Vinter råder i Göteborg och Sofias man har lämnat henne för en annan. Hon söker stabilitet i tillvaron genom hårt arbete och sin manliga kollega Karl-Martin, K-M kallad, med vilken hon driver företaget Management och Mind. Som nyskild lever hon ut sina lustar med män hon avpolletterar lika snabbt som de kommer in i hennes liv. Företagskompanjon, K-M, age-rar emellertid mer och märkligt och anställer Ellie och Fredrik utan hennes vetskap eller godkännande.
När olika händelser ökar belastningen på huvudpersonerna och K-M blir alltmer oberäknelig skärps motsättningarna.
– Huvudpersonerna är fyra konsulter, som ser lyckade ut på ytan men under fasaden kracke-lerar de. Jag undersöker helt enkelt hur det är när man ska hjälpa andra men inte förmår det, förklarar Alexandra Thomas om förstlingsverket innehåll.
Den rappa texten saknar vare sig humor eller mänsklig insikt. Några exempel härpå: ”… i höstas hade han sprungit genom Skåne. Innan start ringde han olika pizzerior och uppgav kontonummer och beräknad ankomst. Sedan stod pizzabagarna i vägrenen och levererade både frukost, lunch och middag.”
”Livet självt gick att betrakta som ett långdistanslopp, med mer eller mindre krävande del-sträckor.”
Vill skriva mer
Alexandra arbetar själv som organisationspsykolog och boken utspelar sig i just den typ av miljö hon har erfarenhet av. För som bekant ”Varav hjärtat är fullt, därav talar munnen”.
I stöpsleven har hon ett filmmanus, i samarbete med skådespelaren Josephine Brauer, samt ännu en bok – denna gång på temat ledarskap och samarbete.
– Roligt! Skrivandet tar allt större plats, och jag skulle vilja skriva mer, men jag vill nog ha kvar ett ben i varje läger, påpekar författaren.
Att Alexandra Thomas är psykolog, med ett stort mått av visdom, märks i boken på många ställen. Som: ”Man jobbar inte som psykolog, man blir det.”
Och: ”… det är människans plikt att göra det bästa av sitt liv. Inte solka ner andra med nega-tivitet.”
Därtill kommer en aspekt av boken, nämligen igenkännandets glädje. Kort och gott är det kul att i romanform läsa om miljöer man känner igen, även om det råkar vara i kritiska termer. Som: ”Vägen mot Volvo* var en framtidsdystopi av jordens undergång. Biskopsgårdens sil-huett ståtade i allt sitt segregerade misslyckande. Raffinaderiet sprutade eld och raksträck-an, där flygplatsen en gång legat, kantades av sömniga butikskedjor. Varför hade Sofia valt att bo kvar här, i sin före dettas villa?”
Ska något anföras mot Alexandra Thomas debut som författare får det bli brist på fantasi vad gäller namnvalen. Varför börjar så många personer på bokstaven S, eller kombinationen Si? Som: Siri, Sissel, Simon, Sofia, Sean, Stina, Sven, Sanna, Soffan…
Vänder på perspektiven
Författaren karaktäriserar boken Brister som en berättelse som vänder på perspektiven. Vad händer när förebilder och ledare förlorar kontrollen? När fasaden rasar och gränsen mellan sanning och manipulation suddas ut?
En kamp mellan kärlek, rationalitet och manipulation bryter ut. Allt medan våren tränger sig på.
*Har av någon utnämnts till landets tråkigaste väg.
