Ett tag rådde det rena Kurt Olsson-febern i Sverige. Med sin speciella kalufs, omoderna kavaj och gabardinbyxor dök han upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Men han började som kultfigur i lokalradion i Göteborg där lyssnare piratkopierade och spred hans intervjuer på kassett, lärde sig hans repliker utantill och bildade en Kurt Olson-fanklubb.
När han senare i SVT fick sin egen Kurt Olson-television gick allt snabbt, med flera tv-serier, en julkalender, krogshower och turnéer tillsammans med populära Damorkestern. Med sitt pysslande, sitt blädderblock och säregna tolkning av Siv Malmqvist sextiotalsslagers gick han direkt in i det svenska folkets hjärta.
Bakom Kurt Olsson fanns Lasse Brandeby, vars liv var minst lika brokigt och spännande som hans alter ego.
Brokig figur
Far- och dotterförhållanden kan vara speciella. Fråga bara Anna Brandeby. Hon tappade fotfästet när hennes pappa Lasse gick bort vid 66 års ålder i prostatacancer. Som en del i sorgearbetet började hon direkt att skriva om honom.
– Jag ville sätta på pappret en del av alla hans historier för mina barn. Han hade en sällsynt förmåga att se det dråpliga i vardagen och var dessutom mästare på att berätta om det, säger Anna, som sedan länge är bosatt i Torslanda.
Men skrivandet tog stopp. En dag ringde emellertid den pensionerade journalisten Lasse Råde och frågade om han fick göra en bok om den folkkäre artisten. Råde var rätt person för uppgiften, eftersom han personligen kände Lasse Brandeby.
– Då hade jag nästan gett upp att få något publicerat. Nu har vi skrivit vartannat kapitel – jag om det privata och Lasse Råde om pappas artistliv och artisterna som kände pappa.
Lasse Råde följde vännen Lasse Brandeby genom livet och karriären. I boken intervjuar han många av de yrkeskollegor som stod Brandeby nära och vi får ta del av mindre kända sidor hos den folkkära artisten.
Göteborgshumor
Föregångaren till Kurt Olsson blev till en kväll våren 1980 i programmet För nöjes skull i P1 där han intervjuades. I början var Kurt inte den besserwissern han sedan blev, utan en nedtonad, godtrogen hemmaman i Biskopsgården med åtskilliga funderingar om livet. Han var mån om frugan Gun, som jobbade på Volvo, och han hade problem med sin svägerska, som i radioinslaget spelades av Lasses fru Unni.
En av höjdpunkterna i karriären var när ett specialavsnitt av Fådda blommor vann humorpriset i tv-festivalen i Montreux 1989. Om det sa Lasse Brandeby efteråt: ”Humorpriset Montreux är det finaste man kan få, speciellt som komik sägs vara det svåraste man kan ge sig på.”
Kurt Olsson blev mer eller mindre ett mediefenomen, överallt dök han upp, men det var inte alla som förstod den speciella Göteborgshumorn. Signaturen Kurt-hatare från Oskarshamn skrev i en insändare: ”… något fjantigare går inte att hitta. Och det är fullkomligt otroligt att det svenska folket skrattar åt en medelålders herre med löjlig frisyr som i huvudsak sysselsätter sig med att bygga kyrkor av mjölkpaket, tvålkoppar av smörbyttor och nya diskborstar av gamla diskborstar.”
Ridå!
Den 20 november 2011 gick ridån ner för gott för den otroligt adaptive Lasse Brandeby. Mannen som påbörjade många utbildningar, utan att avslutade en enda, men ändå lyckades med att arbeta – eller sysselsätta sig – som VVS-ingenjör, seglare, pilot, saxofonist, sångare, underhållare, dansare, journalist, lärare, programledare med mera, och så vidare, et cetera …
