Johanna gör film av familjerelationerna

Dokumentären Bröderna Andersson handlar om fyra bröder. En av dem är den kände regissören Roy Andersson. En annan är Johanna Bernhardsons pappa.

– Mina föräldrar separerade när jag var i tonåren. Då flyttade pappa från vårt radhus i Gatugården här i Torslanda till Kaptensgatan i Majorna, berättar Johanna Bernhardson, på en parkbänk vid Torslanda torg.

Det är ett av många besök hon ofta gör i barndomskvarteren. Mamma Ulrika bor nämligen fortfarande kvar i samma radhus. Föräldrarna var aldrig gifta, annars hade Johanna troligen också hetat Andersson idag.

Sedan premiären på den första långfilmen har Johanna Bernhardson varit mycket i rampljuset. Filmen tillhör de mest sedda på bio bland årets dokumentärer. Hon har suttit i TV-sofforna på Kulturnyheterna och i TV4:s Nyhetsmorgon, blivit intervjuad i dagstidningarna och filmen har fått en mängd recensioner.,

– Många har varit positiva men två av dem var negativa. Man får ju ingen chans att säga emot när tidningarna recenserar, så det var faktiskt jobbigt, tycker filmregissören.

Filmen behandlar relationerna till farbröderna och förhållandet mellan dem. En av dem, Ronny, var inte längre i livet när filmen spelades in. Men Johanna gjorde en dokumentärfilm om honom redan 2003.

– Tack vare det filmmaterialet kunde jag nu göra den här om dem alla fyra. Annars hade det inte varit möjligt, förklarar dokumentärfilmaren, som redan hunnit göra tio stycken andra kortare dokumentärer.

En av dem, Mina vänner, handlar om barndomsvännerna i Torslanda.

– De tyckte den var bra. Vi fyllde 30 år då. Det var hög igenkänningsfaktor i den filmen!

Det där med igenkänning är viktigt i film tycker Johanna Bernhardson. Hon har försökt fokusera på relationer mellan människor. Så även i den senaste filmen.

– Vi är så lika varandra egentligen alla människor. Och det ger möjlighet till förståelse och omtanke. Det tycker jag är viktigt.

En annan av hennes dokumentärer handlar också om personer hon har egna nära relationer till, närmare bestämt om mormor och morfar som bodde alldeles i närheten, på Noleredsvägen i Torslanda.

– Filmen Dagen lång gjorde jag när morfar hade blivit dement. Det som är nära en själv blir väldigt intressant, menar Johanna Bernhardson, som varit Hisingen trogen.

Numera bor hon dock vid Kvilletorget med sina tre döttrar och deras pappa som ursprungligen kommer från Chile.

– Jag tycker om blandade områden, där det är lite mer rörigt, mer mångfald och olika bakgrunder. Här i Torslanda är det lite för homogent. Men man blir lite Hisingspatriot av att ha bott här hela sitt liv, håller på Häcken och så, menar Johanna, som från början bodde vid Bjurslätts torg, sedan bodde tre år i ett litet hus i Lilleby innan hon kom till Gatugården.

– Jag tycker Torslanda är sig ganska likt, men Amhult fanns förstås inte. Jag minns att det fanns många spännande, tomma och öde ytor att leka på. Här var mer lantligt då.

Under gymnasietiden bodde Johanna mest hos sin pappa i Majorna. Sedan pluggade hon filosofi och dramatik och började jobba som praktikant hos sin farbror, regissören Roy, i Stockholm.

– Det blev fyra år där. Då gjorde han filmen Sånger från andra våningen, mitt första filmjobb!

Där efter har Johanna Bernhardson bland annat jobbat som scenograf, rekvisitör och attributör vid TV-produktioner, exempelvis På spåret, där hon återkom i åtta säsonger. Nu undervisar hon i dokumentärfilm på Göteborgs folkhögskola vid Nya varvet.

– Det är bra att kombinera med det egna filmskapandet.

För Johanna har ett nytt projekt på gång. Det är ingenting hon vill prata så mycket om ännu, men det ska handla om tid och om vad man ångrar i livet.

– Jag funderar på varför man gör dom val man gör, varför blev livet som det blev?

– Det är stora, pretentiösa teman?

– Tidigare kanske jag tyckte att det var jobbigt med allvarliga teman, men det tycker jag inte längre. Det är fint om publiken kan relatera till sitt eget liv.

Filmen om bröderna Johansson kommer också att visas på SVT till våren.

/Sven Lundstedt