Henrik Quist till hälsomässan på Skutehagen

Hälsomässan har genom åren fått många finbesök utifrån. Bland annat har para-olympiern David Lega, OS-silvermedaljörerna Elin Rubensson och Pauline Hammarlund och dåvarande förbundskapten Henrik Signell varit på skolan och pratat med barnen. Den här gången dök innebandyspelaren Henrik Quist upp. Några av eleverna fick då chansen att hålla i en frågestund med Henrik och prata om bland annat motivation, träningens betydelse och skador;

Hur kändes det att vinna VM? 

– En stor glädje! Jag har vunnit VM fyra gånger, två med Sverige och två med Schweiz. Det bästa laget vi mötte var Finland, de var väldigt bra.

Har du råkat ut för några skador?

– Man kan skada sig på olika sätt. Man får göra skillnad på stora och små skador. När jag spelade min tredje match i Schweiz trampade jag fel och skadade knät. Inte kul. Rehabiliteringen tog 13 månader. Det var jobbigt att vara utan laget. Knäet blev aldrig riktigt bra, jag fick artros i det, så jag tvingades att sluta.

Hur började du spela innebandy? 

– I skolan. Och på fritiden var vi ett stort gäng som höll på. Jag är född 1981 och förbundet bildades samma år som jag föddes. Så när jag började spela, då var det här något nytt. 

Hur är det att rehabilitera sig efter en skada?

– Ensamt! Man är själv och då är det svårt att hålla glöden uppe, det vill säga träna och hålla i gång. 

Vad saknade du under rehabtiden?

– Gemenskapen i laget! Och tävlingsnerverna, det vill säga den nervositet man kände innan en tävling.

Har du några tips på hur man blir bra? 

– Man måste tycka att det är kul och träna mycket. Har man roligt är det inte tungt att träna.

Bästa och värsta minnet från din tid som idrottsman? 

– När det gäller det bästa är det svårt att välja men att vinna VM är stort. Sämsta minnet var ju att jag skadade mig i Schweiz.

Vad gillade du Schweiz?

– Ja de var duktiga men inte riktigt lika bra som det svenska landslaget. Skadan i knäet gjorde att vi flyttade hem.

Vad utmärker en bra tränare? 

– Ska vara engagerad och ska brinna för det han gör. En tränare måste dessutom veta vad han sysslar med.

Minns du första gången du spelade innebandy? 

– Jag tror jag började när jag var 13 år. Ett snabbt och kul spel så jag fastnade direkt. 

Gjorde du några mål under karriären? 

– Ja, men som back gör man inte så många mål. Däremot gjorde jag många assist. Som back får man ha bollen mycket och det gillar jag.

Vad gör du på fritiden?

– Jag fungerar som tränare. Jag gillar att vara ute med båten. Jag spelar golf.

Fuskar du i golf?

– Nej, inte medvetet i alla fall. Ha, ha!