Vi har vallat Jeanette på några platser i Torslanda där hon har begått några av de mest bestialiska brott. Först ges en kort bakgrundsbeskrivning av händelsen och därefter följer ett avsnitt ur respektive bok. För dem som inte har läst böckerna ska här påpekas att Jennifer är en privatspanande journalist och i viss mån Jeanettes alter ego. Så följ med till brottsplatser hämtade ur Jeanette Bergenstavs digra syndaregister.
På Kongahällavägen hittas en ung kille påkörd och naken under gångbron.
”Snett över vägbanan stod en blå Västtrafikbuss. Dess front skuggades av gångbron som ledde mellan Torslanda torgs busshållplats och bostadsområdet på andra sidan vägen. Runt det stora fordonet jobbade människor i gula och orange kläder. Deras reflexer glimrade till då och då i ljuset av lyktstolpar och strålkastare. Det hela påminde om en myrstack, mängder av individer rörde sig målmedvetet men utan att några ljud nådde fram till Jennifer. Kanske var de så samspelta att de inte behövde prata. Eller så sänkte de sina röster av hänsyn till offret.
Hon frös i steget. En lucka i ringen av människor gav henne oväntad insyn. En underkropp stack fram under bussen. Någon hade täckt över den men den gula filten hade glidit ner och blottade en fot som var böjd i en onaturlig vinkel. Hon skymtade ett smalben. Och väldigt mycket blod.”
Jennifer har flytt från pappans husbåt och har ingenstans att ta vägen. Hon får då stanna över hos en kompis som bor på Havsbadskolonin.
”Hon gick sitt vanliga varv i havsbadskolonin. Det var långt mellan gatlamporna. Goblin nosade och travade målmedvetet mellan buskar och lyktstolpar. Som om han hade ett mycket viktigt uppdrag att utföra. Vägen snirklade sig längs vattnet, förbi alla igenbommade stugor. Utemöbler och parasoller som brukade trängas i trädgårdarna var sedan länge inflyttade eller staplade under presenningar. Rabatterna som brukade explodera av färger var bruna och vissna. Vattnet avstängt. På en grässlänt en bit från havskanten låg ett tiotal ekor på rad likt strandade valar. Hon suckade. Årstidernas skiftningar var så jävla överreklamerade. Det var inte ens kväll och mörkret började redan falla. Om en halvtimme skulle det vara nattsvart här.
Ett oväntat ljud fick henne att rycka till. Hon vände sig om och spanade bakom sig. Såg inget mer än en omkullvält kruka på en förstukvist. Men det hade knappast varit den som lät.
Det var ju helt vindstilla. (…)
Hjärtat bultade hårdare nu. Hon raskade på stegen så gott hon kunde och försökte att inte tänka på hur ensam hon var här på området.
Polisen hade fortfarande ingen aning om vart XX hade tagit vägen.”
Jennifer utreder en serie förnedringsrån, utförda av en ungdomsliga, när hon får ett oväntat besök.
”Det knäppte och knakade i huset. Den gröna mur av träd och buskar som ramade in tomten under sommarhalvåret bestod nu av dystert nakna grenar. Det lyste hos grannen bredvid.
Hon skulle precis säga något lugnande till både sig själv och Goblin när hunden for nerför trappan och gjorde ett högljutt utfall mot ytterdörren.
Jennifer tog några steg ner i trappan. När en skugga rörde sig utanför hallfönstret ryggade hon tillbaka och höll på att falla baklänges. Ett par dunsar och ett skrapande hördes där ute innan det blev tyst. Jennifer andades häftigt och tänkte på självförsvarssprejen som låg i nattduksbordet. {…}
Hon skannade av trädgården. Såg ner mot ytterdörren som inte gick att öppna. Det lilla taket över förstukvisten skymde sikten men hon kunde ändå skönja något. Något avlångt ljust låg på marken. Hon sträckte på sig och tryckte pannan mot fönstret för att se bättre. Frös till is när hon såg vad det var. En arm. Det var en tatuerad mansarm som låg slappt och stilla på stenplattorna precis utanför hennes dörr.”
I Gatugården vaknar en stackars kvinna med sin blodige och döde man i sängen. Även hon är alldeles blodig men minns ingenting.
”Hans bruna ögon stirrade upp mot sänggaveln. Munnen var halvöppen, som om den stelnat precis innan han skulle ropa något. Hela hans överkropp var täckt av blod och, av skäl hon själv inte begrep, räknade hon såren om och om igen. Som om det var livsviktigt att hon fick antalet rätt. Sju. Sju djupa jack i bröstet och magen hade dödat hennes man.
{…}
Hennes ena överarm hade ränder, som om någon försökt hålla fast henne men tappat taget. Och värst av allt, hennes ansikte var målat med mörkröda streck i ett symmetriskt mönster.
På kinderna. I pannan. På hakan. Likt en krigsmask av blod.
XX rusade mot sovrumsdörren, slet upp den, snubblade nerför trappan, förbi köket där skålen med räkor fortfarande stod orörd och ut i den minimala trädgården. Där sjönk hon ihop på gången av dansk sjösten. Och det var där polisen fann henne, tjugo minuter senare, genomfrusen och entonigt jämrande.”
I Lilleby hittas en kvinna död efter en otrohetsaffär. Hennes man blir misstänkt.
– Här behövde jag en hög häck, där Jennifer och fotografen Peter kunde sitta och spana, säger Jeanette. Men det gick inte riktigt som de planerat.
”Förmiddagens vårlika sol hade övermannats av en drypande dimma som gav landskapet luddiga konturer. Bilens digitala termometer visade att det bara var fem plusgrader ute. De passerade en nybyggd faluröd skola med tom skolgård.
När de svängde in på villagatan i Lilleby såg de inte en levande själ. Klockan var halv tre och de flesta var väl på jobbet.
De som inte var det hade troligen gått in och dragit täcket över huvudet, en ruggig novemberdag som denna. {…]
Bortifrån andra sidan rummet jämrade sig Petter. En termometer på väggen ovanför honom visade att temperaturen redan sjunkit till tio grader. Hur länge skulle det dröja innan källarrummet var helt nerkylt?
För första gången började hon misströsta. Trots att de var inlåsta i ett hus mitt i ett välbefolkat villaområde så var de ändå helt utlämnade till sig själva. Så nära men ändå så långt borta ifrån de grannar som snart skulle komma hem från sina jobb, köra in i sina garage och hasta till köket för att fixa middag och sedan unna sig en lat tv-kväll i soffan. Ingen skulle dröja sig kvar ute i regnet och kylan längre än nödvändigt och den höga häcken runt tomten dämpade troligen det mesta av ljuden de lyckades åstadkomma. Hur länge skulle de klara sig här? Och vad skulle hon göra om Petter blev sämre?”
Hjälp Jeanette begå brott
Du kan hjälpa Jeanette genom att föreslå spännande, lokala platser som skulle kunna bli bra brottsplatser i nästkommande böcker. Bästa förslagen belönas med någon av hennes senaste böcker – Syndoffer eller Nattrov.
