I början på vecka 41 såg coronautvecklingen fortfarande ut att gå åt rätt håll i Västra Götalandsregionen. Måndagen den 5 oktober hade exempelvis antalet inneliggande patienter sjunkit sedan fredagen den 2 oktober, från 35 stycken till 29 stycken. I flera europeiska länder har däremot smittspridning av viruset tagit fart under den senaste tiden. Statsepidemiolog Anders Tegnell har slagit fast att även Sverige sakta men säkert rör sig åt fel håll. Stockholm är återigen den region i landet där smittspridningen är som störst.
Trots att regeringen har valt att lyfta på vissa restriktioner, som till exempel att besöksförbudet på landets äldreboenden hävdes den 1 oktober och att en diskussion om att öka antalet tillåtna sittande besökare vid evenemang, från nuvarande 50 personer till 500 personer pågår, är faran långt ifrån över. När Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson gästade SVT-programmet Agenda i söndags sa han att svenska folket kommer att få vänja sig vid att åtgärder mot coronaspridningen kommer att ligga kvar under lång tid framöver – åtminstone upp till ett år till. Det är förstås inte goda nyheter för dem som saknar att besöka stora sportevenemang eller konserter på Ullevi. Men det tycks vara nödvändigt.
Sveriges åtgärder har under hela pandemin varit försiktigare än stora delar av omvärldens. Ett stort ansvar att agera ansvarsfullt ur smittspridningssynpunkt har lagts på individen själv. Att vi orkar upprätthålla försiktighetsåtgärderna, varav de mest basala är att hålla avstånd, upprätthålla handhygienen och stanna hemma om man upplever minsta förkylningssymptom är fortfarande avgörande för att vi ska klara oss igenom det här.
Vi får helt enkelt fortsätta att försöka stötta lokala föreningar, företag och verksamhet ”på håll”. Ibland utan att ens få något i direkt utbyte. För visst vill vi att de ska finnas kvar när den här lågintensivt klaustrofobiska situationen äntligen tar slut.
