För den som arbetar i Göteborgs Stad eller läser Torslanda-Öckerötidningen och följer annan lokal media är det inte någon nyhet: Den 1 januari 2021 ska stadsdelsnämnderna vara avvecklade.
Stadsdelsnämnden Västra Hisingen skulle i måndags ha arrangerat ett möte om Trafikverkets utredning om hur framtidens kommunikationer mellan Torslanda och Öckerö kommun ska se ut. Västra Hisingen ville arrangera ett möte där Torslandaborna kunde komma till tals innan nämnden avvecklades. Men mötet ställdes in med anledning av de skärpta restriktioner som VGR gick ut med i slutet av förra av veckan.
I Göteborgs Stad kommer Trafikkontoret ha huvudansvar för synpunktsinsamling efter årsskiftet, även om utredningen om 155:an fortsatt drivs av statliga Trafikverket i samarbete med Öckerö kommun, Göteborgs Stad, Västra Götalandsregionen och Länsstyrelsen.
Det finns fördelar med centraliseringar. Det mest centrala(!) är förmodligen att det ofta anses finnas bättre möjligheter till samordning då övergripande frågor som berör alla ändar av exempelvis en kommun bereds under samma tak. Å andra sidan innebär en centralisering att besluten flyttas längre bort från både de fysiska verksamheterna och invånarna. Det riskerar då att bli enklare att se till hur saker borde fungera än hur de verkligen fungerar.
I vissa tider amplifieras åsikter om att politik, demokrati, förvaltning och beslutsfattande helst ska ske ”nära” invånarna. När vinden blåser åt ett annat håll ska organisationer centraliseras med förevändningen att det anses mer effektivt.
När nu de ibland ifrågasatta stadsdelsnämnderna i Göteborg försvinner (den allmänna åsikten om omorganisationen då exempelvis Biskopsgården och Torslanda slogs ihop till Västra Hisingen 2011 gör väl gällande att det varken blev hackat eller malet när två delar av staden med helt olika förutsättningar klumpades ihop främst på grund av att man ville ha ungefär 50 000 invånare i varje stadsdelsnämnd) är det svårt att sia om exakt vilka konsekvenser det kommer att få. Grundskole- och förskoleförvaltningarnas första år kantades av en rad, om uttrycket ursäktas, barnsjukdomar när de tog över verksamheterna efter att stadsdelarna haft ansvaret.
Det finns dessutom en seglivad föreställning hos många Torslandabor om att frågorna som berör stadsdelen inte alltid tas på allvar av alla politiker inne vid Gustav Adolfs torg.
Jag vill varken säga bu eller bä för den nya organisationen. Men jag hoppas att det även fortsatt kommer att finnas en lyhördhet för Torslandabornas synpunkter i alla olika frågor.
Sedan skulle inte jag ta det för helt otroligt att staden Göteborg i en inte allt för avlägsen framtid svänger tillbaka och vill att administrationen och förvaltningen ska finnas ”nära invånarna” igen.
