Kvinnor är inte brottsaktiva i någon nämnvärd grad, speciellt inte om de kommit över 40 år. Men ett och annat undantag finns. Vi har gått i Jeanette Bergenstavs fotspår för att se platser där hon begick några av de värsta brotten i Torslandas historia.
Hur hon kom in på brottets bana var kanske mest en slump men redan tidigt planterades ett frö. Jeanette fascinerades av Nancy ”Kitty” Drews äventyr i ungdomsåren. Kitty gick inte i skola, hon hade egen bil och till synes obegränsat med pengar. Detta skapade grunden för en bokserie där deckaräventyr kunde ta hela hjältinnans tid och intresse i anspråk. Jeanette Bergenstav var en av många som slukade allt hon kom över om Kitty.
– Till och med hade jag en egen deckarväska och skuggade mystiska män på stan. Särskilt misstänkta var de om de hade solglasögon och handskar, säger hon, när hon berättar lite om sin bakgrund.
Vi möter Jeanette en solig försommardag vid viadukten över till busshållplatsen vid Torslanda torg. Hon har varit här förr. Här på Kongahällavägen hittas nämligen en ung kille påkörd och naken under gångbron.
– Jag rekar nästan alltid och filmar för att komma i stämning. Jag börjar gärna mina böcker med en läskig scen och då kom jag på att ligga naken i ett solarium, då är man utlämnad, säger hon.
Journalisten och författaren Jeanette Bergenstav tycker att hon lever sitt drömliv. Hon har nyligen givit ut sin andra vuxendeckare och skriver nu på den tredje.
– Jag är otroligt intresserad av brott och varför man begår brott. Men även brottsoffren intresserar mig, säger hon.
En del vet tidigt vad de ska bli. För Jeanettes del började det väldigt tidigt.
– Jag var ensambarn och skrev och läste redan vid 5 års ålder.
– Från det jag var tillräckligt gammal för att förstå att det gick att bli journalist har jag strävat mot det hela tiden.
Och så blev det. 21 år gammal började hon frilansa och gjorde praktik på Bonniers förlag. Karriären kom i gång och hon träffade en man som var räddningsdykare med ett stort fotointresse. De två, hon journalist och han fotograf, startade ett reportageteam och arbetade tillsammans. Bland annat skrev de kriminalreportage och gjorde personporträtt för veckotidningar.
Men vi lever i en föränderlig värld. Plötsligt blev det svårt att få betalt när mediebranschen ändrade sig. Och Jeanette kände att hon behövde vara hemma mer och fick därför välja väg. Hon gick två utbildningar – till barnboksförfattare och till copywriter. År 2015 kom hennes första bok ut, en hunddeckare.
– Idén till den fick när jag var på Torslanda bibliotek med min dotter som då var tio. Eftersom hon precis fått en egen pudel så ville hon läsa spännande hundböcker. Men det fanns bara en massa hästböcker.
Uppslaget till Vargskräck fick hon från en artikel i Torslandatidningen.
– Jag läste att en hundägare stött på en varg i Torslanda på promenaden. Tänkte på hur läskigt det skulle vara och utifrån det byggde jag upp en historia, berättar Jeanette.
Året därpå kom uppföljaren Kod 513. Böckerna, som innehåller mycket spänning, högt tempo och många hundar, blev efterfrågade och var de mest utlånade på biblioteket i Torslanda.
– Böckerna och Flingan & flocken som också utspelar sig i Torslanda och i skärgården, lade grunden till min författarkarriär. Mitt hjärta klappar fortfarande för dem och jag hoppas att framöver få tid och möjlighet att skriva mer om dem.
I samband med att första barnet föddes 1999 drabbades Jeanette av foglossning men blev mycket bättre direkt efter födseln. Efter flera års sjukgymnastik bestämde sig paret för att skaffa ännu ett barn. Men under den andra graviditeten blev foglossningen ännu värre. Jeanette fick ligga eller sitta i rullstol en stor del av graviditeten. Och vad värre var, hon blev inte bättre när dottern väl var född. Foglossningen hade blivit kronisk.
