När västkusten blir mordplats i böckerna

Inspärrad, som släpptes i augusti, är den fjärde delen i Vingaserien. Till skillnad från de tre tidigare böckerna är det den första där gärningsmannen inte är en seriemördare. Frågan är vad som egentligen har hänt med den unge mannen. Har han försvunnit frivilligt, eller finns det något betydligt mörkare bakom försvinnandet?

Jessica Krabbe är uppvuxen i Torslanda och har fortfarande en stark koppling till området. Havet är en viktig del av hennes liv – något hon både älskar och har respekt för. När hon och maken är ute med båten tillbringar de gärna tid vid Vinga, en plats som också fått ge namn åt bokserien.

I Vingaserien möter läsaren både offer, förövare och polis. Böckerna rör sig mellan rå spänning, relationer och igenkänning, där verkliga miljöer och människor ibland får ge inspiration till berättelserna.

Vi ställde några frågor till Jessica Krabbe om hennes författarskapet och hur hon hittar inspirationen.

Hur skulle du beskriva din bok för någon som aldrig hört talas om den?

– Den är ganska läskig, en del tycker nog att den kryper läsaren under skinnet, obehaget kring brotten varvas med relationen läsaren får till karaktärerna, så serien är inte allt genom mörk.

Vad inspirerade dig att skriva just den här berättelsen?

– Det är mycket som ger mig inspiration. Som barn älskade jag fredagskvällarna när något avsnitt från Alfred Hitchcock filmer skulle visas. Det fanns någon tvist. Det var inte de övernaturliga filmerna som inspirerade, utan de andra nervkittlande filmerna, de som innehöll något drag som jag inte räknat med. 

I de tre första delarna är gärningsmännen seriemördare. Till dessa karaktärer har jag låtit mig inspireras av verkliga sådana. Bitvis är serien rå och beskrivande men det tuffa hårdhudade varvas med bekantskapen till seriens övriga karaktärer som också ger Vingaserien en viss värme.

Jag är gift och har två vuxna barn och kan idag titulera mig som farmor. Familj och vänner är det viktigaste i mitt liv och jag tar ofta inspiration av dem till mina böcker. Till exempel lånar jag deras namn till både förövare och brottsoffer, jag kan låna anekdoter som får dem att förstå att det här är lånat från verkligheten.

Vilken typ av läsare tror du kommer uppskatta boken mest?

– De som gillar spänning och vågar lite mer när det kommer till läsning av själva brotten. De som vill lära känna karaktärerna i en bok och dem som gärna lever sig in i en story. 

Hur såg din skrivprocess ut? Har du några särskilda rutiner?

– När jag skrev första delen i serien, Inblåst, så skrev jag bara. Kapitel upp och ner, utan att stanna. Men nu skriver jag upp kapitel först och vad som ska hända, som en synopsis, därefter bygger jag upp berättelsen. Men jag kan alltid tänka om. Inte allt för sällan kommer jag på något annat som jag tycker blir bättre och ändrar.

Jag läser igenom ett kapitel efter att jag skrivit klart det. Efter att jag skrivit ett kapitel eller två så gör jag något annat, kanske vika tvätt, ringa mamma men sedan tillbaka till tangenterna och fokus på storyn.

Vad hoppas du att läsarna i Torslanda och Öckerö tar med sig från boken?

– Jag hoppas att de ska bli nyfikna och tycka om serien så att de fortsätter att läsa eller lyssna. Men jag vet att de kommer att känna igen platser, särskilt i andra delen, Inlarmad. Jag tror att miljön kommer att bjuda på igenkänningen och jag hoppas att de tar med sig den där känslan, att längta till dess att nästa del ges ut. 

Jobbar du på något nytt projekt just nu?

– Jag har skrivit en femte del som jag kommer att bearbeta tillsammans med mitt förlag under året. Den ges ut nästa sommar. Utöver det har jag skrivit en ny bok, som jag inte har kontrakt på ännu. Håller tummarna att den ges ut med.