Uppmuntran i uppförsbacken

Har du någon gång känt att allt är för mycket? Du har ett berg att bestiga och fattar inte hur du ska klara av det?

I italienska Val di Fiemme finns en slalombacke som heter Alpe Cermis. För femton år sedan skapades Tour de Ski som består av en rad deltävlingar av sprint- och distanslopp. Någon kom på att i den sista etappen skulle det vara en bra idé att låta alla längdskidåkare åka i Alpe Cermis. Men inte utför. Utan uppför. En klättring på 420 meter – från 860 till 1280 höjdmeter. Som värst är lutningen 28 procent. En utmaning så nära tortyr man kan komma. Inga tevebilder kan rättvist förklara vilken bergvägg åkarna har framför sig.

I januari 2015 körde SVT:s skidexpert Mathias Fredriksson backen i förväg för att visa tittarna vad som väntade åkarna. Flåsande beskrev han den hemska påfrestningen under klättringen. ”Teknik och sånt har jag glömt för längesen. Det gäller att hitta ett flyt där man liksom kopplar bort skallen och bara gör saker helt enkelt. Kliv, kliv, överlev!”

Orden satte sig i mig. De har hjälpt mig många gånger när branta livsberg av olika slag har kommit i min väg. Nyligen, när Tour de Ski skulle avgöras såg jag hur Ebba Andersson kämpade sig uppför backen. Det var stort att se Ebba ta sig över mållinjen och vinna etappen. För första gången hamnade hon överst på prispallen i världscupen.

Ibland ställs vi inför brutala uppförsbackar i livet som är vanvettigt krävande och tillsynes omöjliga att klara av. De kan vara hemliga för omgivningen men högst verkliga och kännbara för oss. Allt syns inte på utsidan.

Till dig som nu har en skräckinjagande livsbacke framför dig, eller utmattad befinner dig mitt i den: Ge inte upp! Fortsätt! Det är tufft nu. Men du kommer att få kraften du behöver. Det finns en mållinje och du kommer att nå den. Kanske försöker du just nu anpassa dig till nya livsvillkor som hastigt skrivits om och kämpar mer än någon förstår.

När alla omständigheter och ditt eget huvud säger att det är omöjligt så lyssna till hjärtat där drömmarna finns, där tron andas, där hoppet lever. Kanske är det läge att koppla bort skallen och bara göra. Bara fortsätta gå. Ett kliv i taget. Inga kliv ska underskattas. Ett litet kliv är också ett kliv. Att ta ett ögonblick i sänder är verkligen ingen dum idé.

Du är en kämpe. Kliv, kliv, överlev. Ta emot kraften som finns där. Ny kraft för varje dag och stund. Du ska se att det här också ska ordna sig. Uppförsbacken har en ände. Höjderna väntar.

Ebba fick god hjälp av sina lagkamrater. I skidspåret lade sig Linn Svahn framför henne för att hjälpa henne att dra. Att dra för andra är ett fint sätt att leva. I tuffa tider betyder det så mycket att få åka i vinddraget av någons omsorg. Gäss är proffs på detta när de växeldrar under långflygning.

I den branta backen stod sedan Frida Karlsson och hejade på Ebba och peppade henne. Att vara varandras hejarklack i branta uppförsbackar är sanna medmänniskors signum. Tänk vad några uppmuntrande ord kan betyda. Ett värmande sms eller telefonsamtal, en ros, praktisk hjälp.

Håll hjärtat öppet för alla positiva krafter som fyller på med energi. Promenader i naturens skönhet. Vårljuset som är på ingång. Musikens läkande krafter.

I många livsbackar har jag fått gå i en kraft som inte är min egen. Det är som om Gud tagit vid där jag tagit slut. Jag har nått en höjd, sett mig tillbaka på branten jag bestigit och inte fattat hur det gick till. Att jag överlevt. Hjärtat viskar ödmjukt tack.

Glöm inte att du behöver finnas med i din egen hejarklack, så var snäll mot dig själv och sug inte musten ur dig själv med orimliga krav. Du klarar denna uppförsbacke också. Höjderna väntar.

/LILIAN ANDERSSON

Mer från krönika

Uppmuntran i uppförsbacken

I italienska Val di Fiemme finns en slalombacke som heter Alpe Cermis. För femton år sedan skapades Tour de Ski…

Tankar om sorg och saknad i Allhelgonatid

Inget annat liknar det tillstånd man hamnar i när man precis förlorat någon nära. Sorgebubblan. Overkligheten. ”Kan jag aldrig mer…

Livets viktigaste storlek

Tänk om det är så att livets viktigaste storlek är storleken på vårt hjärta? Hur stort det är och hur…

Mänsker ä som ve´r

Iblan tänker jag att mänsker ä som ve´r. Tänk så otrolit manga sorters personligheder de finns. Å så manga oliga…


Senaste nytt

”Det roligaste jag gjort i mitt liv”

Amanda Englunds intresse för datorer började redan som liten. Hon utbildade sig till designer och startade ett företag i Spanien.…

HandiHand UF vill informera barn om funktionsvariationer

Torslandatjejen Aisha Jasarevic och hennes två kompisar Jelena samt Leja läser ekonomlinjen på Sjölins gymnasium i Göteborg. Som ett led…

Skyddsvärda träd försenar bygge

Under senhösten förra året skulle gång- och cykelvägen bredvid Gamla Flygplatsvägen som länge varit på tapeten färdigställts. Det var i…

Fritt fram att återvinna

Tidigare fick boende i Göteborgs kommun tolv fria besök på en ÅVC varje år men sedan årsskiftet är det helt…

Elina vann silver i Junior-EM

Som sjuåring började Elina på Kulinggympan på öarna med Sara Edvardsson som ledare. – Jag tyckte det var väldigt roligt.…

Pizzaleverans skänkte stor glädje

Pizzabagaren Aykut Altay är ingen vanlig 28-åring. Hans hjärta är extra stort och hans leende extra brett. Som 19-åring började…

Oldboys med en kamplåt

GAIS marscherar in på planen till Gårdakvarnar och skit framförd av Håkan Hellström. IFK Göteborg har Snart skiner Poseidon av…

Nybyggen på gång i Björlanda

Sverigehuset har köpt den aktuella marken i Björlanda av 38 fastigheter som haft en samfällt ägd mark. Ägarna har velat…

Han tillverkar världens dyraste padelracket – i garaget

  I en artikel från den amerikanska nättidningen Business Insider från tidigt 2021 listas en mängd extremt framgångsrika företag som…

Torslandarevyn skjuts fram till 2023

Det är andra året i rad som den pågående pandemin sätter käppar i hjulet för den populära lokalrevyn. Däremellan råkade…