Coronapandemin vägrar tydligen att släppa taget. Mutationer ställer till det ännu mer och här hemma i Sverige pekar kurvorna åt fel håll igen, och med det trycket på IVA.
Men med pandemin kommer också en del besynnerliga och milt humoristiska biverkningar. Jag erkänner. Jag har blivit en, som jag förstår att det kallas, ”go gubbe”. I alla fall i ett avseende. Det här är inget att skratta åt. Jag har i åtminstone 35 år gjort det mesta i min makt för att inte framstå som någon go gubbe. Jag har i möjligaste mån högst medvetet undvikit ”goa” saker som blaskig öl i plastglas, räkfrossa på Avenyn, dansband, patologiskt ordvitsande och Lasse Kronérs favoritlag i fotboll.
Förr lyssnade jag alltid på min egen musik i bilen. Först kassettband, sedan cd och efter det streaming. Om jag lyssnade på radio var det P1 eller möjligen P4 som gällde. Men så hände något. Coronapandemin slog till och media i alla dess former började rapportera om dödstal, smittokurvor, arbetslöshet och ekonomisk kollaps närmast dygnet runt – åtminstone framstod det så när jag satt i bilen.
Missförstå mig rätt: Rapportering om pandemin är livsviktig. Allra viktigast är det naturligtvis att följa de restriktioner och riktlinjer som Folkhälsomyndigheten satt upp. Och förstås att vaccinera sig. Det var det dagliga malandet om hur många som dött och smittats som jag till slut inte orkade med.
Nu sitter jag där i bilen på morgonen, men även på semestern, och lyssnar på sådana radiomorgonshower som bara finns på reklamfinansierad radio. Ni vet två män och en kvinna som flamsar och tramsar och spelar trygg musik från när jag var ung. Ibland lottar de ut 500 spänn till någon som ringer in och får svara på en fråga av typen ”Vad heter Spaniens huvudstad?”, sedan drar de ett gött skämt om en solresa till Spanien på 80-talet där någon blev matförgiftad och någon annan missade flyget hem efter att ha vaknat upp sönderbränd på stranden med ett halvt glas Sangria på bröstet. Sedan spelar de Is This Love? med Whitesnake. Och så håller det på. Dag efter dag. Månad efter månad. År efter år. Alldeles oavsett vad som händer med Corona. Man lär sig inget man inte redan visste och man utsätts inte för någon form att oväntade saker. Det är mest… gött.
