt och grinade av glädje; många lossade sina bälten för att vara fullt redo från början.”
”Köksfolket kom två och två, i en lång rad, med stora rykande kittlar mellan sig; andra buro tråg med blodkorv. Köksdrängar med långa gaffelspett följde med; och sedan kittlarna ställts ned bredvid borden, stucko de spetten i spadet och fiskade upp stora bitar, som lades för gästerna i tur och ordning, så att ingen mannamån kunde ske; och åt envar lades en god aln blodkorv, eller mera om någon så ville. Brödkakor och stekta rovor lågo i lerfat på borden; och vid bordsändarna stodo kar med öl, så att horn och kannor alltid kunde hållas fyllda.”
Inte konstigt att det då gick som det gjorde:
”Ty vid jul när mat och dryck voro rikligast och starkast hände det ofta att gamla män dogo hastigt i sängen eller dryckesbänken; så hade det gått med gamle kung Gorm som efter en myckenhet julfläsk legat två dagar mållös och därefter dött.”
Som sagt! Så här års blir det lätt lite för mycket av både det ena och det andra.
Vi inledde med några visa strofer ur Havamal och vi avslutar med Havamal:
”Gille är ypperst,då var gäst går hem med sinnen i full sans.”
Från oss alla, till er alla: En riktigt god och måttfull jul, så syns och hörs vi 2021!
