I början av november kom uppgifterna om att Sveriges fågelexperter gjort en preliminär bedömning av hur det går för landets fågelarter. Detta inför arbetet med det som kallas rödlistan 2025. Det visar sig att en av Torslandas främsta fågelskådare, Niklas Aronsson, inte bara har sett fåglarna som nu är utdöda. Han är även del i arbetet med att ta fram underlaget till rödlistan.
SLU Artdatabanken ansvarar för Sveriges rödlista. En lista som bedömer arters risk att dö ut. Listan har ingen formell juridisk status, men används inom naturvårdsarbetet som underlag för att fatta beslut inom naturvårdsarbete, eller när naturvårdsåtgärder skall prioriteras.
En art kan bli rödlistad efter att ha bedömts ur flera kriterier. Allt från populationsstorlek, utbredning och trender. Förändringar i dåtid, nutid och framtid. Det innebär att en relativt vanlig art kan bli rödlistad på grund av att populationen minskat kraftigt. Samtidigt som arter som inte minskar – men som är väldigt sällsynta också kan bli det. Kriterierna är framtagna av IUCN Red List, den internationella naturvårdsunionen.
Var femte år förnyas rödlistan och den senaste presenterades 2020, och i år skall det presenteras en ny. Fram tills nyligen kunde allmänheten skicka in synpunkter på listan – som snart presenteras. I det förslag som ligger föreslås två arter klassas som nationellt utdöda. Både fjälluggla och tornuggla, vars senaste kända häckningar är från 2015 och 2003.
– Ja, jag har sett både fjälluggla och tornugglan, berättar Niklas Aronsson när vi träffas i Björlanda kiles småbåtshamn.
Varför vi träffas just där återkommer vi till senare i texten.
Niklas Aronsson är fågelskådare, bor i Torslanda och tycker om att fotografera insekter och växter. Telefonen är just nu fylld till brädden med olika bilder på fåglar, malar och andra fjärilar. Dessutom är han administratör och flitigt engagerad i Facebookgruppen ”Fåglar inpå knuten – BirdLife Sverige” som närmar sig en kvarts miljon medlemmar.
Och så hjälper han SLU Artdatabanken att få underlag till rödlistan. Genom att, tillsammans med Svensk fågeltaxering, som är kopplat till Lunds universitet, gå olika inventeringsrundor kan Svensk fågeltaxering få en uppfattning om hur det går för Sveriges fåglar.
– Svensk fågeltaxering har 700 stycken utplacerade kvadrater jämnt fördelat över hela Sverige. Inventeringen görs genom att man går längs dessa kvadraters ytterkanter.
Alla kvadrater är två kilometer längst varje sida, alltså totalt åtta kilometer lång och tar ingen hänsyn till var de befinner sig. Går de över en myr, då får man vada. Sträcker den sig över stockar, sten och berg, då är det bara att knalla på. Totalt finns det åtta punkter längs den åtta kilometer långa sträckan där den som inventerar skall stanna och notera alla fåglar den hör. Starten går klockan 04:00 och turen skall göras på sex timmar. Niklas Aronsson går fyra av de 700 kvadraterna varje år. Och en av kvadraternas linjer skär rakt igenom vinteruppställningsplatsen vid småbåtshamnen i Björlanda kile.
– Ofta brukar det bli att man går mellan 12 och 18 kilometer under en inventeringsrunda. Så det blir en ordentlig tur. Vi brukar genomföra inventeringarna i slutet av maj, juni, för då är det full fart på alla fåglar. De sjunger och jag brukar lyckas fånga upp vilka arter som är omkring mig på sången.
Ungefär hälften av de 700 rutorna inventeras. Tid och resurser är anledningen, menar Niklas. Nånga av rutorna i norra delen av Sverige förblir oinventerade.
När vi promenerar längs den imaginära linjen från småbåtarna upp mot klipporna berättar Niklas hur han även registrerar vilka landlevande djur han ser. Eller däggdjur i havet.
– Jag har ungefär 714 arter registrerade i Torslanda.
Plötsligt hör Niklas sången från en gärdsmyg som flyger förbi. Då plockar han fram mobilen för att spela upp fågelns sång för att locka den närmare. Och plötsligt ser vi den på en liten gren.
– Gärdsmygen är trevlig för den är en av få fåglar som sjunger mycket även den här tiden på året.
Under inventeringen tillåts inga mobiler dock. Då är det endast fåglar han hör och ser som får registreras. Kikaren är med, såklart.
– Jag längtar verkligen efter att få gå mina rundor varje år. Samtidigt som jag våndas över det. Det som är svårigheten är det fysiska. Ibland är det inte passande med väder, det kan regna och vara dåliga förutsättningar. Vissa rundor går genom produktionsskog och att gå över ett stort hygge där de nyligen gallrat och där det ligger björkar överallt är svårt. Man blir rejält slut när man väl är klar.
Ofta ser han mellan 65 och 70 arter under den runda han gör i Björlanda. Antalet individer kan bli betydligt mer, framför allt om det till exempel kommer stora mängder skarv, berättar Niklas.
– Då kan det bli 400-500 individer. Och så brukar jag alltid se ett par däggdjur. Räv, rådjur eller gråsäl.
Hur hindrar man en art från att bli rödlistad, eller utdöd?
– Det handlar om att arbeta med arterna och att skapa olika projekt för bevarandet. Det finns många sådana för arterna i de högre hotkategorierna, jaktfalk osv. Svårare i de arter som är lägre klassade.