– Inga roliga år. Allt gjorde ont och jag var hela tiden tvingad att ligga i sängen och vila. Jag hatade varje sekund. Jag är ingen tålmodig typ och mycket tid rann bara ifrån mig, säger hon.
Jeanette bestämde sig för att göra allt för att bli bra. Hon provade alla möjliga och omöjliga – dyra och smärtsamma – behandlingar och mediciner men inget hjälpte. År 2011 blev det stelopereration. Sverige hade då bara en enda läkare som kunde utföra denna typ av ingrepp och han fanns i Ängelholm. Men innan operationen fick hon genomgå en process där en metallram inopererades i kroppen.
– Det var för att utvärdera om en steloperation kunde hjälpa mig. Och även om det var krångligt och en stor infektionsrisk med fyra öppna sår rakt in i kroppen vid ramens fästen så gladde jag mig. Smärtan minskade rejält och jag fick äntligen hopp igen.
Efter över ett år med fyra operationer och många rehab-behandlingar var Jeanette äntligen på fötter igen. Det första hon gjorde var att anmäla sig till en hundkurs.
– Hundar har alltid funnits i mitt liv. Så när jag äntligen skulle få göra något riktigt kul bestämde jag mig för att prova den nya hundsporten, freestyle. Jag gick hela nybörjarkursen på kryckor, berättar Jeanette.
Året därpå började Jeanette att tävla med sin collie Gizmo, som också är förebilden till collien Goblin i Jennifer Sundin-deckarna. Det gick så bra att de blev uttagna till landslaget och fick tävla i freestyle-VM i Moskva 2016.
Ännu roligare blev det när dottern började träna freestyle med sin lilla pudel. Mor och dotter bildade laget Team Stor & Liten och 2017 deltog de i nordiska mästerskapen i Danmark. Och Torslandaborna kammade hem guld till Sverige. De blev därefter kontaktade av tv-programmet Talang och började träna in ett nummer. Tyvärr blev Gizmo så döv att det skulle ha blivit svårt att genomföra. Så de valde att tacka nej.
Freestyle heter ”dog dance” på engelska. Det innebär att förare och hund utför ett antal trick tillsammans i takt till musik. Förutom själva dansen bedöms också samarbetet, glädjen, flytet och anpassningen till musiken. Om musiken ökar i tempo så ska ekipaget också göra det.
Efter att collien Gizmo gick bort vid 13 års ålder dansar Jeanette vidare med sin nya hund, Cody. Förra året var de uttagna till landslaget och då gick VM-resan till Frankrike. Men i år har Jeanette tagit paus från tävlandet för att kunna fokusera på att skriva klart sin tredje bok om Jennifer Sundin, Havsgrav. Just nu tränar hon och hennes hund in nya trick hemma i trädgården.
– Eftersom jag är jättedålig på både yoga och mindfulness så är freestylen min feelgood-stund på dagen. När vi tränar är jag närvarande i stunden och tänker varken på deadline eller mord. Dessutom passar det min kropp att träna i korta pass och på mjukt underlag, säger Jeanette.
För även om hon är betydligt bättre idag så kommer hon aldrig att bli återställd från foglossningen. Hon kan exempelvis inte springa eller bära tungt. Hon får ont av att gå på hårda underlag eller böja sig. Inte heller kan hon sitta några längre stunder på en stol. Tur i oturen att Jeanette har det jobb hon har – kontoret har hon därför i soffan.
– Att foglossning blir så svår som på mig är mycket ovanligt. Men jag är ändå tacksam över allt jag faktiskt kan göra. Och jag älskar ju mitt jobb, säger hon.
– Min familj är inkörd på det här livet och min man är en hjälte som hjälpt mig med allt under alla de här åren!
Men även om foglossningen har satt käppar i hjulet för henne så är hon inte sämre än att hon kan begå brott. Så många och så allvarliga att hon utan tvekan kan tituleras Torslandas egen deckardrottning!
