Världens undergång är nära! Och det har den alltid varit. Massutdöende eller massdöd kallas de händelser i jordens historia då hela grupper av organismer dött ut under en relativt kort tidsrymd. Ända sedan livets uppkomst har det inträffat flera massutdöenden, där arter försvunnit i mycket högre takt än normalt. Observera, att arter dör ut är alltså något normalt. Lika normalt är också att nya arter uppstår.
Rent generellt pratar vi om fem perioder av massdöd, och dessa fem anses allmänt tillhöra de viktigaste. Det så kallade perm-trias-utdöendet inträffade för 251 miljoner år sedan, då ungefär 95 procent av alla havslevande arter dog ut. Detta är det största massutdöendet i jordens historia. 53 procent av de havslevande familjerna raderades ut, 84 procent av de vattenlevande släktena och uppskattningsvis 70 procent av de landlevande arterna såsom växter, insekter och ryggradsdjur. Totalt överlevde kanske endast 10 procent av alla arter!
Senaste massutdöendet inträffade för omkring 65 miljoner år sedan, då bland annat dinosaurerna försvann. Just det utdöendet har fått mest uppmärksamhet i modern tid trots att ”bara” 50 procent av alla arter då dog ut.
Fastän människan har förökat sig som ”Egyptens gräshoppor” har även mänskliga civilisationer drabbats av kollapser. En av de större drabbade de östra delarna av Medelhavsområdet runt år 1200 innan vår tideräkning, då de flesta statsbildningar i det området gick under. Egypten överlevde men gick kraftigt försvagat ur krisen och hämtade sig aldrig helt tillbaka till sin forna glans. Egypten är förövrigt den äldsta mänskliga civilisationen (gott och väl 3000 år) vi känner till medan katolska kyrkan är den äldsta organisationen (2000 år gammal).
Varför kommer jag då in på dessa undergångstankar? Jo, i dag är det den 13 november och just den dagen skulle jorden gå under år 1648. Åtminstone hade den lärde riksantikvarien och fornforskaren Johannes Bureus (1568 – 1652) sagt så. Med hjälp av bibliska profetior hade han räknat ute att den yttersta domen stod för dörren. I början av det året gav han ut en skrift om undergången. Varför någon ville köpa den kan man ju undra, med tanke på att slutet ändå stod för dörren! Gamle Herr Bureus var så säker på sin sak att han slog vad med sin argaste konkurrent, en apotekare vid namn Simon Wolimhaus (1601 – 58), som spådde att undergången skulle ske ett halvår senare. De båda trätobröderna satte sina respektive hus i pant. Domedagen stod alltså för dörren och när den utsatta dagen kom drog ett svårt oväder bittida fram över stora delar av landet… men frampå dagen klarnade vädret upp. Därmed ställdes Johannes Bureus på bar backe! Drottning Kristina skänkte emellertid honom en ny gård och räddade denne vittre man från ett liv i misär.
Ja, ni vet hur det är: ”Människan spår men Gud rår”.
