114 14. Det är telefonnumret till polisens kontaktcenter, Daniel Norlanders arbetsplats. Som chef vill han finnas till för sina gruppchefer. Därför vill han utrusta dem med allt de kan behöva för att ta emot anmälningar. Tidigare fanns det manualer för hur personalen skulle svara beroende på vad den som ringde sade. Så ville inte Daniel ha det och numera ligger stort fokus på tillit till medarbetarna.
– Till syvende och sist är det ju den som svarar på 114 14 som tar emot samtalet med medborgaren och det är oftast den personen som vet vad som behövs för att det mötet ska bli så bra som möjligt, säger han.
Problemlösning central
Just viljan att lösa problem tycker han är central inom polisyrket. Det är också ett omväxlande arbete, fullt av spänning. Anledningen till att han ville bli polis var att han ville bidra till samhällsutvecklingen.
– Jag ser att det i vårt samhälle finns en del problem och utmaningar och jag vill vara en del i att försöka hitta lösningar. Jag var ganska tidigt klar över att det var med någonting inom det som jag ville jobba och då är polisen en väldigt bra organisation. Min drivkraft är att förändra och förbättra vårt samhälle, säger han.
I samband med statsvetarstudierna fick Daniel en praktikplats inom polisen och sedan dess har han jobbat med olika befattningar inom polisväsendet. Bland annat har han arbetat som patrullerande polis i Hjällbo och Hammarkullen.
Ersatte Mona Sahlin
Från Göteborgs förorter gick färden till Stockholm och myndigheten Samordnaren mot våldsbejakande extremism, där han jobbade med bland andra Mona Sahlin. Dåvarande polismästaren rekommenderade honom för tjänsten. Anledningen till att han tog jobbet var att han ansåg att Sverige hade ett ansvar att hindra att människor reste utomlands för att sluta sig till extremistorganisationer.
– Vi hade olika terrordåd runtom i världen och ISIS växte och vi såg att Sverige var ett av de länder som gödde ISIS med soldater, så var det ganska uppenbart att det inte var rimligt. Vi måste göra något åt det, säger han.
När Mona Sahlin avgick fick Daniel i sin roll som huvudsekreterare ta över. För honom var det viktigt att hela myndighetens verksamhet inte stod och föll med en persons insats.
– Jag tyckte att vi hade ett väldigt, väldigt viktigt uppdrag. Och jag tyckte inte att det skulle hänga på en person, utan för oss var det viktigt att försöka hantera Monas avgång, säger han.
Motverka extremism
Uppdraget var att göra allmänheten medveten om extremism i alla dess former och att motverka den. Tillsammans med sina kollegor reste han runt i kommunerna runtom i landet för att få igång ett förebyggande arbete mot rekrytering till extrema grupperingar. Frågan kring vad det är som får en ofta ung människa att välja en sådan väg i livet är komplex, men Daniel tror det många gånger handlar om att ungdomarna inte känner att de har en plats i samhället. Där anser han att skolan har ett stort ansvar.
– Skolan spelar naturligtvis en viktig roll och det handlar framförallt om att alla ungdomar ska känna att man har en chans. Det viktigaste kanske inte är att vi hittar system för skolan att rapportera om de ser någon som går med IS-flagga, att de ska rapportera det till SÄPO. Det viktigaste är kanske att skolan sköter sitt uppdrag och att alla ungdomar går igenom med godkända betyg.
Nytta av all erfarenhet
Steget från Angered till Stockholm kan tyckas långt. Steget från patrullerande polis till tillförordnad nationell samordnare mot våldsbejakande extremism kan tyckas ännu längre. Men faktum är att Daniel hade nytta av sina erfarenheter från Hjällbo och Hammarkullen under uppdraget i Stockholm.
– När jag jobbade som polis i Angered, så handlade det uppdraget till stor del om samverkan med andra lokala krafter i närområdet och det tog jag med mig till den nationella nivån. Det förekommer ju ingen rekrytering till IS på nationell nivå, utan all rekrytering skedde i ett bostadsområde, i ett lokalpolisområde, i en kommun.
”Måste förstå jobbet”
Att svara i telefon på 114 14 tillhör inte Daniel Norlanders vanliga arbetsuppgifter, men det händer ändå att han gör det. Då är han noga med att sätta sig bredvid någon som har större erfarenhet än han själv. För honom är det ett sätt att sätta sig in i sina medarbetares situation och öka förståelsen för vilka problem de kan ställas inför i sin vardag.
– Om jag ska vara chef där måste jag förstå jobbet. Jag måste känna att det blir lite svettigt i örat efter ett par timmar och man behöver ta en paus efter att ha tagit ett jobbigt samtal. Den förståelsen är viktig för mig, säger han.
Även om han numera har ett betydligt lugnare jobb behöver han ibland avkoppling och det får han i naturen, där han brukar ägna sig åt olika träningsformer. På västra Hönö har han favoritplatser dit han söker sig för att få vara ifred en stund. Där trivs han dels för att det är ett bra ställe att paddla kajak och dels för att naturen är just som den är.
– Det är havet. Det är kala klippor. Det är kargt. Det kan vara blåsigt, säger han.
/Frida Andersson
