Bakom disken på Hönö Tappen står Sandra medan kunderna kommer in en efter en. Det ska betalas bensin, eller handlas en och annan dosa snus. Sandra Stenberg har snusat i 24 år, en last hon identifierar sig så starkt med att hon till och med tatuerat en snusdosa på högra underarmen. Men nu är det slut på det. Efter att ha varit med på en tävling där hon blev instängd med 9 andra snusande främlingar för att se vilka som klarade av 10 dagar utan snus och under svåra förhållande – så har hon numera en nikotin och tobaksfri prilla under läppen.
– Jag måste ha det för att överleva. Hela min identitet är som bortblås. Jag identifierade mig så starkt med snus att jag inte vet hur vad jag ska identifiera mig med nu, säger Sandra Stenberg.
Till vardags arbetar Sandra på tappen där hon bland annat är återförsäljare av det snusföretag som stod bakom tävlingen som kallas ”snuskampen”. En dag fick butiken ett mejl med inbjudan: 100 000 kronor i en pott. Stanna 10 dagar i huset utan något snus. De som klarar 10 dagar får dela på potten. Sandra nappade direkt. Och klarade det!
– Jag får faktiskt berätta att jag klarade mig i 10 dagar. Däremot får jag inte berätta hur det gick för de andra. Men jag var en av de som fick (eller var ensam om att) dela på de 100 000 kronorna!
Dagarna var tuffa, fyllda med tokigheter och aktiviteter. Arrangörerna väckte dem om natten med brandlarmstutor, störde på dagarna med tjut och stök och de andra deltagarna psykade varandra ordentligt för att kunna stå ensamma kvar som vinnare. Men för Sandras del var det sonen Melvin som blev den konstanta motivationen.
– Jag hade bestämt mig för att visa både för honom och för mig att jag kunde klara detta. Och även om jag var nära att bryta flera gånger varje dag, så hade jag min styrka i att jag fick ringa min son en gång om dagen. Det hjälpte mig ta mig igenom det.
Tävlingen tog slut dagen före midsommar och när vi träffas har det gått ett par veckor som hon varit fri från nikotinets käftar. Men hon är inte helt fri från lasten än.
– Det känns faktiskt sorgligt, hur mycket den där lilla prillan styr ens liv. Hela tiden är jag på bristningsgränsen och psyket är hel i obalans trots att det gått tre veckor nu. Det är nog för att jag snusat så länge. Snuset blir som en snuttefilt. Snus är det bästa jag vet, jag har ju till och med tatuerat det på armen.
En gång tidigare har Sandra försökt sluta snusa. Då slutade det minst sagt snöpligt.
– Efter att ha varit fri i 6 månader stod jag här i butiken och sålde en snusdosa till en kund. Helt på reflex så öppnade jag den sålda dosan och tog en prilla. ”Vad gör du?!” säger han då. ”Jag vet helt ärligt inte”, svarade jag. Jag tog en av hans snus. Det var väldigt konstigt, säger Sandra och skrattar.
Nu sparar hon pengarna som skulle lagts på snus varje dag i ett sparkonto med målet att spara ihop tillräckligt med pengar för att åka till Vietnam med sin son.
– Jag hittar motivationen i att jag sparar pengar. Varje dag ser jag hur det där sparkontot växer och växer. Det känns bra.
