Då och då skriver jag om hur mina intressen tagit mig till olika platser i världen. En bitanke med dessa skriverier är naturligtvis ett inspirera läsarna till egna resor baserade på vilka fritidsintressen man har. Den här gången hamnar vi i Skottland.
Vid en tids vistelse i New Lanark frågade jag på skoj hotellägaren om det finns några berömda skottar. Han tog märkligt nog inte illa upp utan kom tillbaka nästa dag med en lång lista upptagande namn alltifrån poeten Robbie Burns, ingenjören Thomas Telford (bidrog bland annat med sitt kunnande vid bygget av Göta kanal) till skådisen Sean Connery. Så har vi Adam Smith (1723–90) förstås, nationalekonomins och liberalismens fader. Hans grav på Canongate Kirkyard i Edinburgh besökte jag för övrigt i ett annat sammanhang. Och som en ytterligare utvikning kan nämnas att på samma kyrkogård ligger även Agnes Maclehose (1759–1841) vän till nationalskalden Robert Burns, med vilken hon korresponderade under namnet ”Clarinda” (visst lät det romantiskt?). Burns skrev flera dikter till henne. Den mest kända heter Ae fond kiss, och det är här vi läser de vackra raderna:”Had we never lo’ed sae kindly, had we never lo’ed sae blindly, never met, or never parted, we’d hae ne’er been broken-hearted”.
Burns känner vi som mannen bakom Old lang syne och My luve is like a red red rose, den som Evert Taube gjorde en sådan fin översättning av. Mindre känt är att väldens vackraste och mest kända klipperskepp, Cutty Sark (Kort Särk), fick sitt namn från ett Burnspoem.
Eftersom nationalekonomi är ett av mina många intressen ska jag här viga några rader åt Adam Smith – jag har nämligen en känsla att hans namn börjar falla i glömska utanför nördarnas skara.
Såväl Burns som Smith tillhör den så kallade ”skotska upplysningen” The Scottish Enlightenment, en period under 1700-talet och in på 1800-talet som inte enbart påverkade Skottland utan hela Västerlandet.
Adam Smith var ledande inom den skotska upplysningen. Han var visserligen troende men insåg behovet av en sekulär grund för etiken. Smith grubblade över var gränsen går mellan egenintresset och ansvaret för våra medmänniskor. Upplysningsperioden karaktäriserades av empiriskt tänkande där de grundläggande värdena var förbättringar, samhällsansvar och fördelar för såväl den enskilda individen som samhället i stort. De skotska filosoferna funderade över hur moraliska normer vuxit fram och Adam Smith prövade vilka normer som fungerar i praktiken, exempelvis vilka dygder är önskvärda i den ”osynliga handens” ekonomiska system?
Smith har idén om ”den opartiske betraktaren”, en tänkt person som är ”en förvandling av moraliska erfarenheter till principer” – ett samvete som behärskas av förnuftet, inte av känslor.
Adam Smith är mest förknippad med verket The Wealth of Nations, Nationernas välstånd, som utkom år 1776. Där försvaras den fria marknaden och vikten av konkurrens och arbetsfördelning.
Hans första verk, och enligt honom själv, det viktigaste heter The Theory of Moral Sentiments. Här utvecklar han doktrinen om samvetet som skiljer rätt från fel i varje given situation. Han påpekar också att samhället inte enbart håller ihop på grund av naturliga regler, det håller ihop även av sympati. Smith argumenterar för att vi delar känslor och, till viss del, fysiska upplevelser med våra medmänniskor. Genom detta söker vi maximera andras glädje och minimera deras smärtor så vi tillsammans kan dela glädjen.
